Etikett: bussen

Kvälls grubblerier

Av , , Bli först att kommentera 5

 

När vi gått i säng igår så kunde jag inte låta bli att fundera över på vilken sida av sängen man nu kommer att hamna på, då vi flyttar. Hm…förmodligen på samma sida som nu, jag på den vänstra, sett från den liggandes sida, och Åke, på den högra. Varför är det så sa jag, vart vi än har bott, i ettan här på slätten, på Mariehem, här i trean, i stugan, på våra bussresor etc, så ligger vi alltid på samma sida.
 
Mja, svarade han, det beror ju på vilket ben vi kliver upp. Aha, vilken jädrans tur då att vi lyckats hitta av varandra, vore ju jobbigt om vi skulle upp på samma sida varje morgon…vilket bök 🙂
 
Men jag kan också dra mig till minnes att jag även sov på denna sida då jag bodde hemma, alltså att jag klev upp på samma sida, förutom en enda gång, och då låg jag till en början, precis som nu, på vänstra sidan, men sängen stod direkt under fönstret, och i fönstret satt en blombänk, i vilken jag smällde i skallen vid flertalet tillfällen då jag somnat och av någon outgrundlig anledning tvärsatt mig upp och låg givetvis för nära den förbaskade brädan (i marmor, så det var ingen liten träsak minsann), ni kan ju gissa att man såg stjärnor efter att ha tjongat in skallen i den saken.
 
Efter några såna smällar så flyttade jag kudden till fotändan istället och då blev allting åt andra hållet. Mjo, men det funkade det med, tror jag, eller så är det av den anledningen man nu har blivit som man vart, lite halvknäpp så där 🙂 eller så beror det på dom smällar man fick…det lär man ju aldrig få veta.
 
Nu till dagens bild i utmaningen, en som man aldrig visat förut, vi har många såna, och valet var inte lätt, men den här bilden har vi faktiskt i bokhyllan, och den påminner om tider som gått, och hur roligt vi haft, men för den sakens skull, betyder det ju inte att vi inte har kul nu också. Enda skillnaden är väl att vi alla är äldre och kanske inte orkar hålla igång lika länge.
 
På bilden ser vi, från vänster längst upp, en Håkansson, sen mellankulan med fru, Herr Jonsson och sedan jag. Nigandes är lillkulan och min man Åke. I bakgrunden skymtar någon som jag inte vet vem det är. Bilden gissar jag är tagen på kvällen efter wheels, året är 1997 och vi laddar för en cruising kväll på stan. Rätta mig om jag har fel…någon. Så var det med det.
 
Önskar er en trivsam fredag

Grekiskt/romerskt inslag

Av , , 4 kommentarer 4

 

Som vanligt blev det lite cirkus då jag och chefen var ute igår. Vi skulle ju åka på strömpilen, vilket hon aldrig har gjort…med buss. Så vi började med att gå bort till Ålidhem centrum och inväntade femman för vidare färd. I väntan på den så noterade chefen att det fanns vissa grekiska eller romerska inslag i omgivningen:
 
Har aldrig sett eller lagt märke till denna pelare förut, undrar just vad den döljer?
 
Nå, bussen kom i utsatt tid och resan ner gick bra. Vi tog oss en fika på NK och sedan strosade vi lite på H&M, Lindex och skoaffären. Avslutade det hela med matinköp på Maxi, som nu får sig en liten känga då dom plockat bort alla små korgar. Nu är det så att när vi handlar så får chefen hålla i en korg medan jag drar henne och det funkade ju inte med dessa stora korgar så jag fick dra rullstolen med enhands fattning och sedan ha korgen sladdandes bakom oss. Det går väl bra ett tag, men blir rätt så jobbigt i längden, inte underligt att min handled gör ont idag.
 
Sen var det det här med bussen och återresan. Vi tog ju bara för givet att när man ska åka i motsatt håll så bör ju hållplatsen också vara på andra sidan vägen, men inte var det så här inte. Hur än vi letade efter en hållplats så fick vi tji. En som gick mot Holmsund var den enda som dök upp i vårt letande. Tills lut frågade jag en tjej som stod i busskuren där vi hoppat av, om hon visste vart busskuren kunde vara, och nu gjorde jag ju henne orolig.
 
