Etikett: förskolan

Det är som förgjort

Av , , Bli först att kommentera 10

Är det fler än jag som undrat varför utemöbler, såsom bord och stolar, sällan är anpassade efter vart vi har våra armbågar? Det känns ungefär som då man var 6 år och inte nådde upp. Fast det kanske beror på vad man är beredd att punga ut med i pengar, för att dom ska vara mer anpassade, vad vet jag.

Frågan kommer sig nu av att jag sitter ute i Järlåsa, med vårt medhavda bord, och jag får verkligen sträcka på ryggen för att komma åt tangenterna på datorn. Armstöden till stolarna är gott och väl tio centimeter under bordskanten…sjukt…irriterande!!!

Något som också är smått irriterande, fast vi får skylla oss själva, är då vi bestämde oss för att kosta på en ny cd spelare till bussen. Nicco sa att vi fick köpa vad som helst men vi skulle se till att det var med en blåtand.

Vi åkte till Netonnet, och utbudet var hyggligt stort…för vår del, alldeles FÖR stort. Vi såg blåtänder överallt och till slut valde vi en maffig sak, som såg bra ut:

Foto0636_001

Vid hemkomsten installerade Åke den i bussen, tar fram en cd skiva och ska stoppa in den, men vet ni vad, det finns ingenstans att stoppa in skivan, vi har inte köpt en cd spelare utan den ska enbart spelas med USB sticka…*suck*…men hey, det är med blåtand 😀

Så resan hit fick vi lyssna på radion, vi har inte haft tid att skaffa ett minne så Nicco har kunnat lägga över låtar, ja det lär ju vara hon som får visa oss hur man gör…jag brukar inte syssla med sånt där, av alldeles naturliga skäl.

Annars gick då resan hit bra, det tog sina modiga tio timmar, men det var med matstopp, rökstopp, bensträckare och rastning av Winstone, så jag vet inte om man får säga nåt om tiden det tog. Det är grått väder just nu men vi har fällt ut den lilla markisen så vi kan sitta ute i alla fall.

Klockan ett tar vi Theresé bil, dom jobbar ju, både hon och Anders, och hämtar Sally från förskolan så får hon haka med oss till Morgongåva, ett besök på Karlssons kan vi göra, Nicco var ju inte med dit sist, och sen får vi se vad det blir. Hoppas på en bra dag, för er alla!

 

Har hört lite…

Av , , 1 kommentar 4

Har hört lite på ett öra då dom på nyheterna har deklarerat detta med att man inte kommer att få ha kvar sitt barn på förskolan om man skaffar sig ett till barn. Någon sa att -Jaa, har man ett barn sen tidigare så vet man ju vad det innebär, skaffar man ett till så kan man ju säkert ta hand om det också!

Tror jag med, att man kan, men frågan är hur snällt det blir mot barnet som man plockar bort från det sociala umgänget dom kanske lärt sig att tycka om, på förskolan för att nu få vara hemma med mamma och småsyskon som kräver rätt mycket uppmärksamhet från början.

Jag vet att på den tiden Nicco gick på förskolan så var det lite samma sak, fast då fick det äldre syskonet behålla några timmar i veckan, på förskolan, men inte vilka timmar som helst, utan enbart dom pedagogiska timmarna,

Hm… jag kommer ihåg att det var en tjej som gick där då, som fick en lillebror, och hennes mamma var inte glad över detta upplägg, för hon missade ju dom här roliga sakerna, som besök på teater, bio eller vad det nu kunde vara för saker dom fick åka på. Ja, jag höll med henne, och jag tycker nog att det är ännu dummare att nu ta bort all tid där, för att dom får ett syskon.

