Midsommarafton och man vaknar tidigt. Onödigt tidigt.
Tur att det är afton hela dagen så man hinner fara väl av den innan man på nytt är färdig för sängen.
Ute på gräsmattan rör sig den kostymklädde koltrasten mjukt och servilt som en begravningsentreprenör som vill vara alla till lags.
Björktrasten är tyngre i sina rörelser. Den är liksom mer fokuserad på själva näringsfånget och bryr sig likt den veckohandlande storfamiljen inte så mycket om att det ska se snyggt ut.
Skatan är den som om morgonen rotar igenom papperskorgar och sopkärl. Den vandrar runt och tar vad den hittar. Drar på sig misshag från alla håll. Flyr när kritiken blir alltför påträngande och närgången. Men aldrig långt.