Letade igår korallrötterna som jag avbildade dagarna innan men se det misslyckades kapitalt. Ändå är sökområdet inte större än en skaplig stugtomt. Tänkte märka ut växtlokalen på nåt diskret sätt för att följa upp ifall de (eller vi kanske jag ska säga) återkommer årligen på samma ställe.
Hela kören av ögonpyrolor stod tillsynes beklagande där jag lämnade dem men trots en formlig skallgång kunde jag omöjligt återfinna korallrötterna.
Anade att det skulle kunna bli svårt eftersom jag inte heller upptäckte dem förrän jag mer eller mindre knäböjde i mossan och sas sänkte mig till deras nivå.
Trots sin påstådda vanlighet – sverigekartan är i princip kolsvart – är korallroten svår att få ögonen på enligt källorna och det kan jag bara hålla med om.
Skrämde i alla fall upp en älg ur middagsvilan bland margranar och torrträd. En unken stresslukt dröjde sig kvar på platsen medan gräset sakta reste sig runt legan.