Hon skulle nämligen också till Ålidhem och jag sa att det funkar ju inte, den här bussen går ju vidare till ersboda. Men efter lite kollande på kartan så kom vi fram till att det ändå var rätt busskur. Sen var det detta med att komma sig in. Nu stod bussen ganska så långt från kanten och jag skulle fälla ut rampen vilket nu var en konstig sak som jag inte visste hur den skulle fungera så jag sa till busschauffören.
 
Han lät att komma uppifrån Piteå hållet med tanke på hans dialekt och han hoppade runt där och kliade sig i huvudet, han visste nämligen inte heller hur man skulle fälla ut den. Det hela slutade med att jag lyfte upp hela alltet i bussen trots att chefen var något oroad, men det gick bra. Likadant var det när vi skulle av och jag sa sedan till chefen att jag ska sluta säga att jag tror…att det ska gå bra, jag VET faktiskt att det går bra, annars skulle jag aldrig chansa, inte då det gäller någon annan i alla fall.
 
Frukost hägrar nu och sedan mitt andra tio timmars pass. Ha en skön söndag!

Uppstekt pizza o kall gröt

Av , , 6 kommentarer 3

 

Allt gick inte riktigt som planerat igår…men vi är van. Först skulle vi gå till svärfars garage och lufta bromsarna, det gick inte, det saknades en speciell bricka så det var bara att knata iväg till Brällas kylarverkstad där han hade en sån. Tillbaka igen och då gick det fort. Vi tog den bilen upp till Norum och nu är bussen vintrad och klar:
Här ska det tydligen byggas ett jätte tak, det är projektet farsan håller på med.
 
Klockan tickade på så det blev en blixtvisit inne på Ica raketen och sedan hem för att påbörja lunch pizzan, jag hade köpt en sån där tub med deg, som smäller till och poppar ut ur rullen då man tar bort papperet, sen följer ju tomatsåsen med i kartongen, ganska praktiskt och snabbt…men inte den här gången.
 
Efter en halvtimme var osten bara lite svettig, jag kunde till och med ta ut plåten med bara händerna, JAAAA, ugnen har pajat, tack för det televerket. Där sprack min veckoplanering av middagar. Vi får se om Åke kan fixa den eller om det blir återvinningen. Så står man där med en halvgjord pizza, vi är dessutom en timme sena och man känner sig lite halv hungrig sådär, vad gör man då?
 
Antingen ringer man en vän, eller så kommer man på något annat, jag slog igång tre stekpannor och stekte pizzan på undersidan sedan kördes den i mikron för att osten skulle få smälta och faktiskt, det funkade riktigt bra. Det var bara Nicco som var missbelåten, hennes bit blev lite bränd och när hon dessutom i ren protest, inte ville ta en ny bit så blev det inte en så stor lunch för hennes del. Uppstekt pizza, ja det har jag då aldrig provat förut men nu är det gjort.
 
Steka upp saker gör man ju då man vill ha dom varm men samtliga saker blir ju kall med tiden. När Nicco var liten så körde alltid Åke med orden: Kall gröten! När han rapade, och han är inte alltid så diskret när han gör det heller. Nicco gick på dagis och var väl runt en tre år. Dom hade suttit och ätit lunch, hon rapade och sa –Kall gröten! Och då hade fröken genast talat om för henne att så där säger man ju inte. Nicco var besviken då hon kom hem och tog upp detta med hennes käre far, att han hade hittat på detta och det var ingenting man skulle säga.
 
Nå, idag är det i alla fall Åkes dag…och alla andra pappors dag. Åke ska minsann få sig en present men vi ska vänta tills Nicco har stigit upp. Ni får ha en bra dag allihop och grattis till papporna!

”Ny chefen” och ”gammbossen”

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Det bör väl vara en typisk arbetsskada då man kliver upp strax efter klockan sju…en lördagsmorgon och man har inget jobb som väntar? Men, man får se det fån den ljusa sidan, dagen blir längre och man hinner förhoppningsvis göra lite mer.
 
Igår ville ”ny chefen” åka och hälsa på sin syster, så vi tog en liten busstripp dit, var tillbaka först efter halvsex så fredagen blev kort och intensiv.
 
När jag kom hem så kollade jag mejlen och hade fått ett klipp från ”gammbossen”, hon hade haft en föreläsning i glashuset igår och det var en inspelning från denna. Skickade ett sms till henne och frågade om jag fick lägga ut det på bloggen…det tog två röda, så ringde hon upp och skrek: NEJ NEJ NEJ!!! Det fick inte visas upp. Haha, sa jag, vilket fint utpressningsmedel, bloggen plötsligt blev, hm..ska tänka ut vad man skulle kunna tänkas vilja ha i julklapp 🙂
 
Nä, du kan vara lugn Annika, jag kan visserligen vara knepig ibland men så dum skulle jag aldrig vara. Men du hade i alla fall åhörare, Nicco var en av dom, hon kände igen din röst då hon passerade och tvärnitade för att kolla in om det var samma person som hon misstänkte att det var, och se, det var det.
 
Idag ska vi åka till Norum och parkera om bussen, den blev inte ställd på plätten där den skulle stå över vintern, farsan höll nämligen på med ett litet projekt just där, han ska bygga nåt fler förvaringsutrymme precis där vi brukar stå, men nu var han färdig för i vinter så då kan vi flytta på den och slänga över en pressening. Så nu är det bara att hålla en tumme för att bussen startar utan problem.
 
Önskar er alla en fin lördag!

Jag visste det…I knew it!!!

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Jag bara visste det, kan det vara för att jag är jag, som detta alltid händer, eller? När jag bokade tiden på vårdcentralen så skrev jag under övrigt att jag provat salva för vaglarna, en gång på en receptfri salva och två gånger på recept. Jag undrade om det verkligen inte fanns något annat man kunde ta för jag har vid alla tillfällen fått vaglar i det ”friska” ögat.
 
Nu skrevs det ut en salva jag aldrig provat förut, den ska inte in i själva ögat utan ska läggas på ögonlocks kanten. Jag fick lära mig av läkaren uppe på ögon, hur jag skulle göra, varje dag i början och sedan några gånger i veckan. Först lägga varmt papper över ögonen sedan använda en topz för att gnida runt vid ögonfransarna, och slutligen lägga dit salvan.
 
Nu har jag följt detta efter konstens alla regler, samt varit jätte noga med att inte använda samma saker till bägge ögonen, och vips, nu imorse så har jag en vagel i det andra ögat. Så är det att heta Maria och bo på 22:an, så de så.
 
Inte känner jag mig nå friskare heller, oj, det gör så ont att hosta, och det är bara torrhosta, lite irriterande. Speciellt hemskt är det när man vaknar av en hostattack på natten, fy, hoppas att helgen bjuder på något mirakel och man är fräsch till måndagen.
 
Vilken måne vi hade imorse, stor som den största osten och lysande som solen, rätt in i tv rummet, man blev nästan bländad av den. Och nu, en timme senare så är den försvunnen, nedstigen bakom huset mitt emot.
 
Nicco har språk på Haga, nu på morgonen och då gäller det att hinna med bussen, den går från skolan 7,50, och missar dom den så får dom cykla. Dom började att läsa tyska i fem veckor, nu är det franska och sist får dom prova på spanska. Tydligen är trenden idag spanska, så därför får dom prova på, så dom inte tar ett språk bara för att, och sedan ledsnar efter ett tag, det kan ju vara ganska bra.
 
Själv läste jag tyska…i två år, sedan hoppade jag av och tog maskinskrivning, tyskan har jag ingen som helst användning av idag, kan säga vad jag heter och vart jag bor, men sedan är det nog ingen som begriper vad jag säger. Möjligtvis har man kvar lite av maskinskrivningen, man hittar tangenterna lite fortare och använder sig av bägge händerna då man skriver. Nu har man dessutom några timmar vid datorn så det hjälper ju en hel del.
 
Nu önskar jag er en bra fredag och kom ihåg, gör inget som jag inte skulle ha gjort.

Hur har dom tänkt sig?

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Så vitt jag vet och någon gång har läst så skulle denna trafikskylt, med en stad på:
 
betyda att hastigheten ska vara 50km för det är ett tätbebyggt område. Ibland sitter den dessutom i samband med en vanlig hastighetsskylt och när man passerat detta område så sitter samma skylt men nu med ett rött streck över och en ny hastighet. Så långt, allt gott.
 
Men i Njutånger…där sitter denna svarta stadsskylt (som skulle betyda en hastighet på 50) och ovanpå denna en hastighetsskylt med 70, vilken fart ska man då hålla? Om den svarta stadsskylten ska betyda 50, varför har man då överhuvudtaget idas sätta dit en sån? Ja, jag är då lika vis, jag vet inte vad dom tänkt sig.
 
På en lite större parkeringsplats som vi gjorde ett stopp på, satt denna skylt:
 
Har aldrig sett att dom skulle ha varnat för tåget, på en p-plats, men visst, det kanske någon gång stannar av en bil där och i mörkret ska sedan någon treva sig fram för att hitta ett säkert ställe att släppa ut sin boaorm på (när dom nu inte orkar använda sig av toaletterna som står där) och utan varningsskylten så hamnar dom helt plötsligt på spåret och då…kommer dessutom tåget, det kan inte sluta lyckligt. Jaja, jag fattar, skrev hon och nickade ihärdigt.
 
Idag blir det nog vinterdäcken på och imorgon ställs bussen bort för vintern. Känns lite vemodigt men ändå skönt. Några fler bussresor i år, lär det ju inte bli.
 
Igår hade Åke ett ärende till skolexpeditionen i Vindeln, efter han gjort det så skulle han då få personalen att sjunga den där låten om alla som åt kläder, men det var ingen som förstod vad han menade, dom gissade på både det ena och det andra men gick bet på den. Nämen den sjungs väl än idag på alla skolor, sa Åke och förväntade sig att dom skulle ställa sig upp och sjunga i kör, men icket. Han fick lov att avslöja vilken sång det var han tänkte på, bä bä vita lamm…en helgdags rock ÅT far, en söndagskjol ÅT mor, och två par strumpor, ÅT lille lillebror. Hungrig familj det där 🙂
 
Önskar er alla en bra lördag!

Vatten, stan är full av vatten

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Såg en rolig älgvarningsskylt, på väg från Järlåsa:
 
Fast egentligen var det nog inte en varning för älg på vägen utan det ligger en älgfarm där.
 
Visst är det konstigt att resan dit ner och hem gick bra, men sedan…Kerstin och Janne noterade ett vatten läckage under vår buss, här på parkeringen, Åke hade inte sett vattnet, däremot så upptäckte han, dagen efter vi hade kommit hem, att pumpen till våra vattenkranar hade stått på hela natten…obra.
 
Sedan, på tal om vatten, så skulle jag göra i ordning termosen och diska undan lite kastruller igår kväll, då var det stopp i avloppet i köket, härligt!!!
 
Åke försökte sig på att få bort stoppet men lyckades inte så jag har skickat iväg en felanmälan så hoppas jag att problemet är löst då jag kommer hem. Man blir som ställd när man inte ens kan skölja av en disktrasa eller få undan disken.
 
Nä, nu hinner jag inte skriva mer, börjar jobba kvart i åtta och är inte riktigt färdig än. Ha det gott!

Jag upptäckte en sak som …

Av , , 4 kommentarer 2

 

Morskade upp mig igår och tvättade fönstret i Niccos rum. Vi har som sagt var treglas fönster i dom här lägenheterna och alla sidor går att öppna, så på varje fönster har man med andra ord sex rutor att torka, fy för den lede. Dessutom skulle jag sätta dit gummilister mellan hennes rutor, hon hade nämligen bara tretton grader i sitt rum i vintras och det säger dom beror på att man har dåliga lister, så nu återstår det att se om det är på det viset. Man kan ju alltid hoppas men jag betvivlar att det är det enda som är problemet.
 
Nu hade vi ju visserligen extremt kalla dagar, till och från, och jag vet inte om det är det jag hoppas på, nu i vinter, då föredrar jag nog lite varmare väder. Jag upptäckte en sak som jag aldrig sett förut, trots att jag öppnat dessa fönster ett antal gånger under alla år vi bott här. I sovrummen har vi inga ”vanliga vred på fönstren, utan bara fyra små hakar, är ni fler som har så eller har vi nåt special? Någonting verkar vara bytt för det finns dessutom hål någon centimeter ifrån det som skruvarna ska in i, som bara är där. Inte för att det gör något, men jag blev bara så fundersam, och jag fattar inte att jag inte tänkt på det förut.
 
