Efter samtal med Facket igår, kollade jag upp min uppsägning och insåg att jag inte är arbetslös förrän på måndag, eller imorgon, om man ska vara noga. Så jag chillar till dess då, tänker jag. Men tänker ringa tillbaka till en annan arbetsgivare som jag redan pratat med och som ville att vi skulle höras av idag.
Helgen kommer jag att viga till att städa klart däruppe, då hyresgästerna kommer den 26 december, men Theresé och Sally kommer om en vecka och då vill jag att allt ska vara klart. Även nere i rosa rummet, såklart.
Skulle koka ägg till lunch igår. Winstone älskar ägg, och har han tur kan han få en äggula om det passar sig. Så han stod nedanför mina fötter, vid spisen och sedan satt han kvar där för att vakta kastrullen på plattan så inga ägg skulle rymma. Döm om min förvåning, då ett ägg, helt oväntat exploderade i toppen och en skal bit flög över huvudet på en förvånad Mr W. Har jag aldrig varit med om förut. Det small, på riktigt, haha… man kan väl säga att topplocket flög
Hade Gunilla från Hollywood fruar varit här hade hon nog hävdat att det var mordförsök deluxe. Apropå ägg och ”topp” lock… 😁
Jag och Nicco åkte på uppdrag igår. Tänker inte berätta vad uppdraget i sig, bestod av, men det tarvade en resa till Renbergsvattnet. Sista kilometrarna noterade Nicco hur plog kanterna var hyvlade, så najs.
Jag tyckte först att jag aldrig sett nåt sånt här, men… jo, det handlar nog mer om att det var så jäkla längesen jag var ute på landet en vinter, så jag har förträngt det. Ulf sa att det dels var för bättre sikt men kanske ytterst för att rymma mer snö (få iväg det längre om det blir mycket) och det ska dreva mindre.
Här hemma är det rysk roulette, varje gång vi ska ut på vägen. Man ser absolut inte om det kommer bilar, från vänster. Så bäst är det att köra ut i halvmörker för då kan man gissa sig till att det är en bil som kommer om du lyckas se lysena på vägen.
Då vi passerade Ånäset noterade jag en jättefin julstjärna som hängde ovanför porten till kyrkan. Så på hemväg, stannade jag bilen men fick inte lov att fota själv utan det skulle Nicco göra…så min upplevelse av stjärnan, min idé men hennes bild på min mobil, haha.
Oj vad roligt att få se ett julpyntat hus. Så varmt och trevligt hemma hos Annelie och Ulf. Mina 2 bilder, säger inget om den egentliga atmosfären, men vi hade som annat för oss, så det blev som det vart
Blev bjuden på en god middag, kaffe och hemrullade rån innan vi åkte hemåt igen. Tjopp tjopp så var det gjort.
Ha en fin fredag, allesammans och här, ett tips inför julen 😜
Ringde Tina igår, då jag passerade mejeriet på norra sidan av stan. Mitt mål var Renbergsvattnet och en dag med Annelie. Vi pratade över 1 timme och tiden formligen rullade iväg över bäckar och sten, asfalt och väggren. Höll på tappa fokus då trafiken plötsligt svängde in mot Robertsfors. Arbete på E4an, men i efterhand, tror jag minsann att jag missuppfattade att man skulle behöva ta en detour, överhuvudtaget. Nåväl!
Här gick jag på ren magkänsla då jag hakade på en lastbil, då den plötsligt tog av till höger, men…efter en stund svängde den av vänster fast inte jag. Min magkänsla blev rätt…puh!
Solen sken, jag kom ändå fram i Ånäset och därifrån är det lätt match att hitta vägen fram till slutmål. Inga problem, tänkte jag då ( fast dagen efter, skrev jag det med en *suck* och rullande ögon).
Väl framme så blev det kaffe, mer kaffe och sedan packades en fikakorg, med både, tadaaa…kaffe, Jockomocks grillkorv, senap, hemkoke go´saften, och en bit citronpajs/bakelse. Ut på gården och hundarna visste minsann att vi skulle ut och röra på oss…haha
Här tog Annelie den sista bilden
Tände upp en eld, pratade, skrattade och njöt helt enkelt av dagen
Mitt upp i allt, ringer min mobil. En röst, lät som en inspelad robot, talade om på engelska att det var Polisen från lalalaa…och det fanns en arresteringsorder ute på mig. Detta skulle då härröra från nån typ av kreditkorts bedrägeri. Samtalet avslutades med ”PRESS ONE”. Jag replikerade med ett: Jag ska inte trycka på nån jäkla etta, fortsätt prata du… ”Samtal avslutat”. Alltså vad har det nu hittats på för dumheter. Numret var ett vanligt mobilnummer utan landssiffra framför. Började med 0730301…sökt 2 gånger. Mycket konstigt!
