Etikett: fabrik

Jag skulle behöva en PR 🤔😂

Av , , 2 kommentarer 10

På måndag lämnar Theresé landet, för en tripp till Kina. Hon reser i arbetet och ska närvara vid en invigningsceremoni av bygget av en ny fabrik. Där kommer bland annat deras borgmästare att närvara. En av projektledare ska bära någon hörnsten och Theresé har blivit tillfrågad om hon och en från Kina kan vara presentatörer. Dessutom vill dom att hon ska bära kolt. Wow, säger jag, vilken resa hon får göra 🤩

Enda jobbrelaterade resor jag gör, är till och från arbetet… en resa på 5 kilometer enkel väg 😅

Fast, å andra sidan, ska jag vara glad för det. Hur många gånger tror ni annars att Polisen får ta emot orosanmälningar då jag försvunnit från alla radarfrekvenser. Ska jag resa får jag anlita en PR (personlig reseguide). Såg en nostalgibild på fejjan igår, där barnet hade en sele. Inte så ovanligt på 60-70 talet. Här lånar jag en bild från wikipedia. Barnselar används ju även idag, fast kanske mest i skidbackar. Jag har själv, aldrig sett någon gå med ett barn i sele, men… 👀

 

Mja, det kanske min PR skulle få ha på mig med. Så jag inte helt plötsligt gör en avvikelse från den, minutiöst planerade resrutten, och hamnar i en mörk återvändsgränd, fast därinne hittar jag ändå en utgång, som ingen annan människa hittar efter mig. Här åsyftar jag givetvis det där tipset jag fick då jag klev av planet på Arlanda.

-Ta rygg på folket! Och det gjorde jag ju, fast ”folket” gick in på toan, och då var jag lost. Men… jag hittade till sist, en vanlig trappa, som det sedan hördes, inte ens skulle finnas där. Vilka talanger besitter inte jag!!

Åke for och shoppade loss på en ny brevlåda, våran ser nalta misshandlad ut. Den ska upp då nya brädor på staketet, kommit på plats. Han köpte även en mjukare järnkratta så man får upp stenarna från gräsmattan och en skurborste för altanen.

Tittar man nu på väderprognoserna får man vara glad om det blir en fin dag inom närmsta 2 veckorna. Regn och snö är att förvänta sig. Men men… bättre dagar kommer. Nu undrar jag om jag vid tillfälle, skulle kunna smeta in altanen med ättika, som jag läste nånstans, och det ska då lösa upp en hel del smuts. Ja man ska ju blanda ut ättikan förstås, det har jag koll på.

Det kan ju inte hänga på vädret i alla fall. Sen kan man vänta med såpskurningen till en soligare dag.

Snö soffan är i alla fall ett minne blott.


Det går verkligen undan då det sätter fart med snösmältningen. Såg att tjälen inte varit speciellt djup i vinter och då rinner det ju undan bättre. Nånting som då blev positivt med snömängden vi fick, och att den kom så fort. För då hann inte backen frysa.

Fotade lite av fortskridandet av bygget vid Östra Station. Här för 1 år sedan…


Och igår…


Det går undan, lika snabbt som man brukar glömma hur det en gång såg ut. En av mina vänner som jag hängde med, bodde i en av träkåkarna där nere på Sågargatan. Det känns som en annan del av världen om man idag, tänker på hur det såg ut då, på 80 talet.

Planen idag är att åka på Avion och köpa ett par bra skor att gå i. Det lär jag ju göra innan lunch, eftersom jag jobbar idag. Man hinner inte så mycket på förmiddagarna då man har tider att passa.

Avslutar med en fantastiskt fin bild som Annelie Wallmark tagit från deras altan på Rote, i Renbergsvattnet…wowfaktor på den!! Och en fin dag till er!

He gack int´!

Vi åkte upp till mamma igår, jag, min vana trogen, säger ju morsan, till henne eller om henne, och Sally undrade plötsligt vem morsan var, haha, ja, inte så lätt att veta 😀
Laddade med kaffe och prat och sedan bjöd hon oss på lunchbuffe, nere på Mix, därefter åkte vi till Gammlia för att införskaffa gakkhu, bröd som var rykande färskt från bagarstugan, och hur gott som helst.

17192594_10155030174931585_7959403970109232134_oJag kommenterade något vi pratade om, och hade säkert brödnamnet gakkhu, i huvudet, när jag sa, nä, he gack int´, nåt som min pappa sa, då saker och ting inte gick som planerat. Då undrade vi förstås vart ordet gack, kom ifrån, var det nåt påhitt, eller? Mjae, jag googlade 😀 och fann detta: Vad betyder gack? (ålderdomligt ord, bibl.) imperativ av gå. Ja, så att säga att, he gack int´betyder ju att det inte gick 😀

Hann hem och provsmaka brödet till en kopp kaffe innan det var dags att skjutsa ut Theresé och Sally till flyget, tjopptjopp så hade en helg passerat, bara så där.

17158969_10155030175186585_2484399248089614118_oJaja, Sally säger ju att hon ska flytta hit, en vacker dag, och då ska hon driva en pizzeria, jag tyckte också att hon kunde öppna en glassfabrik, och det gick hon med, rakt av, och ny smak på glass ska vara viol. Jag skulle få ett V.I.P bord därinne, och det ska vara en kombinerad glass och pizza bar i fabriken, så man kan välja bland det goda. Blir säkert hur bra som helst 😀

Åke satt och såg en film som Mats Alfredsson gjort, från Åmselebasen (en av många) och i just den här filmen, kan man se Winstone, nån minut in i den, haha…ja och då hamnade man plötsligt i att titta runt på sånt och slutade med att kolla in Niccos lilla snutt, som hon filmat både inne i bilen och utifrån…jag kanske har lagt ut den förut, men ni behöver ju inte titta då 😀 För mig blev det lite som: It´s the vårkänsla, eller ännu mer, summerfeeling:

Och med det så avrundar jag dagens inlägg med att önska er alla en trivsam tisdag!

17157769_10155030174561585_8593792244405352138_o

Jag ringde till ABBA

Av , , 2 kommentarer 4

 

Vi skulle egentligen ha behövt en choke till vår dator. Det tar trettio minuter att starta upp den på morgonen, den står och har ett knaprande ljud då man slår igång den och så länge som den låter är det ingen idé att prova ta sig ut på nätet. Det tar då fem minuter innan sidan syns och då står det bara att sidan inte kan visas. Hm, jo jag vet, Theresé, vi har fått en dator av dig men jag är inte beredd att släppa taget om denna…ännu. Men den dagen kommer nog så sakteliga krypande.
 
Jag tycker inte om Lill-Babs, eller ska jag säga. Om Lill-Babs…tycker jag inte. Hon får vara hur klämkäck som helst, men det finns en anledning till varför jag aldrig kommer att joina hennes lilla fan-club.
 
Jag samlade på autografer i yngre år (jag vet att jag har skrivit om autografer tidigare) detta var runt -76, 77, och jag var 9-10 år. Från Flamingokvintetten fick jag svar, Lasse Berghagens autograf har jag, ABBA skickade ett kort, Elvis Presley dog, samma vecka då jag skickade mitt brev till honom ( så han är förlåten för att jag aldrig fick ett svar), Sonia Glantz, var en kvinna som skrev dagbok i Hemmets Journal, hon var döende i cancer och min mamma följde hennes livsöde i tidningen.
 
För att impa på min mamma som då låg på lasarettet efter bilolyckan så plitade jag ner ett kort till denna Sonia, jag vet att jag skrev en dikt och avslutade med att jag tyckte det var synd att hon skulle dö och en förfrågan om hennes autograf. Jag fick ett vykort fån henne också. Men Lill-Babs, tror ni hon svarade? Näpp, hon gav inte en 9 åring en endaste tanke, så henne sk-ter jag högaktningsfullt i.
 
Nå, ni vet dessa små konservburkar från tillverkaren Abbas. Jag och en kompis fick upp våra ögon för dom då ABBA låg högt upp på våran fan lista. Jag var tio år då och givetvis så gjorde ju jag en koppling till gruppen ABBA, genom fiskbullskonserven från Abba. Jag såg ju genast en chans att kunna få prata med någon från popgruppen om jag ringde dit så jag frågade min kompis om jag skulle tordas göra det. Hon tyckte det var en superbra idé och stod bredvid mig då jag ringde upp fabriken. Jag frågade om möjligtvis Agneta fanns där? Det var tyst i luren ett tag sedan svarade killen, nää, det finns ingen Agneta här. Han hade nog stått och grubblat över namnen på dom anställda. Nähä, sa jag, Anne-frid då, finns hon där?
 
Han svarade med en gång att det inte fanns någon Anne-frid där så vi lade på luren, högst besvikna att dom inte fanns på plats för att kolla produktionen av deras fiskbullar, som vi nu trodde att dom ägde. Har sedermera fått veta att dom inte har något med fiskbullar och inlagda sillar att göra. Men då, visste vi inte 🙂
 
Nu önskar jag er en trevlig fredag, hoppas det är liiite varmare ute idag än det var igår. Då var man ju nästan tvungen att ta på sig långbyxorna och det bådar inte gott.
Maria Lundmark Hällsten