Ikväll ska det packas och göras i ordning för resan söderut imorgon bitti, våra förhoppningar och intentioner är att vi tar oss härifrån vid åtta tiden och förhoppningsvis är vi då framme i Järlåsa vid middagstid, om Gud vill och grejerna håller 🙂 Niccolina muttrade och tyckte att åtta är alldeles för tidigt, men jag sa åt henne att det enda hon behöver göra då, är att masa sig ner till bussen, sen kan hon lägga sig i sängen där och fortsätta sova några timmar…fördelen med att ha buss.
 
Man kan ju inte annat än påstå att det är lite för långt dit ner, Theresé! Jag tror ni får flytta några mil norrut, typ till Sundsvall, eller varför inte Övik, det hade varit hur bra som helst. Till Övik tar man sig ju på en timme. Jaja, jag vet förmodligen svaret på den önskan och det kommer inte att hända under vår livstid, hm. Men att önska kostar ingenting och det får man göra hur mycket som helst.
 
Nä, nu önskar jag er en bra dag, imorgon blir det förmodligen inget bloggande…fast man vet aldrig. Kanske något från mobilen, om det skulle råka på hända något konstigt på vägen ner, det är ju verkligen nåt man inte kan sia om. Men nu har vi alla fall med oss reservdäcket, och bussen är nyligen genomgången så vi bör ju klara oss *håller en tumme*
 
 
 

Oväntat besök

Av , , 3 kommentarer 5

 

Jag vet att det är dålig skärpa på den här bilden men tycker det ser lite kaxigt ut med ”stor” bussen, in backad hemma hos svärfar:
Skulle nästan ha kunnat vara med i reklamen: Om du får oväntat besök!
 
Åke har nu fixat den sista 2:an han hade på besiktningen och är just nu iväg och gör ombesiktningen. Nu gäller det, går den inte igenom så blir det körförbud, vi hade bara ren tur att vi överhuvudtaget fick en tid då den första lediga tiden var först den 15/10 men jag var ihärdig och gick in och kollade varje dag om dom fått ett återbud och visst, i söndags poppade den här tiden upp. Kollade även om det skulle ha funnits någon tid söderöver på fredag, då vi liks ska ner till Uppsala, men det hade ju varit kymigt, om vi fått en tid i Sundsvall och ett körförbud på det…
 
Vi blev tvärförvirrade igår kväll då vi åkte upp på lasarettet. Ni vet, vi hade ju hittat en ny väg att ta oss till svärfar, tog exakt samma väg den här gången men då vi hoppade ur hissen så såg det helt annorlunda ut. I samma ögonblick så öppnas hissen bredvid och det går ut en människa åt andra hållet, aha, säger vi, hissen öppnas från två håll och vi steg ut på ”fel” sida. Vi gick runt och se där var hissen, men…bara en hiss, haha, på ena sidan finns det två stycken men inte på den andra, inte konstigt att man kan kännas sig lätt förvirrad.
 
Idag fyller inte bara svärfar 84 år, utan jag och Åke har också 5 årig bröllopsdag, jo jag tackar jag. Ok, vi har ju varit ihop några år mer än det, 26 år blev det i augusti. Hade väl planer på att vi skulle ha fått fira detta åtminstone med något gott till kaffet men det verkar inte vilja sig idag. Det är nämligen obligatoriskt föräldramöte på skolan ikväll, inte bara föräldrar utan även barnen ska vara med. Jaja, vad gör det om hundra år, vi firar ju varje dag att vi har varandra 🙂
 
Idag är det promenad i vanlig ordning, sen är jag och Kerstin bjudna på kaffe i eftermiddag hos Åkes moster. Jag har även lovat att ringa upp en vän ikväll så det är väl bäst att jag kommer ihåg att göra det innan middagen annars lär jag ju glömma bort det och Åkes nya glasögon är nog färdiga idag, halleluja, då blir Nicco glad. Ni får ha en fin tisdag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten