bondros (som vi kallar den)
Vanlig som ståltråd, blommar kort och vissnar skräpigt.

”Silla är då nästan bäst”, som morbror Henry brukade mumla, som skred han andäktig till nattvard, när morsan då och då dukade fram sina hotellfrukostar till hans ära.
Och han sa det nästan oavsett vad stommen var i det hon bjöd på.
Sillen simmade väl för det mesta omkring i minst ett av bordets akvarier.
Sill ska det bli även här, till middag. Steksill som jag bara måste komma ihåg att blötlägga nu på morronen.
Annars är det vedkapning som gäller.
Har fyllt ett av de tre hålen i lagårdsporten.
Som vanligt gäller att inte bli okontant med getingarna i vedtraven bakom lagårn.
Ifjol blev jag stucken av en geting som lömskt dröjt sig kvar i närheten av vedtraven flera dagar efter att jag rivit boet.
Helt i sin ordning och alldeles rättvist, kan man känna efter att sveda och svullnad lagt sig.