Morgnar som denna skjuter man inte haren i legan.
Det frasar, skrapar, skruttar och har sig.
Givetvis olika beroende på hur svår den kris man medelst mer eller mindre dyr bil söker satsa sig ur.
Tunn är plåten, åtminstone på min.
Mycket folk som bara dör ifrån (läs: lämnar ogjort) vilket är extra tydligt tidigt om morgonen när inte mycket annat än det som stannat halvvägs förmår fånga ens blick.
På Nyby en skata i topp.
Skatorna tror förstås inte att jag vet att dom bor i den täta granen närmast kornboden just i kanten av där svärfar hade sitt potatisland.
Men det vet jag.