Carina och jag var ut och fiskade en stund igår afton. Vattentemperaturen är efter sommarens bedövande värme rätt lagom nu och kvoten av trinda regnbågar blev snart fylld med hjälp av en guldribbad våtfluga. Tjärnen småputtrade av fiskvak och det verkligt svåra var nog att lyckas undvika få någon fisk alls.
En ensam dagslända dansade i dunklet när vi likt ett par sena kunder småningom lämnade tjärnen med fiskarna i en snabbköpskasse.

Nu är varken hustrun eller jag några fiskätare att tala om. Vi är rörande eniga om fiskens förträfflighet som föda och kan repetera en mängd anledningar till varför man bör äta den. Men den blir snabbt ett problem när den ligger på tallriken och hamnar oftast bara sorgligt dissekerad på assietten tillsammans med potatisskalet.
Nej, vi är nog barn av en mer varierad kost bestående av omväxlande bryta och blöta samt, vid högtidligare tillfällen, pannkaka.