Nu var det ju inte Enya som skulle tvätta men i vanlig ordning tog hon besittning av Niccos tvättkorg, då hon lämnat den i hallen:
Eloise verkade inte det minsta brydd:
Och Winstone fattade inte att han skulle kika ner i korgen utan försökte räcka mig vacker tass i tron om att han skulle få sig en godis, hm…
Jag bjöd Tina på lunch igår, mina vegetariska vårrullar med sweet chilisås och pizzasallad till. Här ska ni få ett recept på världens godaste pizzasallad.
Strimla vitkål, hacka paprika och purjolök, och lagom med majs (valfritt). Senapsdressing gör av 1 del äppelcidervinäger, 2 delar rapsolja, 2 delar vatten, valfri mängd senap, sockra med stevia strö och krydda med svartpeppar, smaka av och häll sedan ner över salladen. Kom ihåg att blanda oljan och vinägern innan man rör ner vattnet.
För att göra den extra god, kan man ordna ihop en liten dressing att rippla över. 1 dl lätt crème fraiche, ½msk äppelcidervinäger, 1-2 msk Napoli (tomatsås) sockra med stevia strö till lagom sötma, krydda med salladskrydda, eller oregano/pizzakrydda. Klart!!!
Igår kväll kände man verkligen att hösten är här och kanske vintern inte är långt borta. Med enbart 4 grader då jag gick på sista promenaden med Winstone, så ångrade jag bittert att jag inte tagit vantarna på mig. Och inte kändes det bättre då jag gick ut med honom för en timme sedan… i snålblåsten kändes det ju kallare än dom 4.2 grader som termometern visade.
Idag jobbar jag eftermiddag och ska absolut packa ner ett par vantar i väskan, you never know, vi ska säkert ut en sväng, och imorgon är jag ledig igen, då kommer Theresé upp en sväng, hon ska hit med jobbet, och stannar sedan en extra dag innan hon åker hem, tidigt på fredagsmorgonen.
Våra planer inför helgen är att göra en dagstripp upp till Malå och hämta hem Niccos Amazon, den ska vi gömma undan, här på gården, och samma sak ska vi göra med Buicken, jodå, Camaron ska få ta plats i bussen och den ska vi köra bort inför vintern, det blir nog bra det. Vi är van att göra rockader, på det här stället.
Önskar er alla en fin tisdag!
Vi fick gjort en del igår trots en lång startsträcka, men hey… vem har bråttom. Jag krattade ihop 3 stora högar med barr, psst, Camilla, nu hade du ju chansen att komma över och köpa en säck med barr, till erat pool projekt, eller har ni lagt det på hyllan 🙂
Låter säkert kryptiskt, vadå pool och barr, vad har dom sakerna gemensamt. Jo, när vi hade poppar besök här, förra helgen så kom vi in på ämnet pool, och då skulle ju Camilla ha en poolskötare också, en lite yngre förmåga, men för att han skulle få tillräckligt med arbete krävs ju också lite skit i poolen och där erbjöd jag henne att köpa lös lite barr från oss så kunde hon sprida den i poolen… vid behov. Hahaa… jaja det är tur att vi kan skämta 🙂 Och om den inte var ett skämt… så vet du ju vart vår brevlåda bor 🙂
Åke klippte ner krusbärsbusken och svarta vinbärsbusken, så ska vi se om dom kommer upp igen, bättre och starkare laddade med mer bär än dom hittills har gjort. Sen städade han upp där bakom garaget och fick det lite snyggare än det varit.
Jag och Winstone tog en kvällspromenad, en längre sådan, ut mot I20 skogen. Däruppe vid tåg-bron, finns en liten skogsdunge, och plötsligt stannar Winstone och lyssnar, tittar skeptiskt och lite rädd mot dungen, han vill inte ens gå på den sidan längre utan försöker byta sida.
