Etikett: Anders

Bajjahappatårta

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Vilken härlig dag… som gjord för att fira midsommar, eller hur? Jag tänker nog gå ut och ta mitt morgonkaffe på uteplatsen, direkt efter jag skrivit ner det här.
Theresé, Anders och Sally har tagit sig till höga kusten bron, där stannade dom igår kväll och skulle sova. Kommer kanske förbi här innan fortsatt färd till Maltträsk. Vi kommer att joina dom imorgon, till grillkvällen, det blir säkert hur bra som helst. Och när jag skriver det så kommer jag ihåg vem som står i matrummet, på soffan… Barbapappa, kanske bäst att flytta honom innan dom isf dyker upp här, och innan Sally får syn på honom.
Hon som dessutom beställt en Bajjahappatårta, till sin födelsedag, så det får vi försöka fixa på något sätt. Sa till Theresé att den kan ju egentligen se ut hur som helst, Barbapappa kan ju bli precis vad han vill, så det skulle kunna vara en stor rosa sak med två ögon 🙂
Hm… undrar just vad Åke skulle vilja ha för tårta då, han som fyller år nu på måndag, mjo, det är inte bara ett, sa kärringá som blödde näsblod. Jag var ju på strömpilen och handlade i förrgår, dyrt och mycket blev det, men det är ju så då man blir fler i familjen under ett tag. Kom hem, hade låst in nyckeln, fick fara upp och hämta den på Berghem, där Nicco befann sig, sa till Åke, att jag handlat för 1400:-, men… ingen middag till oss. Snacka om att man kan få hjärnsläpp ibland, och nu börjar det kännas som om det är dags för semester så man får vila upp sig lite.
Nu vill jag önska er alla en riktigt trevlig midsommar, vart än ni må befinna er, vi kommer i alla fall att befinna oss här, från oss alla här på ”ettan” till er alla!

Avlånga blåbär?

Av , , 4 kommentarer 8

 

Det räckte inte att jag viskade igår, när jag skrev att Buicken var friskförklarad, det var den inte alls det. Men jag tog mig till dom ställen jag skulle, men väl hemma på gården igen så var det samma visa som tidigare.
En fripassagerare fick jag med mig, den ville hänga på från Åhléns:
Och om jag säger att det finns en tjej som fyller två år 29/6, så kanske ni förstår vart den har tänkt flytta sedan 🙂
På eftermiddagen hämtade jag upp Anna, en arbetskompis, för vidare färd till smultronstället, där vi mötte upp Annelie, en annan arbetskompis samt ”chefen”, vi hade bestämt att vi skulle träffas innan semestern, och ta en fika, så det fick bli därute. Mycket trevligt och vädret var perfekt.
Vi fikade och pratade ju naturligtvis om blommor och växter, och kom ju osökt in på mina runda bollgurkor, som jag fick fram ifjol, och tänk sa jag… om jag kunde fixa fram runda gurkor, vad är det så som säger att våra kommande blåbär blir runda??? Dom kan ju bli avlånga för tusan, bara för att, tänker jag 🙂
Efter middagen parkerade vi oss härute och det tog inte speciellt lång stund innan vår närmaste granne kom över och frågade om vi ville komma till deras altan, och dricka kaffe, Tord och Ebba var också där (grannarna längre bort). Så vi gick dit och satt och surrade bort en timme eller två.
Idag jobbar jag, arbetshelg är det, Nicco har vi bokat in på ett flyg till Arlanda, hon ska hälsa på storasyster och Sally och Anders, i Järlåsa, hon blir där till tisdag och det är också därför Åke är uppe och vandrar på just nu. Han får äran att ta henne till flyget på morgonen. Önskar er alla en fin lördag!