När vi kom tillbaka till huset, ringde återigen min mobil med ett nummer jag inte kände igen. Nu en kvinna, som frågade vad jag ville…ehh, nä, jag vill ingenting, jag har inte ringt dig. Hon misstrodde mig, och tyckte det var extremt konstigt. Du ringde mig för 20 minuter sedan, sa hon. Nopp, sa jag, det har jag inte gjort, jag befann mig ute i skogen då. Så här i efterhand tänker jag att dom där ”snutarna” kanske ringt henne med, och det kopplas på nåt sätt vidare till nån annan. Hennes nummer börjar med, hör och häpna 0730304…och mitt egna 0730306, en tillfällighet, eller
Annelie och Ulf bor på ett underbart ställe, det kan inte sägas för många gånger. Gammalt möter nytt, idéer, planer, saker man kan göra om till annat, ja, allt finns där, till och med duktigt folk som inte har en tumme där den inte ska sitta. Alla tummar på rätt ställe. Beundransvärt, på riktigt.
Vi tvärfor till Renfors där ett par har växthus och säljer grönsaker. Har aldrig i mitt liv, smakat så goda tomater
Fick följa med en vitlök hem, en sättlök, att plantera i pallkragen. Sen skickade Annelie med grönkål till Nicco, men det är från egen Rote odling.
Hamburgare från Renbers till middag, kaffe på det, mera prat. Jag frågade varför man inte svänger av vägen till Lövånger eftersom den avfarten är närmare än den jag skulle ta. Nej nej, den vägen är rena helsicket att köra, ta inte den. Och jag som trodde att jag kanske funnit en genväg hem, som ingen tänkt på, förut.
Mer gos med så underbara hundar. Annelie passade på att knäppa en bild igen…haha, mitt leende ser tämligen ansträngt ut, men där ser man vad en bild kan ljuga om den tas i precis fel sekund 😜😁
Sen, mina vänner, hade mörkret fallit och jag skulle bege mig hemåt. Bland det sista hon sa, Frun i huset, var: ” – Kör försiktigt, passa dig efter Kvarnrisvägen, där kan det finnas älg!!”
Stannade och fotade lite Norrsken innan jag vek av, ut från Renbergs vägen.
Mm…om hon sagt, håll utkik efter den där Kvarnrisvägen, som du ska hitta igen, så hade det blivit mer korrekt. Hahaa… jag körde FEL ❌, vände om, och tog FEL ❌ avfart. Tror att jag har koll på vart jag är i alla fall, men jag har FEL ❌. Här upprepas min och Niccos resa vi gjorde för 2 veckor sedan. Inte ens Google Maps hittade vägen jag körde på.
I villande, kolsvart skog, grusväg som liknade hallabaloo. Inga reflexer, lampor, varningsskyltar om skarpa kurvor efter en tvär uppförsbacke med väglutning på 23%…nada. Googlade kors och tvärs
När jag passerade Bursiljum skylten för andra eller tredje gången, började jag tro att någon däruppe, gäckade mig. Vid ett tillfälle svängde jag av där det stod en skylt med Bursiljum S på, men googlar man det så finns det inte. Grön streck, rätt väg, rött streck, FEL ❌ FEL ❌ FEL ❌.
Det tog 1 timme innan jag hamnade i Estermark och jag jublade i luren (hade ringt Åke för att han skulle veta att jag varit vill, på riktigt). Äntligen kände jag igen mig. Och hey, inga älgar syntes till, kan ha varit för att det var ”fel” väg, men en hare satt på vägen och den undvek jag galant.
Det enda som inte stämde i slutet var själva utfarten till E4an, jag kom ut 600 meter ovanför utfarten jag skulle ha kommit ut på, haha. Med facit i hand, hade det kanske ändå, gått snabbare om jag tagit den där ”genvägen” till Lövånger, som skulle vara så kurvig och halvdålig. Fast å andra sidan. Då hade jag kanske hamnat ovanför Skellefteå istället 🤣
Jag var aningens less på både bilkörning och mig själv, då jag kom hem. Men jag ångrar inte en sekund, att jag åkte dit. Tack Annelie för en mycket trevlig dag och kväll. Och tack för innehållet i kylbagen, som jag fick med hem, super!!
Ha en underbar fredag, allihop!
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåtSenast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok: Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna