Morgonen dryper av fukt och i den rangligt långväxta klövern semaforerar vattendroppar.
Rundar dungen där almöke och älggräs tävlar om utrymmet.
Älggräset tycks särskilt framgångsrikt denna sommar.

Naturligast faller sig att gå längs de nyslagna och böljande åkrarna upp mot stensvattsvägen och sedan grusvägen tillbaka.
Jag vågar inte med en politiker i oppositions gälla stämma hävda att jag går åt norr, eftersom jag fortfarande inte känner mig hundraprocentigt säker på väderstrecken.
Och att dra till med någonting ungefärligt bjuder emot. Men om man tar älven till kompassnål så bör det ju vara någorlunda åt norr.
Det är förresten lite lustigt detta med väderstreck. Longitud och latitud kan man ju leva ett skapligt liv utan att ha programmerat in.
Men väderstrecken…