Fint i skogen nu.
Runt myrstacken som tycks härjad, tillplattad, av nåt kräk spretar myrstigar som torra barrstråk i alla väderstreck. Breddas och förskingras över bergkrön och längs hällkanter ner i ett ingenting bland lingon- och blåbärsris.
På en av stigarna stretar en myra med någonting vitt. Släpar och drar, har gett sig tusan.
Arma myra, vet hur långt hemifrån du är, ville man säga.
Du är knappast hemma innan hösten.
Men lägg det vita åt sidan så kanske.