Sen är det förmodligen väldigt individuellt hur pass man gillar att vara där, men det får väl föräldrarna då kanske bestämma. Nicco trivdes på förskolan och var omtyckt av fröknarna där. Så pass att dom undrade om inte Nicco kunde få vara kvar längre på dagarna, så hon fick sitta med på mellanmålen, och visst fick hon det och hon ville det också… kunde ju inte bli bättre 🙂

Jag har läst nu på morgonen om all stormvarning och det är snökaos i fjällen osv, ja, här blåser det ju onekligen litegrann. Man hör hur det dånar lite ut emellan. Kikade nyss ut på gården, jag skulle släppa ner persiennen för jag får solen i ögonen och vad får jag då se:

017

Niccos hemsnickrade hundkoja, har blåst omkull, jojo, det har nog blåst lite mer än lätta vindar här ute 🙂 Och inte nog med det, hon hade lagt in en fäll i kojan, till Winstone, gissa vart den låg…hahaa.. på bron. Tur att den inte flaxat iväg och lagt sig över en bil.

Vi ska ut på promenad efter lunch. Det blir jag, Åke, ”Kul-Janne”, Ingegerd, Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil. Vi ska ta en runda däruppe vid Hedlunda och se om vi kan klura ut vart vissa hus har stått förut, och hur det en gång har sett ut. Sen går vi hem till oss där Kerstin kommer att joina oss över en kopp kaffe och en duokaka, jo den är inte att leka med, minsann. Det ska bli trevligt. Önskar er alla en blåsfri söndag, önska kan man ju alltid.

Vilken STOR näsa!!!

Av , , 2 kommentarer 13

Apropå gårdagens lilla blogg om Nicco, och hennes lilla påhopp på den gamla tanten, så kom jag ju osökt att tänka på barn, överhuvudtaget, som ofta nyfiket frågar, eller bara släpper ut sina tankar och funderingar, utan några förbehåll, what so ever.

Och det är ju egentligen som det ska vara, dom är naturliga, sedan är det ju upp till föräldrarna eller omgivningen att bemöta deras frågor eller det dom säger, på ett korrekt sätt, eller har jag fel?

Jag ska ta ett exempel ur vardagen, detta var också väldigt längesedan, Nicco satt i barnvagnen och vi var på väg upp på förskolan, på vägen dit kommer så en äldre dam promenerande och ja… hon hade en väldigt stor, näsa, jag har inte sett nåt liknande och inte Nicco heller, som direkt säger: Mamma, kolla vilken näsa!!!

Mm, vad säger man då, en sån gång? Jag fick ju en väldig lust att bara hyssja henne och säga nåt i stil med: Nämen så där säger man ju inte! Fast hur fel blir inte det. Och jag är så innerligt less på människor som säger så där… för det ger ju inte svar på en fråga, inte heller en avdramatisering på själva grejen.

Jag svarar Niccolina, och säger bara: Ja, vilken tur det är att vi alla är så olika! Och Nicco säger ingenting mer, inte jag heller, vi fortsätter ju bara att gå, jag är inte heller så säker på att damen ifråga hörde någonting överhuvudtaget, och det lär jag inte få veta heller.

Men tanken jag har, är ju att om man gör en stor grej av det, så blir det bara mer spännande, precis som när barnen för första gången testar en svordom. Ja, gå i taket ni, så blir det ju hur kul som helst sedan.

Att tysta ner barnen får ju samma effekt, dom märker att dom gör något som man inte ”får” göra, och då tar dom ju till det, nästan gång dom vill ha uppmärksamhet. Sen är det väl en annan sak om man tar detta med barnet i ensamhet, vad som kanske är brukligt att säga, eller inte, men då gäller det att dom har rätt ålder inne att förstå detta också.

Kommer så väl ihåg en gång då vi skulle äta ute, det var min lillebror Lars, och mamma, pappa och jag. Lars var inte mer än 3-4 år, vi sitter på Terminalbaren, (tror jag att det hette), och in kommer en storvuxen karl, med en jättekagge till mage och naturligtvis noterar Lars detta och säger med hög stämma: TITTA, HAN HAR EN BÄBIS I MAGEN!!!

Och mamma och pappa vill bara sjunka ner genom golvet… jag med, tror jag 🙂

Fast Lars visste väl inte annat, en sån mage betydde väl att den var laddad med en baby, vad annars? Men idag vet han nog bättre, får vi hoppas 🙂

001

Önskar er alla en fin tisdag!

 

Kissa på din blöja!!!