Då börjar man ju naturligtvis fundera vad stackarn han gick igång på, tänk om det är en björn där, I20 skogen är ju snudd på känd för att år efter år ha huserande björnar i sig. Och då börjar ju jag gå runt och klura på vad jag skulle göra om det plötsligt springer ut en björn därifrån, hm…
Ska jag hoppa ner från bron (då jag lika säkert som Amen i kyrkan kommer att bryta benen av mig och bli liggandes i nån buske), eller ska jag släppa Winstone och hoppas på att han springer fortare än björnen och björnen följer efter honom, eller ska jag göra ett skutt över räcket, i början av bron, och sedan springa nerför kullerstenarna. Ja jag vet, man ska aldrig tro att man kan springa ifrån en björn, men om man vill ha en chans, så ska man springa utför en backe och inte uppför, eftersom björnarna är rätt så klumpiga…fast hjälper det då, jag tror att jag också är rätt så klumpig 🙂
Risken är ju att jag fastnar redan i första skuttet över räcket och sedan snavar jag på en sten och gör en face plant rätt över stensättningen. Mm, och så där gick jag och klurade och inte kom det någon rytande björn utrusande från dungen, det kom absolut ingenting därifrån, jaja och lika glad fick vi ju vara för det då.
Idag ska jag till Tina, och bjuda henne på lunch, det blir mina special vårrullar får se om hon tycker om dom. Igår till lunch, hade Åke köpt räkmackor från Ullas, supergoda, jag ringde upp till Nicco och frågade om jag och hon skulle dela på en macka…en Vivan delning, men det ville hon inte.
Vivan var ju en moster till Åke och en jul då jag bakat en kaka med glasyr, så frågande Vivan hennes syster Elsie om dom skulle dela på en bit. Visst sa Elsie, det kunde dom göra, Och Vivan tog resolut en bit av kakan och skar den tvärsöver, och tog den översta biten själv, den med glasyr och gav botten till sin lillasyster, som såg mäkta imponerad ut över rättvisan i delningen, hahaa… vi har skrattat gott åt detta, många gånger.
Nicco testade också att ge Winstone en räka, han som nu käkar ALLT, han slickade på den, prov-bet i den, släppte sedan ner den på golvet och gjorde ett tappert försök att rulla sig på räkan, men hallå… vill hunden gå runt och lukta räka eller vad? Näpp, det var inget som föll honom i smaken, inte som mat i alla fall.
Önskar er alla en fin måndag!
Det är alltså temat för fototrissen idag, och vad kan man nu hitta på som är härligt med hösten, hm…
Ja, det är rätt härligt att ta en promenad med hunden, då solen skiner för det vet vi ju alla att även om det är höst i luften så kan det bli fina dagar:
Efter lunchen plockade jag fram krattan och tog mig an en del av alla barr som ligger på gräsmattan… härligt, njae, men efteråt… då är det härligt att det är gjort:
Och ännu härligare att sedan kunna avnjuta en välförtjänt kopp kaffe, utomhus…HÄRLIGA HÖST!!!
Och slutligen ska då tilläggas det vi alla brukar säga, alla årstider har sin charm, och så är det ju verkligen.
Flera bilder på denna härliga höst kan ni kolla in här: http://fototriss.blogspot.se/
Vilken fin dag det verkar bli, kanske en sån där så det blir lagom att börja kratta ihop barren, städa upp bakom bussen och göra andra små utomhus aktiviteter, ja, vi får se, det blir säkert bra.
Jag och Nicco åkte ju till Norum igår där vi mötte upp mamma och Bosse. Vi började med en kaffe och gick sedan ut och fotade sånt som ska säljas.
Bland annat denna grävmaskin:
Husvagn i behov av utvändig tvätt:
En till båt (undrar varför pappa hade en sån förkärlek till dessa båtar, detta är den tredje som ska säljas?):
Fint snickarvirke (med andra ord kvistfritt, samt annat virke):
Lastbilen fotade Nicco så den har jag ingen bild på, en timmervagn, en skoterpulka, en skoter, ja det finns säkert mer som ska bort. Mamma tar det lite eftersom, eller när det dyker upp.
Detta var förövrigt första gången jag och Nicco var till Norum sedan över ett år tillbaka… olycksplatsen, där pappa fick järnbalken över sig. Kändes konstigt att stå där och försöka förstå hur allt gick till.
Mamma tycker att det är fruktansvärt jobbigt, just det här att han låg fastklämd… flera timmar innan han hittades. Att han kanske haft bättre chanser att klara sig om hon varit där… vad som egentligen hände… ja, ni vet, saker man aldrig kommer att få svar på.
Visst är det lätt att säga så, det är ingen idé att fundera, du får ändå aldrig veta, du var inte där, och det kan du heller aldrig ändra på… förmodligen hade allt slutat på samma sätt i alla fall, hans skador hade inte blivit mindre.
