En sprättskorv på köksgolvet.
År och dagar sedan jag senast såg en sådan.
Antagligen hör sprättskorven ihop med en levande och optimistisk jordbruksnäring. Minns att jag i yngre dagar såg sprättskorvar, men tillsammans med Posten, Vägförvaltningen, Domänverket och lagårdslukten försvann dom väl helt enkelt, långt där nere i sextitalet.
Apropå lagårdslukt så brukade pappa vintertid hänga in värmlandsselen i garderoben genast till vänster när man kom in i köket.
Och morsan var väl bara måttligt glad.