Av , , Bli först att kommentera 15

Fråga mig inte varför vi kom in på detta ämne igår, men det gjorde vi i alla fall. Nicco gick på förskolan, och fick lära sig ett och annat bus, och uttryck. En period där, hon var väl runt 2½-3 år, så var det väldigt inne att säga: Kissa på din blöja!!!

Mm, just så…vem som myntade uttrycket är av förståeliga skäl anonym (eller så är det, därför jag inte vet vem det var och vill inte veta heller). Jag och Nicco var uppe på Mariehem och hälsade på mormor.

Vi satt ute på gården då vädret tillät det och mormor hade kaffe och annat gott med sig ut. Plötsligt kom då en äldre kvinna och gjorde oss sällskap, gissningsvis någonstans i 80 årsåldern och naturligtvis tyckte hon att Niccolina var ett sött litet barn.

Så sött så att hon pallrade sig hem och hämtade en chokladbit som hon ville bjuda Nicco på. Nu vet inte jag vad äldre människor tänker på då dom har en tendens att bjuda på sånt som dom själva lärt sig att tycka om, fyllda chokladbitar som kan innehålla både marmelad eller sprit, ingen hit för en 2-3 åring precis.

Nicco tog glatt emot chokladen, in med den i munnen så började hon rynka på näsan, spotta och fräsa, gömde sig bakom soffan där mormor satt och tog ut kletet hon hade kvar i munnen och släppte ner det på backen.

Tanten missade hela cirkusen då hon var upptagen med att titta på fåglarna och småprata med oss, men jag bevittnade det hela som utspelades sig bakom soffan, och när Nicco fått ut alltihop ur munnen och rensat halsen så blängde hon på tanten och sa: Kissa på din blöja!!!

Hahaa…ja jösses, vad säger man, mormor som suttit och även hon deltagit i uppvisningen till viss del, hörde även hon, vad Nicco sa, men som tur var, inte tanten, utan hon fick gå vidare i tron att hon gjort ett barn lycklig över en chokladbit.

004

005

Här sitter Nicco bakom Hanna Frank på moppen, en glad liten prick 🙂

Idag ska jag på möte på jobbet, men innan dess vankas det frukost och sedan en eller två promenader till med Winstone, så han klarar sig själv en stund. Önskar er alla en fin måndag!

Kommer aldrig att förglömma…

Av , , 2 kommentarer 7

 

Idag är det precis ett år sedan jag började jobba hos min nuvarande chef. Känns som man känt henne i evigheter men tidsmässigt, skulle jag ha gissat på ett halvår. Roade mig med att gå tillbaka och läsa lite i arkivet.
Jag vet nämligen att jag bara fick några få dagar på förskolan innan jag började min anställning, och att förra årets första snö, var i oktober. Nu hade jag inte skrivit det så jag har inte ett exakt datum, men minnet av den dagen lever kvar och kommer nog så att göra.
Det var nämligen en ”vanlig” utedag på förskolan. Allihop skulle ut och rätt var det är så kom då snön. Bråttom blev det för alla som var kvar inne, det jublades och var sååå roligt med all snö. Eller snö och snö, det kunde nog mer liknas vid snöglopp.
Det som började så fantastiskt roligt vände på några minuter och blev till värsta katastrofen. Vissa barn hade väl inte kläder som höll emot det blöta, vantar tappades, mera snö vräkte ner och som genom ett trollslag, så grinande vartenda barn på hela vår avdelning på förskolan, och skulle in. Snacka om kalabaliken i Bender.
Ja, huvva… det är säkert inte så långt borta, detta med snön, och nej, jag köper inte det där med att det blir så ljust, jag vill ha mörkt, helst hela vintern, jag struntar högaktningsfullt i den ljusa snön, jag hatar snö… eller, mja, det kan vara trevligt det med, nån dag, eller två, till julafton kan det passa.
Chefen utlovade tårta idag, dagen till ära, så man har alltså go ‘fika att se fram emot. Sen ska jag nog upp till mamma innan jobbet och göra en snabbvisit, säkert med kaffe inblandat 🙂  sen var helgen här igen. På tisdag kommer Theresé och busungen Sally hit, dom stannar några dagar så man kanske skulle ta och rydda lite här, i helgen. Jag önskar er alla en fin fredag, och för att skriva det jag skrev den 15/10 ifjol, kom ihåg, all snö som är gul är inte piss, det kan vara öl också, så varför chansa 🙂

Sjötomt???

