Har plockat lingon på de branta backsnytorna ner mot ån ett par dagar.
Mellan lingontuvorna kryllar av myror som inte alls tycks besväras av gravitationen. Där jag måste klamra mig fast i vad som finns av vresal och pyttegran, springer myrorna obesvärat kring som ingenting. Gissar att deras värld är ganska platt fast den lutar.
Annars en typisk lördag i mitten av september då man undrar om och när slamtömmaren som en annan frälsare ska komma. En och annan höstskygg trast som tyst flyr fältet när man hämtar in tidningen, och i eken ryttlar och rör sig. Det är rödhakar som svartögda och allvarsamma söker födan där den är. Det vill säga under gytter av blad och i gömslen närmare marken.