Tjärekallsjön för några dagar sedan.
Vädret bra, dieselpriset överkomligt och älgjakten fortfarande på resonemangsstadiet.
Men långt borta är den inte.
Bäst passa på innan tänkte jag.
Contortan främmande och frodig som söge den likt privata aktörer bortom all kontroll näring ur kargare kommunala omgivningar.
Den alldeles vanliga och magrare tallskogen anser sig förmodligen inte behöva bevisa någonting. Den står där den står, gles, ljus och genomsiktlig. Pratar lågmält och med långa avbrott om tider som gått snarare än om tider som kommer.

Fy vad det regnar. Har varit ut och lagt upp en masonitskiva mot tegelväggen för att i görligaste mån visa bort vattnet som i brist på stuprör faller fritt ur hängrännan.
Bara för att ha gjort någonting.
Läser med ett leende i VK om realityprofilen som i samband med svampplockning lyckas krångla inte bara sig själv men också sällskapet och – måste man väl med andan i halsen medge – även den hotfulla björnen ur en komplicerad scen.
Hur till allas fromma både handlar och handlar inte den unge mannen när det som mest och bäst behövs.

Målarna har det inte lätt i dessa tider. Deras chef som alldeles bestämt gjorde trakten den äran härförleden har det antagligen lättare som åtminstone får vara inomhus. Det regnar ju bevars var och varannan dag och samlar sig väl småningom till en sorts akvarell.
Stundar genomgripande balkongreparationer här på Backgatan enligt senaste dekret. Sägs ryktesvis att även ytterdörrarna ska bytas. Och det är ju onekligen lättare att se var dom sitter nu när det är nymålat kring dem.
Återstår sedan omdränering och ev stambyten, samt garageportarna som ligger lite risigt till då lyftfjädrar till dem uppenbarligen är svårare att få tag på än artilleriammunition.
Det är snart nog bara den radonalstrande lättbetongen kvar att byta.
Man kan undra var gränsen går för vad som är rimligt att reparera istället för att riva och bygga nytt. Diamanten byggs i alla fall med buller och bång på just den grunden – den att det skulle ha blivit för kostsamt att reparera.

…

Vart visst tjorvigt med faktureringarna från kommunen här på försommarn.
Två hyresavier i samma kuvert senast, men ingen bredbandsfaktura.
Inte än i alla fall, fast vi redan skriver augusti och är skyldiga för minst ett par.
Man kan befara att två separata kuvert kommer att ligga och blänga på varandra i brevlådemörkret framöver hos dem som inte kryper till korset och accepterar e-faktura eller autogiro.
40 riksdaler per faktura kommer det enligt kommunens hemsida att kosta den som inte på barnets vis himlar med ögonen och ur börsen låter den ta vad den anser sig behöva.
Till det avgjort positiva hör att man genom att hålla fast vid sin pappersfaktura, kanske för bara en ringa hundralapp i månaden (för medborgare med helpension mångfaldigt mera) aktivt bidrar till kommunens ständiga strävan att främja sysselsättning och tillväxt.
Och då sannolikt inte bara för någon enstaka kanslist som man trots allt måste tänka sig lycklig.