…zinkbaljan med sin last av luktärter.
Bottnen på baljan är som ett farsarv genomrostad, eller ’grest’ som de tungomålstalande säger. Men blommorna trivs däri.
Hustrun har satt dit några stöd som just icke är.
Fast det är tanken som räknas. Viljan och ambitionen att vara.
Och luktärtblommen ställer sig som en glad och livlig skolklass hörsammast mitt emellan.

Igår fixades bilen som börjat krångla och gå dåligt. Jag hade varit ute och tittat efter blåbär och bars med nöd och näppe hem av en svårt haltande häst.
Trodde det var den s.k. lambdasonden som börjat krångla. I brist på en sådan bytte jag istället luftmassemätaren, och se det var precis vad som behövdes.