Ett litet fint vattendrag som försöker slingra sig undan så obemärkt som möjligt mellan tvenne skogsbeklädda åsar i Bjurholms kommun.
Den ligger inte längre bort än att man gott kan strunta i husbilen och nästan lämna potatisen på spisen. Glassbilen hör man absolut, skulle man vara betjänt av den tryggheten. Brandbilen också, om man nu verkligen lämnade potatisen på.
Sex gram bred med 0.25 lina är hon, och håller en försvarlig numerär rödbukiga och alerta tusenbröder på svältgränsen. Ska sägas att inte alla är stöpta i precis samma form. Det finns såvitt jag förstår två modeller. Den ena något nummer större än den andra men sen tycks näringskedjan abrupt avklippt.
Om man inte räknar med gäddorna förstås, de som vaknar till och börjar plöja i vattenytan som nilkrokodiler när man rört om i vattnet en stund.
Dom är större och avgjort försiktigare än abborren, liksom mycket väl medvetna om hur nära det är till stränderna och hur fort man kan hamna på torra land om det vill oturas.