Abborrarna var inte alls på humör när jag i förrgår, mot aftonsidan, tog mig bort till tjärnen.
Där var stilla och lugnt så när som på ett grovt plask bak min rygg, precis som om nån ganska vuxen fallit överbord med ankaret i famnen.
Kan ha varit en bäver men isåfall var den långt ovanför sin ordinarie trakt och en fenomenal en på att hålla andan. Stod själv och höll andan så länge jag förmådde i väntan på att detet skulle avslöja sig. Men icket.
Gissar att fisken i dessa egentligen alltför närbelägna och kanske just därför försmådda vatten evolutionärt kan jämföras med bjurholmshönsen, värphönsvarianten som så att säga tinat fram ur den genetiska tundran i ett hörn av socknen och som tom rönt några rader på wikipedia.