Som högtidligt att hojföret äntligen börjat tina fram.
Stråk av blottlagd asfalt brer vällustigt ut sig framför bilen.
Ja, än är det förstås lite för tidigt och bilden ljuger någon månad men oljorna är bytta så det sitter då inte i det.
Hojåkning handlar egentligen om att kunna, att ha möjligheten om och när alla bitar fallit på plats. Först och främst gäller att ha nåt att dra ut ur garaget och sätta sig grensle över. Sen kan det regna om det vill – och gör det också med stor sannolikhet. Eller kan det vara för kallt, eller så in i skinnstället varmt att det är mer eller mindre omöjligt av den anledningen.
Men just bara detta att kunna, idag eller en annan dag, utan att vara minsta tvungen.
Det är väl det som är frihet.