Det sker så här års med stor, närapå överdriven finess.
Litegrann som när tjänstepersonen smiter hem flera timmar för tidigt.
Hur den försöker få avvikelsen att se så till den grad normal ut att det blir uppseendeväckande bara av den anledningen.
Den tar inte genast till vingarna.
Faller snarare som en torr gren genom trädet, låter sig fångas upp och elegant skjutas ut långt i sidled när den närmar sig marken.

… har ett sätt att låta andtrutna.
Som om dom sprungit till intervjun.
För övrigt anser jag att den stora plåtskylten som vaktar övergångsstället i korsningen Backgatan – Storgatan (huvudled) bör entledigas. Den skymmer sikten, särskilt för trafik som kommer uppifrån Backgatan.

Äntligen syns det bli vår. Gick genom körgårn igår och där har solen en hel del ogjort.
Särskilt längs det södra rået ner mot Älvgården där gravarna tycks ligga mera som på nåder. Där låglänt är och minnet av en borttagen granhäck får en behaglig svalka att dröja sig kvar långt in på, och över, de varmaste av sommardagar.
Antar att vintern och vattnet vill ut den vägen. Bara så.
Men jag kan icket begripa att Johannesgården ska vara så himmelens svårsåld.
Det handlar ju bara om att gå förbi nångång i veckan och sopa bron.
Att hålla’t frostfritt några vintrar. Två, kanske tre, tills Diamantenområdet alltmer liknar ett övergivet dagbrott och kommunen börjar plocka nervöst med sina papper.
Om man inte i städivern som gripit kring sig hunnit tömma allt vad papperskorgar heter förstås.
Sen kan man sälja den tillbaka för det dubbla.
Sånt har hänt förut. Fast i en annan kommun och utan att man ens behövde.

”Om du har skjutit pärknopp med en spetsad björkkvist är du erfaren”
Jag har inte sett det påståendet flimra förbi i media. Än.
Men det kommer. Var så säker.
Det ganska trevliga ofoget har anor från mitten av nittonhundratalet när det fanns barnarbete, pärlov, lingonlov och vanligt hederligt skolk – det som så småningom, och faktiskt genom direkt myndighetsingripande, skulle komma att upphöjas till distansarbete och bädda för en hel generation av professionella hemmasittare.

”vi har tagit höjd”…harklar sig pajasaktigt med tåspetsarna brett isär de som helst av allt vill bestämma. Sådär som om bara själva harklingen närmade sig taket av vad en människa orkar med.
Jo just så, tänker man. Det är till att ha tagit höjd.
Och att det är fler än en som tagit höjd kom väl inte heller som nån överraskning.
Men hur käckt skulle inte det vara om dom toge ett kliv nedåt någongång.

Fredag morron och soptunnorna står snällt och beskedligt på rad.
Sophanteringen är det i alla fall nån sorts ordning på.
Kommunrevisionen syns få sig en släng av sleven i dagarna.
Medberoende är troligtvis ordet man försöker undvika.

Verkar rätt hopplöst att försöka bli sig till färdtjänst om man skulle behöva enligt senaste flerfärgstryck från kommunen (KI).
Trodde först triumferande att jag hittat ett ’inte’ i rubriken, ett som inte borde finnas där.
Men insåg småningom att det antagligen var precis så illa som det såg ut.
Rubriken följs av sex exempel på vad som inte berättigar till färdtjänst.
Ganska vattentätt måste jag erkänna. Här kommer ingen j&l över bron.
Jag kan då svårligen komma på nåt argument utöver dessa sex som skulle kunna få taxin att ens sänka farten.

.. att städning på jobbet aldrig varit så hett som sen folk åkte hem och började arbeta hemifrån. Och papperskorgarna aldrig i så skriande behov av att tömmas som sen det papperslösa samhället blev ett vedertaget begrepp.

Fullmäktige idag. Klockan ett.
Men dom tar antagligen betalt för hela dagen utan att rodna.
Rätta mig om jag har fel, men kom inte och säg att dom inte bra gärna skulle vilja om dom inte satt krokben för sig själva och beslutat att man bara får ersättning per uppmätt heltimme.
Ja, jag ska väl inte vara alldeles så tvärsäker hur det är med den saken – och kaffet. Surrogat lär det näppeligen handla om.
Älven river i alla fall om den inte i rådande nattkyla ångrat sig och börjat lägga på nytt.
På Backgatan väntar vi på målarn samt en fjäder (helst två) till (minst en) garageport.
Fjädrarna är ju att betrakta mera som diy och engångsutgifter men målarn är det inte så säkert att man blir av med i brådrasket.

Idag drog Öreälvens is iväg. Den är ganska punktlig varje år. Ingen spektakulär rivning som de år värmen kommer stark, plötslig och långvarig. Mycket bråte har den med sig som vältrar sig och kränger som tröga sjöodjur bland isflaken.
Nedströms där man breddat och spritt ut vattenflödet lär det komma att stoppas upp på några ställen medan älven samlar nya krafter.
Härligt är det med öppet vatten.