Läser i VK att Bjurholms kommun har för avsikt att ta distansarbetet ett steg längre (bort) och stationera socialchefen i Nordmaling.
Men det här med närheten och de påstått snabba beslutsvägarna då..
Sånt man viftat med så ivrigt i alla år.
Själva meningen med bjurholmslivet.
Hur blir det då med det?

Frostvitt i gräset, trasten flyger högt o hemtjänsten något lägre med sina raska små bilar.
Apropå gräs så klippte jag det sista ute på Nyby igår men det var nästan mera svamp än gräs. När alla gamla björkar gjort sitt så tar nämligen honungsskivlingen över.
Det är honungsskivlingen som är den verkliga fördärvaren, den slutliga nedbrytaren.
Och inget honungssött över den annat än möjligen färgen.
Den lär till nöds gå att äta men på den punkten råder jag envar att i första hand försöka hitta nåt annat, alt att själv ta reda på hur det förhåller sig.
Inte för att jag tror att nån ens skulle försöka.

..den om hur man upplever att dricksvattnet är där man bor.
Här på Backgatan är det då inte gott.
Jag säger inte att det är hälsovådligt direkt. Bara att det inte är gott.
Medellivslängden är här, om inte till och med högre, så i alla fall fullt ut jämförlig med i andra delar av samhället. Men att som för ett antal år sen, för hälsan och välbefinnandets skull, ha en amfora nära till hands och ur den dricka litervis med vatten varje dag är inte att tänka på.
Det bjuder emot.
Carl Jan Granqvist skulle kanske som alltid vältaligt förklara att det här borde ha serverats igår, bade man honom om ett utlåtande.
Vi brukar för enkelhets skull säga att det smakar långstått.

..det är när man kliver ur duschen och som fiskaren sitt kastnät slänger den mindre handduken på golvet o den inte skrynklar sig det minsta utan lägger sig helt slätt på golvet.
Länge sen man hört nåt positivt om Diamanten-bygget. Eller omsorgsfabriken som jag måhända lite hädiskt både brukar tänka o säga. Bjurholm har ju en historia av mer och mindre framgångsrika fabriksetableringar som fått beslutsfattarna att gå upp i falsett och bonden att kasta ifrån sig grepen.
Men nu handlar det om att göra nödvändigheten till dygd. Om att med stöd av bidrag och såpass mycket lånade medel att det bara inte får misslyckas. Om att till varje pris försöka greja ett sorts generationsboende där både ung och gammal förhoppningsvis ska kunna samexistera.
Det har varit rätt så omgärdat och tyst kring bygget en lång tid men man har satt upp stora banderoller och litar förstås på att folk ska kunna läsa innantill. Åtminstone.
Men antalet hus som är till salu har ökat dramatiskt på sistone.
Och dessutom ligger sex underskötersketjänster ute till sökning.
Måtte det bara inte hänga ihop på nåt vis..