stenen man aldrig
den som vackert fick bli kvar

Klippte granhäcken på Nyby häromdagen. Mest för att det luktar så gott.
Förgammalt sa man att granhäckar ska klippas när det som mest bjuder emot. När snön ligger halvmeterdjup och köldskotten viner kring öronen.
Men förgammalt sa man så mycket.
De gånger man inte bara teg.
Huvudsaken är att ringduvan hunnit flytta ut.
Annars kan man lätt bli stående som ett fån i fönstret och titta på den stora flocken sidensvansar som just nu är i farten. Flocken delar sig cellikt. Rinner halv men hel över i en annan björk bara för att snart komma tillbaka och på nytt smälta ihop med den stora massan.