Av , , 4 kommentarer 3

 

Därnere runt Uppsala tycks vi ha sett en hel del sjögräs, sådär i dikeskanterna, detta ska då bero på att det en gång i tiden har varit en sjö där. Så är det även där borta där Theresé och Anders nu har köpt sig lite mark samt hus på densamme.
 
Jag sa att dom skulle bygga sig en liten brygga där, från vägen och sedan sälja fiskekort, Åke fyllde på med en mekanisk flytbrygga, vem skulle kunna se att det faktiskt inte är något vatten där, med allt det sjögräs som finns?
 
Nicco noterade att det var ett litet stängsel, därutanför sjögräset och undrade varför det satt där. Det har väl varit något djur av nåt slag, sa jag, du får väl fråga Theresé. Jag vet inte vad hon fick till svar men jag hörde vad Nicco sa och jag citerar: -Aha, det är alltså sjöhästar då!
 
Nicco har lärt känna några tjejer därnere i Järlåsa, en av dom, Elin, var med på lördagskvällen och hon och Nicco satt och spelade kort, men dom tyckte att kortleken var i jobbigaste laget, och jag förstår dom:
 
Mr Bean är inte att leka med.
 
Igår var det då min första dag på förskolan, det gick bara bra, jag höll mig lite i bakgrunden och lät barnen komma fram till mig och ställa frågor, det gör dom, för eller senare, och jag fick min några anhängare 🙂
 
Vilka charmtroll det finns, En liten kille kom ut genom dörren och föll framlänges, jag förväntade mig ett gallskrik, men han var knäpptyst, upp på benen igen och när han vandrade iväg så hade mössan halkat ner för ögonen. Han sa fortfarande ingenting, inga protester överhuvudtaget utan han knallade vidare. Jag hann fram till honom och drog upp mössan så han skulle se åt vilket håll han var på väg.
 
Efter ett tag därute så blev han satt i en vagn, även där, så råkade mössan halka ner men han opponerar sig icket utan man ser bara hur han lutar huvudet bakåt för att få in lite ljus, vilken kille, inga klagomål utan han finner sig i att han ser lite sämre…just då. Kan man annat än le?
 
Tänk också vad mycket man missar, när det gäller just barn. Såna här småsaker som det här med mössan, eller när dom säger något som blir hur tokigt som helst men om du inte står där, just i det ögonblicket så har du missat det.
 
Jag kommer ihåg när Nicco gick på förskolan, då hade dom ju ibland besök av polisen, som var där för att visa upp bilen och prata lite och visa upp sina saker. Just denna gång så hade dom plockat fram sina handfängslen och genast så ropade en av killarna till – Såna där har min pappa!!!
 
Nu lät det ju väldigt roligt då han sa så, för vem kunde veta, som inte kände honom, att hans pappa också jobbade som polis, så det var kanske inte så konstigt. Nä, ibland önskar man att man kunde vara en fluga på väggen, men jag lär nog få vara med om många såna där små händelser när jag nu finns på plats, enkom för att hålla koll på vad barnen gör.
 
Det är ett stort jobb dom gör, våra förskolefröknar, tänk er ljudnivån, alla som ska servas och framförallt vilket ansvar som vilar på deras axlar, dom gör det bra. Själv tyckte jag att det bara gick bra men visst kände man sig lite tung i huvudet då man kom hem, förmodligen för allt ljud som man är utsatt för, hela tiden. Nu önskar jag er alla en bra tisdag, det tänker jag ordna till mig, i alla fall!

Verktygs – grejs

Av , , 2 kommentarer 5

 

Funderade lite och var tvungen att fråga Åke men han visste inte vad jag snackade om. Finns det verkligen inget samlingsord för skruvar, muttrar, spikar, nipplar och annat småtjafs?
 