Värre än svartpepparn

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Dagen igår, försvann i ett nafs. Jag hämtade upp Birgitta, Inge-Gerd och Kerstin, klockan tolv, för vidare färd till Svenska Hem, den där nyöppnade affären ute på Ersboda/Mariedal, vad nu den där vägstumpen tillhör för område. Gick ett varv därinne och sedan åkte vi förbi på Home.
Där har nämligen min mamma köpt en tvålpump, som man bara fyller med en tredjedel tvål och resten vatten, ut kommer sedan skum, då man trycker på den. Med andra ord sparar man in en hel del tvål som man annars bara sköljer ner i handfatet. Men vad hjälpte det att hon hade köpt den där… den var slut och dom visste inte ens om dom får in den igen.
Sen ville dom att vi skulle åka förbi buketten där dom köpte ett gäng med tulpaner som mamma fick då vi kom upp dit.
Där satt vi sedan i två timmar och pratade om världsproblem… ja, både lokala och världsliga. Kom in på att smörja in sig med krämer och vi kom fram till att smörjer man in sig med liniment, ska man passa sig för att stoppa fingret i ögat, mm.
Och med det sagt, kom jag ihåg när jag var runt 12-13 år. Min farmor hade alltid en godisskål på öppna spisen i tv rummet. Dit in letade man sig alltid, helt obemärkt, trodde man, men farmor hon visste nog allt, och hon såg dessutom till att alltid ha något i skålen.
Just den här gången, var mina små kusiner där, Anders och Gunnar. Anders som vid det tillfället kanske var runt 4-5 år, hade hittat något intressant däruppe på spismuren… en mortel. Jag vet inte av vilken anledning den stod där, kanske hade farmor alltid haft den där… bara för att, eller så hade den hamnat där av någon annan anledning.
I alla fall så tyckte Anders att den såg lockande ut, kanske trodde han att den innehöll små små godisar, för när han kikade ner i den såg han ingenting, så han tog bort stöten, höjde morteln upp över sitt huvud och vände den upp och ner för att kika in i den. Och detta gjorde han förmodligen aldrig mer om, farmor hade ju använt den flertalet gånger och där var det rester från både svartpeppar och andra starka saker, och givetvis for det rätt ner i hans ögon. Jag kommer ihåg gråten efteråt… och skriken. Så kan det gå om man är för nyfiken 🙂
Idag ska jag ha lunchgäst, här hemma. Jag tyckte att jag skulle bjuda hit Helena Springare, hon bjöd ju mig på lunch sist, och idag är ju en bra dag för det, då man är ledig och gör vad man vill. Det ska bli trevligt!
Önskar er alla en fin onsdag!

Det blev små eldklot…

Av , , 4 kommentarer 8

 

Vi blev bjudna på lunch hos mina föräldrar igår och där blev det mer julklappar för Theresé, Anders och Sally, men nu tror jag att klapparna är slut. Dagen bestod annars, mest i att ställa fram och plocka undan saker, och inte tror jag att det blir mindre av den varan idag.
Åke låg och eftermiddags vilade igår kväll, på hela ryggen, dom andra hade åkt iväg för att hälsa på lillsyrran och Johan i Hissjö, och jag tog kartongerna under armen som skulle återvinnas och var just på väg ut genom dörren, då Nicco kom ner, fullt klädd och hade tänkt gå ner på stan med hennes kompis.
I ett ögonblick av dumsnällhet erbjöd jag mig att skjutsa ner dom på stan, med ett första stopp hos Saga. Nicco sprang upp för att höra om dom skulle åka hela vägen ner till stan eller om dom skulle gå och kvar i bilen satt jag och väntade… och väntade… och väntade, då började jag att misstänka att dom förmodligen INTE skulle ha skjuts och att hon skickat mig ett sms om det, men grejen var ju att mina mobiler låg kvar hemma på tv rumsbordet.
Det var bara att knata upp och plinga på dörren, mycket riktigt, hon hade skickat ett sms om att dom skulle gå, men nu följde dom med i alla fall, då jag liks var kvar där.
När jag kom hem förstod jag ju att Åke skulle ha blivit uppväckt av sms signalen och inte visste han var jag var heller, och visst hade jag rätt även på den punkten. Jag hann vara öppna dörren så ropade Åke, vart har du varit, du har fått sms…
Nåja, han blev uppväckt (nä visst jag, han vilade ju bara), tjejerna blev skjutsade i kylan, och jag fick mig en utflykt. Väl hemma så plockade jag fram mikropopcorn och hade tänk fixa oss en skål till tv programmet på spåret och inte visste jag att man kunde bränna popcorn i mikron men här är bildbeviset:
Då kom jag på att svärfar faktiskt lyckats med detta konststycke men då var det inte popcorn i mikron utan köttbullar, och dom var inte ens ätbara, dom blev som eldklot och brann upp…hahaa… vilken syn, och ja, jag såg ju hur mikron såg ut efteråt, inte speciellt vit och fräsch längre.
Sen kom storebror med fru och yngsta pojken hit på kaffe och en liten husvisning. Och sen, då dom däruppe som var härnere gått ditupp och lagt sig så kom Nicco ner och ville ha lite kex och ost, vi stod därinne i köket och avnjöt detta då det helt plötsligt hördes ett skrällande ljud inifrån hallen och ut i köket kommer Eloise som en ”silverfisk” och försöker ta sig vidare in i dom andra rummen, men Nicco hinner stoppa henne.
Återigen har dom lyckats… katterna alltså. Denna gång har dom vräkt undan väskan som jag ställt innanför dörren och luckan så dom inte ens ska nå den, och sedan kastade hon sig igenom luckan så den lossande från ramen och plastbiten som Åke fixat dit var lös igen. Så kan det gå…just nu finns där ingen lucka och på insidan står nu min symaskins väska, tar dom undan den ska dom få en pokal i styrka, nä, det får nog bli en lucka i armeringsjärn, inget annat tycks ju funka.
Och med dom orden kommer jag nu att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och god fortsättning på det kommande året.

Dan före smällaredan

Av , , 2 kommentarer 8

 

Åke frågade innan han brände iväg på jobbet, om det var en ”vanlig” fredag idag, ja svarade jag… eller så kan vi säga att den heter dan före smällaredan, hehee… men jag tror inte att han får sluta tidigare för det.
Vi hade lilla julafton igår, så där på kvällssidan efter middag och annat stök. Ni som följt med i min blogg kanske kommer ihåg den här pärlplattan som Theresé gjorde till oss, föreställande Enya:
Nu har hon fixat oss ännu en sån tavla men den här gången med ”gullungen” Sally på:
Sen fick jag en Baileys och några ljus. Sally spurtade runt och skulle öppna alla paket, men jag tror att det hon gillade mest (förutom Ikea köket som hon har hemma) var en kartong med Duplo, innehållandes bilar.
På tal om att spurta runt så sa Theresé att det inte var speciellt konstigt att dom kallade Sally för silverfisken, hon är snabbare än ögat och öppnar du en dörr så rasslar det bara till så har hon hunnit runda benen innan du ens noterat att hon är i närheten… ungefär som våra katter 🙂
Idag ska jag först upp på hud och sen åker jag och möter upp Theresé, Sally och Anders hos ”gammelmormor” och ”gammelmorfar”, men innan dess kanske jag gör ett stopp på Ica Maxi, för gissa vad, jag hottade en sån där 50: – rabatt kupong som går ut imorgon och det är ju retfullt att bara låta den försvinna i tomma intet. Om inte annat kan jag ju köpa kattmat… eller julmust… eller…ja alltid finns det nåt.
Önskar er alla en fin fredag!

Jag, en klok människa…hehee…

Av , , 4 kommentarer 6

 

Idag blir det fulla huset igen, eller fullt och fullt, men i alla fall dubbelt så många än det är idag. Theresé, Anders och Sally, började sin resa hit igår, dom tog in på hotell i Gävle så att tiderna skulle stämma bättre för Sally, under dagen. Med mat, mellanmål etc.
Ska bli roligt att se hur hon är nu, Sally, det händer ju så mycket under dom två första åren så man häpnar. Som förälder är det svårare att se dom små förändringana, man är ju uppe i det varje dag. Precis som när barnen växer på längden.
Dom har ett par byxor som inte används under sommaren, när skolan börjar igen och dom letar fram sina favvo byxor så har det helt plötsligt blivit ”jag väntar på högvatten brallor”, dom misstämmer på 5-10 centimeter. Och inte har man märkt något.
Kolla vad som ligger på soffan i matrummet:
Det är minsann inte alla som har ett noshörningshuvud liggandes i sofforna. Det var en julklapp till Nicco, det enda jag vet hon har önskat sig i inredningsdetaljer, och nu väntar den på att få komma upp på väggen. Hon har bara inte bestämt sig för vart den ska sitta, kanske i hennes rum däruppe, i hallen tar den nog för stor plats.
Här är pusslet som Åke håller på med… ja, jag har faktiskt också lagt en 6-7 kanske 8 bitar, hehee…
Saxen är strategiskt utlagd och jag sa till Åke igår att jag ska använda den till att klippa till dom bitar som inte passar, han tyckte att jag var en klok människa, hm, kan man ana lite ironi där.
Det värsta är, och det kommer vi nog att bli varse, jag tror nämligen att det är något fel på det där pusslet. Det var flera år sedan vi lade det sist, och nåt galet är det. Antingen saknas några vitala bitar eller så kan det vara så att själva pusslet kommer att börja böja sig uppåt, som om bitarna en gång har legat fuktigt till. Jaja, vi får se vad som händer.
Nu ska jag äta frukost så jag är klar att åka till Bo-Lage och göra bort mina ärenden innan alla andra hittar på att dom ska göra samma sak. Önskar er alla en fin dag!

Tjopptjopp var det gjort

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Så var det en dag kvar… innan dopp i grytan. Känns otroligt skönt att vi ska vara hemma och fira våran första jul i huset. Fast inte i den rätta bemärkelsen. Vi har ju firat jul här förut, men då var det inte vi som bodde här.
Det blir lättsamt, bara jag, Åke, Nicco och Rickard (Niccos kille) skulle titta förbi. Kanske vi lägger lite pussel, som vi letat fram, spelar lite kort, kollar Kalle Anka, för det är det några år sedan vi faktiskt gjorde. Äter julbord, och bara är.
Med tanke på vad som komma skall, under nästa vecka, så kan vi behöva en lite lugnare jul 🙂
Då är det nämligen bestämt att nyåret ska firas in här, med hela gänget från Lundalogén, och Theresé, Anders och Sally dyker ju upp på torsdag nästa vecka. Det kommer väl att krävas lite planering men annars brukar ju allt flyta på, vi är ju många som kan vara med och hjälpa till.
Igår var jag ju till Anticimex, och han hade klurat lite på det där med pulvret som skulle strös ut i skorstenen och kommit fram till att det kanske inte var så smart. Då krävs det nämligen att spindlarna ska gå på pulvret och sedan slicka sig om tassarna eller vad dom nu kallas på en spindel (fötter, klövar, fossingar etc), och det kanske inte är så troligt, att dom hoppar längst ner i skorstenen för att klampa runt i det där och sedan vandra uppåt igen.
Dessutom, och det tänkte ni väl aldrig på, så blir det ännu mer synd om han som brukar komma in den vägen på julafton 🙂
Nä, han tipsade om en spray som skulle hes runt listerna, den är luktfri och man behöver bara hålla sig undan i en timme, så det går ju bra. Och sedan köpte jag en ”direktspray”, som ska sprutas direkt på kräken, om dom anfaller… typ.
Sedan gjorde jag en lov inne på Coop, Bo-Lage fick klara sig själv, jag räknade ut att jag ändå skulle vara tvungen att handla inför nyår, så då kan jag ta det till veckan istället. Jag gick över på Sigge Boy och införskaffade lotter till uppesittarkvällen ikväll, även om jag jobbar till nio så hinner jag ju vara med, det skulle ju pågå till midnatt.
När jag stod där vid disken så spanade jag in vart lotterna kunde vara, läste på en lapp att en julskinka skulle ingå vid köp av dessa lotter jag var ute efter. Cool, tänkte jag, men blev strax varse att det inte var en julskinka man skulle få, utan en julskiva… så kan det gå, om inte glasögonen är på.
På jobbet skulle det kokas kola, läggas in gurka, griljera skinka och göras en sväng upp på centrum, så tjopptjopp så hade den dagen gått, puh… mycket intensivt jobbpass, men fort gick det.
Idag hade jag bara tänkt vara hemma och filosofera, innan jag ska iväg på jobbet, fast jag undrar jag, om det kommer att hända, nog är det alltid något som ska göras. Önskar er alla en fin dag!
 

Man kommer ihåg…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Idag blir det aningens spännande att ta sig ut härifrån, plogbilen har nämligen passerat så det är en fin kant vid utfarten, hm… ska jag ta sats eller ska jag gå dit och försöka få undan lite *klurar*, jag får nog ta bort lite, även fast jag tror att Jeepen klarar av plogkanten.
Igår var det också spännande, chefen ville ta sig upp på Ålidhems centrum och vi gick dit i värsta stormen. Det tog den tid det tog, men fram kom vi om än blöt rätt igenom. Jag bjöd henne på en fika på Finas, så vi fick andas ut lite och samla nya krafter.
Fjorton dagar kvar till julafton, otroligt men sant. Vi kommer att fira den här hemma, bara vi tre, ska bli riktigt skönt, inget stojande och tjoande. Sen laddar vi väl upp för Nyår, då Theresé, Anders och Sally kommer hit, det blir som en andra julafton.
Alla julaftnar då jag var ung, firade vi hos min farmor och farfar uppe i Malå, ända tills jag var 16 år och fick frågan om jag ville stanna här i Umeå och fira med en kompis på Berghem, vilket jag gjorde men jag kommer ihåg att jag tyckte det var knepigt. Man bröt traditionerna och saknade dom.
Kommer också ihåg dom gånger man sov hos farfars, på jullovet. Det var nu inte alltid så, vi hade ju vår stuga på Udden och brukade normalt vara där, men ibland så. Jullovsmorgon på tv, med Eva Rydberg som programvärd, hon visade tecknade filmer med bland annat Scooby Doo. Farmor serverade frukost framför tv:n med te i glasmuggar, hennes hembakade, mjuka tunnbröd och en liten skiva nougat som pricken över i:et. Man kommer ihåg smakerna bara man tänker på dom.
Det var riktiga jular det. Och när vi var på udden och det var dags att bege sig till farfars så band vi ihop pulkorna till ett tåg och pappa körde skotern som drog hela ledet med barnen därbak. Turen gick två kilometer över sjön och sedan upp genom ett skogsparti innan man skymtade deras hus. Det är ju med en viss saknad man kommer ihåg det, men å andra sidan, man var barn då, inte vet jag om jag skulle tycka det var lika roligt idag och tolka på en pulka, snöigt, blött, högljutt och skakigt 🙂
Nä, nu har jag filosoferat klart, frukost är nödvändigt innan jag går ut och ser efter hur mycket jobb det kommer att bli att ta sig ut härifrån. Ha en bra dag, allihop!

Självgående hund

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Söndagen kom och gick… är någon förvånad? Efter jobbet käkade vi middag och sedan åkte vi iväg till Hissjö där lillsyrran med sambo har installerat sig i en nyinköpt villa. Jättefin och inte behöver dom göra om något där heller, inte i första taget i alla fall. Det var rätt så nyrenoverat och i smakfulla färger. Dom kommer säkert att trivas där, dessutom är ju Hissjö inte världens ände utan egentligen rätt så nära stan, men ändå på landet.
Pratade med Theresé om bland annat julklappar, vi ska ge Sally ett Ikea kök, inte ett riktigt utan ett för barn av den mindre modellen,  men det får Theresé åka och handla då det annars kan bli bängligt att få hem det härifrån.
Dom hade fått ett paket från Amerika, av deras barnflicka dom hade hemma hos sig tidigare i år. Den innehöll bland annat en hamburgare… aha tänkte Theresé vid åsynen, den ska säkert symbolisera Anders, som förövrigt älskar hamburgare, han skulle nog kunna äta minst en om dagen.
Nå, det var inte bara en hamburgare utan den tjänar också ett syfte. Det är nämligen en bordsdammsugare. Haha… dock inte en självgående. Jag sa att jag skulle kunna uppfinna en självgående hund då, som går omkring och slickar upp alla smulor på bordet, men ok, det kanske inte skulle se så smakligt ut, *slurp slurp*.
Jag hann läsa överskriften på VK att det äntligen kommit snö, ok, vart då??? Men nu råkade jag stå lite närmare fönstret och fasen, det har ju kommit några flingor. Så otroligt och vad många som säkert blir glad åt det lilla. Fast jag tillhör inte den gruppen. Tur är i alla fall att det säkert kommer att bli en betydligt kortare vinter än normalt.
Nu ska jag åka iväg på vårdcentralen, Nicco ska ta några prover och sen ska jag skjutsa henne till skolan. Önskar er alla en fin dag!

När tobaksplantagen brinner ner

Av , , 4 kommentarer 5

 

Igår hände det inte så speciellt mycket, man hade nog mest lust att lägga sig i sängen och lyssna på regnet, men jag har som svårt för det, känns som om man kastar bort en dag. Jag bakade digestive muffins som jag tog med till chefen (jag hade lovat henne såna, vid ett svagt ögonblick, förut), dom är inte bara försvinnande goda utan även försvinnande små, eftersom jag gör dom i småbrödsformar, dom är rätt så söta, så det räcker med en liten form.
Jag kom hem vid halvfyra och då var det nästan dags att börja fundera ut en middag. När vi satte oss ner vid middagsbordet så vände sig Nicco till Åke och sa, -Du pappa, du säger ju hela tiden att du ska sluta röka, varför gör du inte bara det då, vad väntar du på? Hahaa…sa jag, innan han hann svara, han väntar på att tobaksplantagen ska brinna ner. Sen fick jag på skallen av Nicco…direkt, man ska nämligen inte skratta åt sina egna skämt 🙂
Efter middagen var det så dags för föräldramötet *gäsp*, jag kan inte säga att det ger en mycket att sitta i en aula där rektorn står och pratar om deras mål, deras regler etc, det där är ju givna saker, och vill man fördjupa sig så kan man ju faktiskt läsa om det på hemsidan.
Eftersom man nu har varit på några möten genom åren så har man hört detta, jag kan förstå om man är ny, och man vill veta hur allt går till, men då kan man ju skriva det i inbjudan, alla behöver inte gå på ett sånt här möte. Lika enkelt vore det att dom skickade ett mejl med länken till vart man läsa om det på nätet. En annan sak blir det ju när man träffas i klassrummet, och det gjorde vi ju efteråt.
Även här fick jag en åthutning av Nicco då jag berättade att jag var sist in i klassrummet för jag höll inte på att hitta, jag kände inte alls igen mig där jag vek av och tog en helt annan väg, där ingen annan gick, är det då typiskt mig. Det var en massa skåp där och jag tycktes aldrig ha sett dom förut, men det skulle jag tydligen ha gjort, nå, vi får se om jag hittar nästa gång då. Eller så tar jag med mig gps:en 🙂
När jag kom hem så var Åke på väg till Brälla, han hade ringt och var i skriande behov av hjälp till att byta ruta på en bil. Apropå Brälla så ska jag retas lite, han stod ju nämligen här då vi skulle lasta snöskotern i bussen, och han försökte starta skotern, det var tji i *någonting*, den ville inte gå igång. Dom provade startgas, drog och slet, men det ville sig inte.
När den sedan var lossad i Järlåsa, så tog Anders tag i snöret, jag hann knappt säga att det där är inte lönt, han knyckte till en gång och Wrooom, så var den igång. Det var alltså en som inte hade den rätta knycken 🙂
Fast ska man nu vara lite snäll så berodde det säkert på att den nu hade fått stå och gotta till sig i bussen, och därför gick den igång. Annars är det där också en sån där typisk Maria grej, bilen startar icket, hur än man bär sig åt, hjälp kommer och *tjopp* så var den igång, precis som om man stått och ljugit om att den inte startar.
Jaja, nog om detta, ni får ha en underbar dag, allihop!
 
 
 

 

 

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten