Snön sätter ihop med rasande fart och åkrarnas plogtiltor börjar sticka upp.
Det stormar närapå. Gabriels skrana kommer farande förarlös genom vindhålet mellan gammeltomten och vårt garage, men jag lyckas övermanna den innan den far vidare neråt vad som i förhärskande vindriktning bör vara något av traktens Bermudatriangel.
Vinden har sått solrosfrön sydvart björken där fröautomaten dinglar tom, och under joddlarbalkongen jagar torra fjolårslöv varandra runt, runt i yster dans.
Man får göra det man kan. Jag vänder på traktorn. Blåsten håller annars locket över avgasröret konstant öppet, som ginge motorn på tomgång timme ut och timme in.