Lage Olovsson

omedvetande

Av , , Bli först att kommentera 34

…Obadja, Mikah, Jonah, Nahum, etc.
De gammaltestamentliga namnen rasslade fram som ärgade femöringar ur en spargris som plundras på sina sista mynt när vi häromdagen stod grubblande kring ett korsord i tidningen.
Hade då ingen aning om att namnen gömde sig i mina hjärnvindlingar. Och vem som på ramsevis lek sparat ner dem dit engång när barnahjärnan var som en öppen molntjänst är ovisst.
Såhär i efterhand hade jag kanske hellre önskat mig kunna rabbla upp namnen på de tio till femton vanligaste mossorna och lavarna. Eller varför inte – både ock.

Bli först att kommentera

asfalt-Onassis

Av , , Bli först att kommentera 45

Varit och betesputsat på förmiddagen.
Varmt. Till och med knotten tyckte det var lite för jobbigt inne i traktorn. Klängde sig därför i mängder ’innarni’ fönstren istället för att ägna sig åt det dom brukar. (Knott i tillräckligt stora massor påstås kunna ta livet av t.ex. en kalv).
Allt fler lyxiga husbilar syns åka förbi på vägarna. Trasproletärer med vajande fanor har försvunnit helt medan asfalt-Onassisar i gigantiska vita husbilsyachter blivit desto fler.

Bli först att kommentera

oväsen

Av , , Bli först att kommentera 34

Ganska mycket oväsen på trakten både morgon och kväll.
Ingen klosterträdgård utanför sängkammarfönstret, om man säger.
Sådär som man kunde få uppleva på tv förr i tiden (en skuggig oas där det vimlar av vackra fåglar och sval skönsång).
Snarare måste man nog säga att det känns industriområde och foppatoffeldekadens.

Bli först att kommentera

skolor

Av , , Bli först att kommentera 44

Skolor tillhör utan tvekan kommunernas strykklass. Finns där ingen skola kvar att lägga ner i tider av ekonomisk kris så kan man ju alltid försöka sälja någon gammal, redan avvecklad och nedlagd skolbyggnad.
I förlängningen framstår skolorna som ena riktiga spargrisar. Först har man sparat en massa på att lägga ner dem, och sedan sparar man ännu lite till på att sälja dem. Men ”vi kommer inte sälja till första bästa” säger kommunalrådet Christina Lidström här i Bjurholm (enl VK) som gällde saken att säkra ett gammaldags bondbröllops val av gemål.

Bli först att kommentera

vide

Av , , Bli först att kommentera 31

Tidiga morgnar minsann.
Ljuset väcker. Gärna redan vid fyratiden.
Efter första kaffet brukar jag vika ihop mig en stund på gästkammarn, klämma handflatorna mellan knäna och betrakta den yviga sälgen som står vakt bakom carporten utanför fönstret.
Nej förresten, en spretig sälg kan omöjligt stå vakt. Den är till sitt sätt alldeles för odisciplinerad. I dess krona skimrar hursomhelst var morgon ny och de senaste dygnen har den likt barriärrevets koraller släppt iväg sina miljontals flyktiga frön.
Ja, jag är inte hundra säker förresten om det är en sälg. En salix-art är det i alla fall.
”Vide”, som man sa om det gamla bondesamhällets allestädes närvarande och anspråkslösa supporter, god nog till både husaga och räfspinnar.

Bli först att kommentera

porslinsblomma

Av , , Bli först att kommentera 32

Regn, och regn i lagom mängd och i rättan tid.
Måtte markberedningsgropar och andra håligheter i naturen där t.ex. grodyngel ävlas fyllas till minst hälften och måtte svamp och lav dricka sig berusade.
Den arma porslinsblomman i fönstret blommar.
Jo, den är både arm och porslinsblomma. Även om den över tid fått finna sig i att bli sorterad in under diverse andra namn. Så småningom kom någon in och tilltalade den lite lågmält med rätt namn.
Tidvis ser den ut som lyft ur ett stilleben. Lite plastigt tjock i bladen och konstgjord. Men bäst vad det är sätter den överraskande några vita blommor, liksom sprungna ur en from önskan om att bli sedd.
Man behöver förresten bara titta på den så inser man varför den kallas just porslinsblomma. I alla fall tänker jag mig att det är på grund av att de till att börja med klart vita blommorna efter några dagar antar en svagt gulaktig ton – just som åldrat porslin.

Bli först att kommentera

barkgnag

Av , , Bli först att kommentera 17

En kullfallen torrtall bland många andra.
Ända tills man tittar närmare på den.
Det nedersta barkgnaget, vid björken, är ungefär en timmerlängd upp på stammen medan det översta märket bara är ett par meter från toppen på den magra och ranka bergtallens krona som hastigt och lustigt avvecklats med några få och korta kvistar.

Bli först att kommentera

granbarkborre?

Av , , Bli först att kommentera 41

Råkade på den här granen på dagens runda.
Hela stammen var på den södra sidan och så långt upp jag kunde se i rader och kolumner perforerad med små hål.
Granbarkborre kanske? En ordningssam sort måste det isåfall röra sig om.
Hackspetten får man kanske heller inte tänka bort.

Bli först att kommentera

vattnet urholkar stenen

Av , , Bli först att kommentera 14

..åtminstone de mindre hårda stråken.
Varje uppfläkt rotvälta öppnar fönster mot längesedan.
Och trängseln vid fönstren är måttlig.

Men vad vill denna ring av mossbelupna, olikstora stenar säga?
Kanske är det spåret, det tillrättalagda och justerade protokollet, efter något av kommunens allra tidigaste politiska möten däruppe på berget.
Innan vägarna.
Mitt emellan när och fjärran.
En öppning mot söder och mot Nordmaling. Jaha.

Bli först att kommentera

sälgmasur

Av , , Bli först att kommentera 31

Knivskaftsämnen för ett folk (som nyss varit på kurs).
Dryga metern tvärsöver och nästan helt insvept i nån sorts filtlav som såg ut som trollsådd.

Var och tittade om tjäderhönan hade glömt och förlåtit – den som hals över huvud tvangs lämna redet när jag häromdagen kom klampande.
Jo, nu låg den där igen. Från en lätt upphöjd stenpir hundratalet meter från boet kunde jag genom kikaren se solfjädern av stjärtpennor och ana den kraftfulla och musselskalsmörka näbben.

Bli först att kommentera