Etikett: God Assistans

Hi and bye ✋👋

Av , , Bli först att kommentera 12

En liten annorlunda dag igår. Och jag lovar, den gick så fort så jag hann knappt med i svängarna. Fick en fråga på messenger, om jag jobbade. Och det gjorde jag ju, men hade inte börjat än.

Detta var då Annelie, en tjej jag har många minnen av och med. Dom, hennes familj, hade våran gamla stuga, då jag var barn, och vi hängde väl mest på somrarna. Men vi var även och hälsade på dom i Skellefteå, där dom bodde då. Nu lever hon sitt liv med man och barn, strax utanför Burträsk.

Hon hade ett ärende hit till Umeå och efter små justeringar i mitt schema, så lyckades vi få ihop en kaffedejt på Ullas. Så trevligt, och man förundras över hur lätt det är att prata med vissa människor.

Jag, Åke och Theresé, umgicks mycket med henne och hennes X, i slutet på 80 talet, början 90. Men sen kom väl livet och annat i vägen, så vi har ett långt uppehåll, där vi inte hade kontakt alls. Men nu är det kontakten återupptagen. Vi ska se om vi får till en längre träff, nu till veckan. Vi har ju några år att avhandla 😀

Fortsatte till jobbet, där det blev lite förberedelser inför middag, på Köksbaren. Det var vår arbetsgivare, som stod för fiolerna. Inte illa alls. Och här kommer ett dåligt foto på min tallrik, men jag kan, fotot till trots, meddela att det var suveränt god köttbit Pommesen var den godaste jag nånsin ätit:

Och det var liksom den dagen i ett svep, tjopp tjopp, over and out!

Visst, sen hade vi ju en kväll också, men man gör inte så mycket den tiden på dygnet. Soffhäng, teve på i bakgrund, datan påslagen, och ibland prat i telefon. Igår kväll var det Nicco i luren.

Apropå Nicco, så skickade hon en bild från Norran, nu på morgonen. Det var hon som stötte på fåren, ringde en jobbarkompis som i sin tur ringde in och lämnade får varningen. Inte vad man kanske förväntar sig att stöta på efter en bilväg:


Idag är det sista dagen i hälsoutmaningeninorr, som min arbetsgivare God Assistans har haft under 4 veckor. Jag hade lätt skrapat ihop fler poäng om jag haft mobilen på mig hela tiden. Den räknar ju stegen, men jag lägger alltid mobilen på bord eller soffa då jag är hemma.

Bilden jag la ut tidigare, under pågående hälsoutmaning, taggade jag även tidningen Kommunalarbetaren i. Det var den här:


Och igår fick jag ett meddelande av dom som undrade om dom får publicera den i papperstidningen, och en trisslott kommer i brevlådan. Tack och tack, säger jag! 🙏

Önskar er alla en fin onsdag!

Jag ska sluta klura så förbenat…

Av , , 2 kommentarer 14

Nu ska vi prata soppåsar eller priser, kanske. 50 öre, betalar man för en frukt/grönsakspåse, på till exempel, Ica Nära Västerslätt. Och 38 öre på en Kvantum butik. Vet inte om det gäller alla, Ica Nära och Kvantum affärer, men ändå.

Och då återgår jag till nåt jag skrivit om förut, Icas basic avfallspåsar. Dom kostar per styck, 0,278 öre, och är i särklass, billigast hittills:


Varför sätter inte butikerna upp dom påsarna då, så blev det ju billigare?

En jag känner, hade teorin om att man inte ser vad som är i påsarna. Jo, det köpte jag, för stunden, men sen kom jag på att det finns ju brödpåsar, som man inte ser igenom, och dom används ju.

Nå, varför jag blev påmind om detta, var att jag åkte på Ica Maxi igår och blev jätteglad (jo, jag kan bli det också, ibland). Hade ingen fruktpåse med mig, ovanligt, not, men får då se dessa, som även dom, är ogenomskinliga:


Det var ju det här jag skrev förut, man kan väl ta med sina egna kompostpåsar man har hemma. Då får man dubbelanvändning av dom.

Men så undrar jag, om jag mot all förmodan, köper en fruktpåse, för att min är hemma, så brukar jag inte knyta ihop dom så hårt. Mitt undermedvetna tänker nog att jag ska ju använda den igen. Fast hur ställer sig mataffärerna till det?

Hur ska dom kunna hålla reda på vilka påsar jag har med mig hemifrån, om dom har likadana som dom säljer Jag klurar på den men…


Är ju med i den där gruppen som lägger ut bilder på svåra föremål. Igår la jag ut ett bidrag, den här mössan, den tycker jag ju är, halvsvår-jättesvår:


Hahaa, nån tyckte att skallen passade bra, nån annan, kunde tänka sig att använda mössan till hennes barn. Jodå, jag vet, smaken är olika. Jag gillar den icket, men jag äger inte heller nån mössa. Slutade använda såna för 40 år sedan.

Fast igår var det nära. Det var nämligen internationella CP dagen. Här citerar jag #God Assistans inlägg: ”Det är dagen vi uppmärksammar alla barn, ungdomar och vuxna med diagnosen cerebral pares genom att bära grönt.” slutcitat

Jag ville göra det, men kom underfund med att vi äger inga gröna plagg, överhuvudtaget. Jag gjorde utgrävningar i garderoberna, i den stora trälådan i hallen, satt och klurade men, nä, det enda jag hittade var denna:


Och nej, den gick fetbort. Fast jag la ut bilden på deras sida, och skrev att jag får fixa nåt grönt till nästa gång. Den där kepsen, som vi förövrigt fått av Jan A, till vår saknade kompis Lennart:


Den tänker jag, passade Lennart bättre än mig, hahaa…

Ha en fin dag, allihop!

Snopet :O

Av , , 2 kommentarer 12

Vad snopen jag blev då jag öppnade God Assistans nyhetsbrev:


Jojo, så kan det gå!

Gjorde en vegetarisk filélåda i ugn, igår. Använde quornfiléer, zucchini, färska champinjoner, salladslök, vitlök och lite tacoost:

Sedan rörde jag ihop mjölkfri matgrädde samt mjölkfri crème fraiche, chilisås och andra kryddor, och hällde på hela härligheten:

Jodå, det gick att äta, men jag hade kunnat krydda på, ännu mer, och nästa gång ska jag hälla i lite taco sås också. Quornfiléerna är svårkryddade, det har Nicco sagt, flera gånger. Och jag tyckte att jag tog i, men som sagt, lite mer där, så hade det blivit perfekt.

Nu har jag knutit en ny kontakt på FB, vi ska grubbla och klura lite på en mycket världslig sak. Jag får återkomma om den, då vi vet hur vi ska gå tillväga. Men, det kan komma oss alla till gagn, i hela Sverige, faktiskt. Spännande!

Ser ut som om man får sitta ute en stund idag, innan man ska iväg och jobba. Känns otroligt att man snart gjort en 6 dagars jobbarvecka…igen.

Theresé skickade ett mms med kollage på Evert, och på honom kan man se att tiden går i alla fall:

Och Winstone har ju varit liten han med, en gång i tiden <3

Har inte så mycket mer att förtälja, denna söndagsmorgon. Utan jag får önska er alla en skön söndag, och på återstörande!

Projekt Glädjeruset2020 påbörjat!

Av , , Bli först att kommentera 13

Började morgonen med en 2,1 kilometers promenad med Winstone. Det får bli startskottet, etapp 1, med Glädjeruset:


Etapp 2, blir redan i eftermiddag, jojomensan, men då med annan följeslagare 😀

Det var 6 grader då vi gick och jag saknade vantar. Jo, det håller på vara den tiden. Dags att leta fram lite värmande saker, åtminstone om man ska ut tidigt.

Den här bilden knäppte jag igår, en stackars maskros, som håller på att ha gjort sitt. Både krispigt och frostigt!


Nicco ville vidga sina vyer och klickade runt efter lite inspiration. Hon skickade den här bilden åt mig, med ett litet frågetecken. Mjoho, man undrar kopplingen, blodbad och våfflor. Ser nalta suspekt ut! :O


Haha, fast det kan ju vara som mobilens autokorrigering. Min mobil, ger ju förslag som inte ens är i närheten av nån sanning. Igår skrev jag, typ, föremål, och den föreslog barnbarnet. Alltså vad?

För 2 år sedan, såg vår barhylla ut så här:


Ja, jag kommer ihåg att jag tyckte att flaskorna tagit lite space och det var dags för ännu en hylla. Hm, så här ser det ut idag…alltså, vad hände???


Ett annat minne, för 2 år sedan, var denna paj:


Och det blir en repeat på fika ute idag. Fast denna gången blir det blåbärskladdkaka på bordet. Och den, mina vänner, ska jag fixa till nu. Och den ska sedan avnjutas efter etapp 2, i eftermiddag.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Hur var det nu igen, det där med brevbäraren?

Av , , Bli först att kommentera 13

Innan lunch igår, så åkte vi iväg för att se om vi skulle hitta några hjortron. Fast njae, vi är inte på rätt ställen, utan den här gången blev det tricolor:


Det bidde i slutändan, en liten låda med blåbär, en annan liten låda med styckfrysta hallon, och påfyllnad i en påbörjad liten låda med hjortron. Litet i all ära, men naggade gott att finna 😀

Såg en bild nån lagt ut i en grupp på FB, en kärnfri hjortronkräm, såg jättegott ut, och som jag förstod det så kör man hjortronen i en råsaftcentrifug så får man bort stenarna. Hm, men det tarvar ju en del hjortron så jag får nog drömma om den krämen.

God Assistans, bolaget jag är anställd av, taggade mig i ett inlägg dom haft ute sedan maj. Nu har jag vunnit en sak, igen, citerar kommentaren:

”God Assistans – vårt löfte Hej Maria! Du har vunnit en gratis startplats till Glädjeruset virtuella lopp😊👍, maila till [email protected] så återkommer vi med det praktiska. Tack för dina synpunkter och stort grattis!” slutcitat

Och nu har jag anmält mig dit, kommer att få T-shirt, nummerlapp, en bok och sånt. Detta lopp, Glädjeruset, arrangeras av idrottsföreningen God Assistans IF tillsammans med Täby IS Friidrott och överskottet från loppet går till Hugos Stiftelse som arbetar för ett gott och aktivt liv för barn och ungdomar med funktionsnedsättning samt deras familjer.

Eftersom anmälningsavgiften går till något bra, så ringde jag Sally, och frågade om hon ville köra detta, hon därborta i Järlåsa, och jag här med min brukare. Och det ville hon så nu ska jag anmäla henne så får dom ändå in en liten slant.

Klicka på bilden så kan ni läsa mer om det och kanske joina oss i detta 😀


Mitt i köttsoppekoket igår eftermiddag, så hände följande. Jag blev uppringd av kvällspasset i P4…igen. Jag kan ju inte låta bli att kommentera deras kvällsämnen, och igår handlade det om vad man fått om bakfoten.

Det är ju mycket jag fått om bakfoten, genom livet, men jag skrev det om brevbäraren. Det har jag bloggat om förut så för visa av er blir det nu en repris. Jaja, jag citerar min kommentar, det går fortare 😁

”Detta är nu 6 år sedan det begav sig, men ändock. Vi, det vill säga jag, min man och yngsta dotter, då 16 år gammal. Var nere hos vår äldsta dotter som bor i Järlåsa, 2 mil utanför Uppsala.

Då föll det sig inte bättre än att jag fick en lektion om kungar. Jodå, nu är det ju så här, till mitt försvar då, att jag aldrig i hela mitt liv, varit intresserad av kungar eller religioner, ja, historia överhuvudtaget. Och jag lovar, då det lärdes ut om Vasa, ni vet, snubben som uppfann Vasaloppet…jo jag vet nu, att han var kung, men innan den gången, så visste jag faktiskt inte det. Och vill framhärda, att jag förmodligen, var sjuk, just den lektionen.

Jag blev ju genast ifrågasatt och ingen ville tro att jag inte visste. Dom ville veta vad jag trott. Jamen, han åkte ju runt på skidor med nåt rör på ryggen, så han var väl brevbärare.

Haha, jo, jag förstår ju att det lät knäppt, men jaja, jag hade fått lite om bakfoten.

Igår pratade jag med äldsta dottern som berättade att dom varit och kollat in skeppet Vasa, häromdagen. Nu sa ju jag genast, utan betänketid, jaha, kungens båt, eller vad. Mm, ni fattar va? Jag skulle inte sagt ett ord 😁🙃” slutcitat

Och detta lät så roligt, så dom frågade då om dom skulle få ringa mig, och vad säger man. Javisst, ring ni, men till mig själv pratade jag högt och undrade varför jag inte kan låta bli att kommentera deras inlägg …

Idag ska jag på PMU med Nicco, hämta ut kaffepanna jag beställt till vår eldpanna, städa lite inför helgen. Och invänta fint väder, som det kanske kan bli imorgon. Ser jag fram emot.

Ha en fin dag, allihop!

Den store krigaren Mr W!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag föll över en annons, där dom gör om våra husdjur till porträtt på canvastavlor med olika modeller. Där fanns ju krigsherren och Winstones andranamn är just Warrior (krigarn) så då kunde jag ju inte låta denna gå, obemärkt förbi.

Nu sitter han på tavellisten i teverummet och håller koll!

Läste nånstans för längesedan om just dom japanska spetsarna och att dom en gång i tiden användes som vakthundar i fångläger. Nu kan jag inte gå i god för att det jag läste är sanning, men om jag tänker på Winstones beteende, här hemma så skulle han platsa i ett fångläger, inga tvivel om det.

Han skäller för att tala om att nån kommer. Han skäller om den som är här, går till ett annat rum, precis som om han vill tala om för mig, att nu jäklar…nu händer det saker, håll koll för fasen!!!

Och det är inte bara våra besökande han ska ha koll på, utan även mig…knäppskallen. Där jag är, där är han. Går jag in på toan så ligger han utanför, när vi, jag och Åke, går och lägger oss, ligger han nedanför sängen eller vid sovrumsdörren, i detta nu, då jag sitter och skriver så…tadaaa…

Där ligger han och spanar! Eller så stjäl han Åkes sängplats, om han är riktigt i farten 😀

Det bästa är väl på promenaderna då jag går på ställen där man ser långt åt alla håll, för kommer det då ingen, så släpper jag honom lös och han kan springa runt och lattja på,men han släpper inte mig mer än max 20 meter, sen kommer han som en raket. Här har jag snott en bild från Niccolina Hällsten:

Han opponerar sig aldrig någonsin, då man kopplar honom igen. Så skönt och ännu roligare hade det ju varit om han varit världens tillmötesgående hund som gillar alla andra hundar, men se, det gör han inte.

Fick inte bara tavlan igår, utan God Assistans, dom jag är anställd av, tyckte att jag skulle synas ordentligt då jag är ute i mörkret, och den här kan jag ju bära med stolthet 😀

Klicka på bilden om ni vill läsa mer om just God Assistans!

Och med det så önskar jag er alla en fin onsdag!

På fredag är det kört! :O

Av , , Bli först att kommentera 14

Demonen på kylskåpet blev ej långvarig. Jag förstår inte riktigt hur dom tänker då dom gör såna där saker och sedan viker ihop dom och lägger i en liten platt påse. Det blir veck i plasten och är det veck, så är det veck, dom går inte bort.

Så, ett vitt tomt kylskåp, såg inte så roligt ut, nån liten grej får sitta där, behöver ju inte överbelamra skåpet. Sa hon och smålog för sig själv 🙂

God Assistans, dom jag är anställd hos, hade en utlottning på 5 signerade böcker som heter Operation Dödsviktigt, och jag hade turen att vinna en av dom:


Detta är en barnbok och man får läsa om hur barn hanterar döden eller hur dom resonerar kring den. Jag tänker att många av oss kan lära av barn. Dom är ofta rak på sak, eller underfundiga.

Vi vuxna kanske är mer inskränkta och lite det där, ”så här fick jag lära mig som barn, att det var, och då är det så”…punkt!

Dessutom tänker jag att jag kanske lär mig nåt nytt av att läsa den, och sedan kan man implantera lärdomen hos andra. Why not!

Apropå böcker, så började jag nån gång på 80 talet att skriva dagbok, Jo, jag har några stycken i gömmorna. När jag gluttar i dom idag, så tycker jag att dom är tråkiga, dagens väder, vad vi gjorde, blablabla. Men ok, det var ju lite jobbigare att sitta och plita orden för hand. Nu rasslar det till i knapparna på tangentbordet 😀

Jag skrev sällan mina egna påhitt eller åsikter, jag skulle vilja jämföra dom med plattformsspel VS dagens 3D spel. Man får lite djup i det man skriver, och bilder är också roligt att lägga till, för att understryka saker.

Nå, jag fick en bok av Ulla, då hon var här och hälsade på. Den heter rätt och slätt, ”En bra dag”. Och där ska man fylla i, dag för dag, olika känslor, man väljer om man gör det på morgonen eller på kvällen, och man kan lägga in egna tankar på slutet, efter ett annat, färdigprintat citat.


Jag hade glömt bort boken, men hittade den i sängbordet, förra veckan, och nu sätter jag mig i sängen då vi ska lägga oss, och sedan svarar jag på frågorna och skriver in några slutord. Tycker den är jättebra, faktiskt. Man håller igång tankeverksamheten, och jag funderar inte så mycket, allt jag skriver, går av bara farten, och det är kul 😀

Nä, jag ser ju på serien den finaste familjen och då såg jag att man bara kan se den till och med imorgon, så nu har jag lite panik. Har kvar tredje säsongen så det är väl bara att sätta fart och kolla, ska ju jobba idag också, så jag har inte hur mycket som helst.

Ha en fin onsdag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten