En hare dök upp från ingenstans när jag på morron stannade till och tittade nedåt dammen och de grönskande åkerlapparna.
Smutsgrå, haren, precis som de få återstående snöfläckarna.
Den tycktes hålla ungefär samma trad som morkullan.
Hon som i evighet rott sin gamla träbåt snett över dammens vatten.
Gnirp.
Gnorp.