Rödhakesommar med mattbyk och doft av såpa i kallvatten.
Det ser ut som om hon sadlar en istadig häst, tänker jag, när hustrun häver upp mattan över det lite rangliga bordet som tjänar arbetsbänk.

Med ett ljust ansiktsuttryck och liksom i andra tankar säger hon någonting, ser jag, och hör. Otydligt men samtidigt rent och klart just såsom bara kvinnorösten sjunger när den färdas fritt utan direkt mål och ärende.
Kanske säger hon någonting om dagen, om sensommarn eller om skurborsten som hon med en sorts ivrig hatkärlek låter löpa över mattan.