Människan är nog dessutom konstruerad på det sättet att pappa, visste förmodligen ingenting av vad som hänt, han kände ingen panik, och han var utslagen mellan dom två gångerna han ringde till mamma.
Första gången bröts samtalet och andra gången, efter några timmar, så sa han själv att han inte visste vad som hänt, utan någonting med svetsen, och att mamma inte behövde ringa ambulans, han skulle ordna detta. Givtevis förstod mamma då att allt inte alls stod rätt till, utan hon ringde brorsan som i sin tur ringde en granne längre bort i Norum, som åkte dit med sin familj och hittade pappa där, ja resten vet ni ju.
Vi såg ett program i förrgår, om en illusionist, han är fruktansvärt duktig, men det roliga är ju att se människornas häpna ansiktsuttryck, då han gör sina tricks, och det absolut första alla säger är: Hur gör du??? Man vill ju veta, så är det bara, även om man inte alltid får svar.
Nåja, nu har vi provat att vara där ett tag och det gick ändå bra, livet går vidare oavsett vad vi går igenom, och saker och ting ändras hela tiden. Vi kan aldrig styra över vad som står bakom nästa krök, men vi väljer alltid om vi ska ta av till höger, vänster, backa eller gå framåt, sen får man se vart vägen leder.
Nu har Åke kommit in med Winstone så det är frukostdags på ettan sen gör vi det vi känner för, låter som en bra plan 🙂 Önskar er alla en fin söndag!
Jag lade ut en bild, från ett gammalt tidningsurklipp, på lanthandeln dom hade i Springliden, på FB igår. Jag är med i en grupp: foton och minnen från Malå… typ. Och där var det minsann fler än jag som gillade och minns affären.
Irené Larsson med sin man, Sven Larsson, drev lanthandeln under många år, och när man kom upp till stugan för att vara där under sommaren, så fylldes alltid kylskåpet upp med diverse saker införskaffade just därifrån. Inte allt men mycket.
Det var en sån där bra att hitta affär, med hyllor fyllda med saker man inte trodde man skulle hitta på en ”vanlig” affär. Och prislapparna var inte uppdaterade efter dagens valuta, jag köpte en tillbringare i plast, med tillhörande muggar, en vit sak med blommor på, och den gav jag 9.90 för. Billigt som tusan!
Irenes kommentar var alltid, då man klev över tröskeln: Jaså är det sommar nu! Har ni kommit till Udden.
Irene är en speciell människa, hon är rolig att lyssna på, och kan säkerligen munhuggas. Min moster berättade att Irene ibland hade in barn i butiken, och som oftast ville vara och känna på alla saker. Kanske lite väl mycket kännande och klämmande ibland. Hon tog resolut fram en tejprulle och lindade några varv runt en pojkes fingrar och sa att nu var det slut på att vara så klåfingrutt!
Hahaa… ja, jag tror ju inte att vem som helst hade kommit undan med detta tilltag, men jag kan inte annat än skratta, hon menade ju inte på något sätt att vara elak.
Jag, Theresé och Sally, for till Grillby i sommar och gick in på en antik/loppis. I den stora byggnaden fanns det hur mycket som helst. Sally hade vid det laget hunnit ledsna på utflyktsmålet och började på vara och skulle lyfta i allt som kom i hennes väg, vilket var både glas, porslin och andra känsliga saker.
Theresé hade fullt sjå att hålla efter, och till slut sa jag till Sally, du vet, hon som står därnere i kassan, hon tycker inte om att man lyfter i alla saker, och om du fortsätter att göra det så kommer hon och tejpar fast fingrarna på dig (ja jag vet, inte speciellt pedagogiskt). Sally tittade lite halvförskräckt på mig men sa som inget mer om det.
5 minuter senare hade hennes fingrande eskalerat och hon ville på ren trots, utmana ödet. Theresé höjde rösten åt henne, Sally tittar på mig och säger: Kommer den där tjejen nu… med tejpen? Ja vad säger man, svårt att låta bli att skratta 🙂
Idag är Åke på kurs, en uppdatering på körning med farligt gods, jag och Nicco ska nog kanske till Norum med mamma och Bosse för att fota vissa saker som ska säljas… typ en grävmaskin, modell ”BIG”, och lite andra grejer.
Men dessförinnan, ska Winstone ut på en längre promenad, jag tror att han ska få följa med oss dit bort så kan han få springa lite lös i skogen, och frukost ska intagas och kanske till och med lunch, innan vi beger oss dit. Önskar er alla en toppen lördag!
