Nu är vattnet åter ute på bosättningen.
Gick fortare än jag trodde.
Kan konstatera att det är med vattnet som det är med strömmen och gamla tiders gårdfarihandlare, nämligen att de kom och de gick.
Endast en kaja på taket idag. En rekognoceringskaja troligen, av kött och blod. Utsänd av kajkollektivet att samla information. Den la huvudet på sned och koksade ner i rökgången på det större huset men drog sedan vidare söderut.
Barmarksfläckarna brer ut sig allt mer på gårdstunet men fortfarande sträcker sig en formlig bergskedja av snö mellan bagarstuga och bod.
Och som en vink åt vintern att det får vara nog nu så bar jag bort snöröjningsattiraljerna igår.