Görs som mycket annat nuförtiden på distans. Fast då i överförd bemärkelse, enär det troligen utförs av folk från nåt (annat) låglöneland.
Det besynnerliga är att man varken ser eller hör nåt av dem som utför jobbet. Det görs ju trots allt med motorsåg och inte med yxa. Och äta måste vi ju alla, som restauratrisen kanske aldrig sa men i alla fall tänkte.
Vilket torde innebära att det i vanlig ordning handlar om en sorts lågmält tjänstefolk som efter gammalt mönster årligen städslas om för att göra sitt (vårt) jobb och inte i onödan besvära husfolket.
Men unna går det och rätt fint blir det.
Vi hade med all säkerhet inte kunnat göra det bättre själva. Och garanterat inte billigare.