Jag menar, ska jag införskaffa en skruvmejsel, en hammare och en rörtång, så kan jag ju säga att jag ska köpa verktyg, men om jag ska ha en blandning av alla småsaker som jag nämnde här ovanför så finns det alltså inte ett enda ord för dessa, varför? Man behöver ju dessutom, oftast vad jag i alla fall vet, ett verktyg för att använda en av alla smågrejer, dom skulle då alltså kunna gå under kategorin, verktygsplåtter, eller verktygspinaler, eller nåt liknande. Jaja, nu har jag skrivit om det så då kan jag lämna det därhän.
 
Jag och Ingegerd satt ute någon timme igår, solen var varm som sjutton och egentligen hade man kunnat sitta ute med t-shirt och shorts, ganska otroligt ändå, för att vara i slutet av september. Jag hoppas verkligen på den där utlovade Britt sommaren som tydligen ska infalla i början av oktober, då Britt har namnsdag. Kan ju kännas välbehövligt för att ladda inför snö, slask och kyla.
 
Idag ska jag åka och hämta paketet på DHL och sedan tänkte jag göra mig en sväng på ÖoB, det var längesedan jag var in där. Nu med praktiken på förskolan som börjar i oktober, så lär jag dessutom vara tvungen att köpa regnkläder (ännu en utgift jag inte räknat med), för jag gissar att det inte är så praktiskt att stå ute med paraply om man ska se efter ett gäng med barn. Då är det nog bra om man har händerna fria. Kanhända att det finns något lämpligt på ÖoB, låter ju ganska troligt.
 
Nä, nu är det strax frukostdags, så nu återstår bara att önska er en fin torsdag och stänga ner denna lilla bärbara. Se you!
(¯`’•.¸‹(•¿•)›.** .‹(•¿•)›¸.•’´¯)
 
 
 
 
 

En minut av total skräck

Av , , Bli först att kommentera 3

Nu är det takskottning för hela slanten och all snö som ligger och tynger ner, ska bort, helst innan någon har fått det i skallen.

För några år sedan, då Niccolina, ja vår yngsta dotter, Jennifer, har bytt till sitt andra namn och från och med igår, då jag ringde till skattekontoret för att ändra på det, så heter hon nu, Niccolina, (blir tufft i början att lära om sig att säga det istället för namnet man är van vid, men det ska väl ordna sig).
 
Nå, i alla fall, då Niccolina gick på förskolan, det var en vinter med mycket snö och jag hade varit och lämnat henne där. När jag så kommer och går under Vännäsvägen och viker upp så jag siktar Näckrosvägen och huset som ligger närmast där, så får jag se en kille som håller på att skotta taket. Helt plötsligt sätter han sig på ändan och börjar glida utför. Han är inte fastspänd utan helt blottad inför vad som ligger nedanför hans fötter. Ett fall från ett trevåningshus är inget man vill vara med om.
 
Jag vet inte vad jag tänker på, jag bara fortsätter att gå uppåt samtidigt som min blick är fäst på killen. Han spretar ut med armar och ben och sakta sakta glider han neråt, i absolut sista stund får han in skon i stuprännan och stannar där. Jag kan riktigt se hur han drar det längsta, djupaste andetaget en människa kan göra och sedan sitter han kvar där, som fastfrusen.
 
Jag drar också en suck av lättnad och tänker sedan, vad hade jag gjort om han farit över kanten? Jag gissar att jag hade blundat inför själva landningen men sen då, hade man rusat fram och frågat hur det gick…nej knappast, man hade förmodligen antagit att han åtminstone slagits medvetslös, det enda skulle nog ha varit att larma och sett om man på något sätt hade kunnat vara till någon hjälp, men hugaligen, jag är glad att jag slapp, och jag hoppas att jag framöver också slipper se något liknande.
 
Ha en bra dag och sedan önskar vi, familjen Hällsten-Lundmark ett stort Grattis till Lena Frank som fyller år idag och som utlovat go´fika hemma hos dom ikväll. Ja tack, vi kommer 🙂
Maria Lundmark Hällsten