Sädesärlan blir visst aldrig rådlös även om tiden går och takteglet vittrar, byts ut.
Hon är i sanning en opportunist värdig sin plats på skolplanschen.
I grannhuset reder hon sig längst ner intill ränndalen åt söder. Plockar ihop vad det nu kan vara som vore det vind och flyger upp. Trollar varje gång bort sig själv på så sätt att betraktaren aldrig kan vara helt säker och för andra skvallra var hon bor.
Men varmt måste det vara.