korallrot eventuellt (enl bildsök, annars visste jag inte).

och ögonpyrola

och här själva fyndorten

Det är nästan som att oförhappandes trilla ner i en gryta av varm vänlighet att komma in på sådana här ställen. De avslöjar sig inte på avstånd. Först när man står mitt uppiet bland ämliga granar vadande i högväxt fredagsris och olika slags blommor som hukar därunder blir man stående med en sorts rumskänsla som ville säga; Japp, här är ett sådant där ombonat ställe.

Var till Vännäsby i förrgår.
Det är en resa man kanske borde unna sig lite oftare.
Ett slags sentida Klondike oppätter älven kan förtätningen tyckas vara för den som kommer utifrån och annat är van. En tätort som drömmer om att vara glesbygd, om inte rent av vildmark. Och tvärtom.
Här i Bjurholm har man satt spadar i händerna på förskolebarnen inför Diamanten-bygget. Kan väl tänkas att barnen gärna hade velat vara med från allra första början med pappersarbetet och i styrgruppen för att även få lite insyn i ekonomin.

Withworth…hmm (nöjt).
Men dom kunde väl ha försökt leta fram två likadana.

Igår gick jag ända tills det började regna innan jag vände om.
Skrämde upp ett par orrtuppar som ruggade i den fina jorden strax intill en markberedningsgrop. Dom drog upp ett moln av jord när dom dundrade iväg.
Det är lätt och behändigt att ta sig fram över föryngringsytan såhär lagom många år efter sådd och innan hallonris. Det enda man riskerar är att få stövlarna punkterade av torra och vassa grangrenar som brister med skarpa smällar när man trampar på dem.
Dagens galosch går till kommunen som håller krampaktigt i sina återstående lägenheter. Endast färdtjänsten torde vara omgärdad av strängare restriktioner. Den ligger som fordom matsilvret i krigstider djupt nedgrävd i byråkratins jordkällare.
Känns som om man vore ute efter lämpligaste sätt att ”ta bene tå hunn” när man på kommunens hemsida studerar genom vilka prövningar man med mössan i hand måste söka ta sig för att komma in i hyresgästernas himmel.
Till och med bilprovningen torde nuförtiden ha en del att lära ut vad gäller kundorientering.
Ja, kaffe ska förstås lägenhetsaspiranten ingalunda hoppas på. Det är ju sen en tid tillbaka indraget även för själva styrelsen. Men ett positivt och välkomnande bemötande belastar ju inte budgeten.

Blommar rönnen vackert men kort.
Pelaraspen blommar icket. Den är mera som en installation.
Nordmaling igår. Far man någonstans så far man dit.
Det är liksom utförslandet inte bara för vattnet hela den vägen.
Ärende: ett byxpar. ’Blåbyxen’ skulle man kanske ha sagt förr medan man lappade dem med tillklippt och textillim. Om man inte rent av var så gammalmodig att man sa ’twillsbyxen’ (alt höll truten och bara gjorde det som för stunden var nödvändigt).
Idag kallas dom jeans, kostar tusen spänn och kommer mot pristillägg med hålen inklusive.
Man kan bara hoppas att åtminstone några spänn kommer de arma tillgodo som gjort grovjobbet, färgat, stampat och trampat.
Ganska typiskt förresten. Att inte ens hålen kan herrskapen själva åstadkomma.

Sädesärlan blir visst aldrig rådlös även om tiden går och takteglet vittrar, byts ut.
Hon är i sanning en opportunist värdig sin plats på skolplanschen.
I grannhuset reder hon sig längst ner intill ränndalen åt söder. Plockar ihop vad det nu kan vara som vore det vind och flyger upp. Trollar varje gång bort sig själv på så sätt att betraktaren aldrig kan vara helt säker och för andra skvallra var hon bor.
Men varmt måste det vara.

Förfallet, både det mänskliga och det maskinella, har spridit sig in i förstäderna kan man tänka medan man nöjd för att man hann fram i tid och för att det inte utvändigt syns vad man tänker sitter och väntar på att få sin hoj besiktad.
Ett par, jämngamla med sin troligen gravt fuktskadade husvagn försöker uppenbarligen vädja igenom ekipaget och hinna ner till Ullared innan fredag.
Dom är modiga i alla fall och det handlar uppenbarligen om en efterkontroll.
Ja det står ju klart även för den som knappt fått av sig hjälmen att det mesta är efteråt där, och att dom själva är mycket väl medvetna om det.
Nu är ju jag inte så ung heller. Möts av den där försiktigt positiva välviljan som nog bara tillkommer byråer med stenskiva och äldre herrar på motorcykel.
Man vill förstås inte riskera att dom trillar omkull och skadar sig.
Och besiktningen gick fint.

Gick undan i år.
Sägs att gäddan leker när björklövet är som musörat stort.
Håken vet om hon hann.
Blåste stundtals kraftigt igår och plåtskylten nere i gatukorsningen fick några gånger som en fyllhund hjälpas upp på fötterna av tillskyndande.
Ja den är ju inte otrevlig direkt, skylten. Men lite påflugen kan den allt kännas.
Jag gick en lov tjärnarna runt. Bäcken tillbaka för att se om paltsleven på tillväxt fanns kvar vilket den inte gjorde. Bäcken har fått mindre skog att vara i, om man säger, och björken där vrilen fanns var borta.

Som fint. Här kan man vara lite då och då.
Lekabborrar som akvariefiskar i strandvattnet.
Kontrasten mellan den ungskog som är och det som varit ger en aning av värmetid och får den gamla stubben att verka dinosauriekranium.
Det måste ha tagit tid, den saken är klar.
Annan näring är det ont om på magerlandet.

Kommunen i stabsläge, krattandes löv kring det forna värdshuset igår.
Det har eventuellt aldrig varit så välkrattat, kan man tänka.
Lider pliktskyldigast med dem som har att försöka få nån ordning på strulet.
IT-attacker förefaller ju vara symptomen på en djupare genetisk defekt och därför endast möjliga att lindra. Inte långsiktigt bota.
Man får stödja sig på mobilnätet och dricka ofta under skoven.

Fint i skogen nu.
Runt myrstacken som tycks härjad, tillplattad, av nåt kräk spretar myrstigar som torra barrstråk i alla väderstreck. Breddas och förskingras över bergkrön och längs hällkanter ner i ett ingenting bland lingon- och blåbärsris.
På en av stigarna stretar en myra med någonting vitt. Släpar och drar, har gett sig tusan.
Arma myra, vet hur långt hemifrån du är, ville man säga.
Du är knappast hemma innan hösten.
Men lägg det vita åt sidan så kanske.