Umeå kommun har numer tagit över arbetsterapueternas uppgift då det gäller hjälpmedel…men vad ska då arbetsterapueterna sysselsätta sig med?
Detta är en återkommande fråga som min chef ställer och jag har inget svar… men kanske någon av er, vet?
God morgon, världen! Kan det vara fredag och det är därför man är extra pigg och redo att at sig an dagen… skulle tro det 🙂
Jag ringde upp tandläkaren igår, då jag satt på jobbet, och dom hade ett återbud 9.50. Jag fick snabbt kolla av om jag skulle få tag i extra personal och att hon hade tid att komma, och det hade han, vilken tur.
Dom fixade tanden som om dom aldrig gjort nåt annat (kan ju stämma eftersom dom är tandläkare) och jag stod återigen vid receptionen och skulle betala. Vad skulle nu detta komma att kosta?
Hon klickar in sig på datorn, ser konfunderad ut och säger att hon inte fått in någon uppgift än, så hon travar iväg för att se om tandläkaren somnat i stolen, men hon kommer tillbaka, nästa lika fort och säger: Du, det är gratis… det där var en garanti grej.
Men härligt svarar jag, då kan jag ju komma tillbaka fler gånger 🙂 Det roligaste av allt är att jag inte ens kommer ihåg att jag lagat den där tanden, någonsin, men jag tänkte då inte börja på ifrågasätta nåt, förmodligen har jag gjort det men glömt bort det, vem vill komma ihåg alla tandläkarbesök… inte jag i alla fall.
Efter jobbet åkte jag och Tina bort på skokanonen för att kolla in gummistövlar, kan behövas då man knatar ut på gräset med Winstone, men där hade dom ingeting som liknande nåt. Så vi åkte vidare på skohuset, och se, där hittade Tina ett par och jag ett par Tretorn, med korta skaft, som var så skön att dom kändes som en vanlig sko… den fick det bli och nu vet jag vad jag kommer att hoppa runt i då det blir snöglopp och annat på vägarna.
Min arbetsgivare har gett oss jackor, och en t-shirt samt byxor, som arbetskläder, fast jag sa redan då (ifjol) att det hade varit bättre om dom kostat på oss ett par rejäla skor istället, dom används ju dagligen, men vem vill gå i samma t-shirt på jobbet, dag ut och dag in, eller byxor för all del, man vill ju byta och tvätta också. Men så blev det inte, och jag ska inte vara otacksam heller, det finns dom som aldrig får någonting alls, av sina arbetsgivare.
Näpp, nu ska jag sätta fart, måste ut med vovven innan han ska iväg med Åke, och frukost vill jag också hinna med. Önskar er alla en toppen fredag!
Sally i Musse bilen… en blivande chaufför 🙂
Brödet på en hamburgare är verkligen överskattat och det tänker jag sluta med HELT, hädanefter. Ok, svårt om man någon gång stannar efter vägen från Piteå och har siktet inställt på X:et i Skellefteå, men nu snackar jag hamburgare man gör hemma.
Det blir sagolikt gott att bara ladda allt på ett salladsblad och sedan täcka den med samma sak, innehållandes dom tillbehör du nu önskar:
Vet att Theresé talat om detta för några år sedan, men det lät inte så lockande, jag vet inte… men nu, då jag testat…jag lovar, det ÄR gott!
Jag som nu var klar med tandläkaren för detta år, stod glad i hågen och borstade tänderna igår kväll… och plötsligt… helt utan j-kla anledning, far en bit av min framtand, alltså, åhhh, vad less jag blir. Ja sa Åke, men det där bidraget du har räcker väl än. Jovisst.., men man gräver ju inte ut fyllningar eller knäcker en tand bara för att utnyttja systemet, även om jag vet att det finns folk som faktiskt skulle göra ALLT, just för att kunna få nåt i princip gratis, även om det skulle kosta en själv, en massa onödigt slösande med tid och annat.
Jaja, det är bara att bita ihop och ringa upp och se när jag får komma, alternativet blir ju tandakuten, *suck*… som om man inte hade annat att göra. Känns som om detta blir en never ending story!
Idag är det arbete så Winstone ska med i lastbilen och Nicco känner sig bättre och ska satsa på att åka till skolan, med andra ord rullar det på som vanligt, här hemma. Önskar er alla en fin torsdag!
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna