Etikett: granne

Aldrig upp på höga höjder, aldrig…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 januari 2011 kl 06:09, 4 kommentarer

När vi kom upp på Mariehem igår, för en fika hos morsan, så undrade Nicco om dom aldrig skottar taken däruppe, för dom måste ju vara platta…taken alltså. Ja, sa jag, dom är inte bara platta, dom lutar inåt, mot mitten, så nog finns det säkert en hel del snö där.

Hur kan du veta det, säger hon, och svaret är ju givet för en som varit lite varstans, jag har ju varit där, sa jag. Hur då, undrar hon, ja, jag klättrade upp och sedan gick vi ut ända mot kanten för att kolla hur högt det var…inga konstigheter.

Talar sedan om detta för morsan och hon blir ju nojjig, -Vad gjorde du däruppe, hur tog du dig dit, ja jag säger då bara det. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg, hur, men jag vet att det finns en stege längst upp, och jag vet att jag inte var ensam, en kompis, eller två, hade jag med mig, och jag vet också att vi inte slet upp skåpet där stegen finns, utan det stod öppet, så vi tog väl chansen. Jag tvivlar ju på att vaktmästaren lät oss komma upp dit, två eller tre vildar med noll koll på höjder och dylikt.

När man tänker tillbaka så var jag nog inte ett lugnt och beskedligt barn, jag var nyfiken och orädd. Vet till och med att grannen i stugan, för bara några år sedan kom och frågade vart man kunde hitta mask. Mask, sa jag och såg lite frågande ut. Ja, vi ska ut och fiska och du har ju varit precis överallt så jag trodde att du visste vart jag skulle hitta det. Har det inte varit grodyngel, så har det varit rävgryt, myrstackar, bärställen osv. Och har man inte varit lite överallt så har man missat dessa platser, så är det bara.

Jag tyckte nog speciellt om höjder också, då jag var liten. Upp i vattentornet har jag ju också varit då jag och en kompis passade på att fråga en ”gubbe” som var där och jobbade, om vi fick följa med upp. På taket till panncentralen, har man också klättrat några gånger, då man med flit, sköt upp tennisbollen då man spelade brännboll, bara för att få en anledning till att ta sig dit. Men idag, vet jag inte om jag tycker om höjder, kan det bero på att jag inte riktigt litar på min balans? Nå, det spelar ingen roll, jag behöver inte klättra upp på tak för att hämta någon boll längre, och även om så vore, att en boll hamnade där, så fick den nog ligga kvar.

Frukostdags och sedan är det läge att åka iväg på jobbet. Ha en fin lördag!

Pepparkaksfabriken

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 januari 2011 kl 06:06, 2 kommentarer

Kom att tänka på gruvan i Kristineberg och malmkörningen dom hade därifrån, då jag var liten. Strax innan man kom till Malå så passerade man dessa malmvagnar som svävade uppe i himlen och min pappa sa alltid att dom kom från pepparkaksfabriken och var fyllda med deg som skulle slussas vidare till bakningen.

Numer kan man ju åka en bit av denna långa linbana, mellan mensträsk och Örträsk, och det var precis vad en granne till oss gjorde, i somras. Hennes mamma tog dom med sig för hon hade alltid velat göra detta. Då hon fick syn på dom gamla ”byttorna”, som dom körde malmen i, så trodde hon att det var dom som dom skulle åka i, och skakade på huvudet och sa att det nog skulle bli tufft att sitta i den, i två timmar. Som tur var är det nu inte dom man behöver sitta i, då skulle nog inte många åka iväg på turen.

Vet att vi fick berättat för oss, jag och Åke, att när gruvdriften var igång så var det en kille som brukade lifta med vagnarna, han klättrade upp i en stolpe, inväntade en bytta och följde med en bit innan han hoppade av. Nu gick det inte bättre än att det, antingen blev ett driftstopp eller så stannade dom helt enkelt av hela linbanan, för natten, och han blev sittandes i korgen, ovanför en sjö, till nästkommande dag. Jojo, så kan det gå.

Nu blir det frukost och sedan avfärd, så då återstår det bara att önska er en fin söndag!

Strumpslungad äppelmos

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 januari 2011 kl 07:24, Bli först att kommentera

Ibland har man fantasi så det räcker och blir över. Jag och Chefen gick och skulle träna igår, när vi passerade apoteket så undrade hon om dom hade öppet. Nä, svarade jag, klockan var ju bara halv nio och dom öppnar halv tio. Jaha, sa hon, men då är dom kanske där och gör annat nu då, eftersom det lyste därinne.

Ja, förmodligen, sa jag, så har dom kitteln kokandes därinne, med allt möjligt kolijox, som ska blandas ihop, en av dom anställda får sitta och rista in namnen på tabletterna, det är mycket dom ska hinna göra innan öppningsdags. Dessutom, sa jag, så har dom ju förmodligen en stor näsa med en vårta på, också, så det är alltid prio nummer ett, då dom är på plats, att fixa vårtmedel, hur skulle det annars se ut då dom öppnade för dagen. Ja, så där kan vi prata ibland, Chefen och jag…och det är nog inte bara med henne, ibland faller det sig bara så 🙂 men det kan dra iväg åt vilket håll som helst.

Apropå fantasi, så har ju Kerstin och Janne, varit i Thailand och på resan dit, i flygplanet, fick dom sitta bredvid en pratglad kvinna. Nu vet jag inte riktigt vilken ålder det var på henne men hon hade i alla fall berättat om när hon var ung (eller yngre) och skulle göra sin första laddning med äppelmos.

Hon hade två kassar fyllda med äpplen som skulle kokas ihop. Någon vana med att läsa kokböcker eller att veta vad orden betydde, hade hon inte utan hon försökte sig på att läsa ut och innan till. Nu råkade det stå att moset skulle passeras, och vet man inte att det finns åtminstone två betydelser av det ordet, så kan ni ju gissa vad hon gjorde…hon ställde moset i rummet och passerade (gick eller sprang) runt kastrullen, hon passerade bokstavligt talat, moset.

När hon insåg att inget såg annorlunda ut, så kom hon på den geniala idén att hon skulle försöka sila moset…genom ett par strumpbyxor. Ungefär som Mr Bean då han slungar salladen i hans gamla sockar. Det gick inte som hon hade tänkt sig så hon tog hundbenet och gick över till en granne för att fråga hur hon skulle bära sig åt. Grannen följde med in till henne och hon hade funderat vad stackarn hon gjort i lägenheten, som det såg ut där. Hon fick den hjälp hon behövde och av två fulla kassar med äpplen fick hon två små burkar äppelmos. Resten satt fastklistrat på väggar och tak, efter den lilla slungningen. Så kan det gå om inte haspen är på.

Promenad idag, klockan nio, sedan ska jag upp på Mariehem och ta en kaffe hos morsan. Kanske far förbi i huset och påbörjar en eftersökning av vitala pappershandlingar som behövs för bouppteckningen samt leta efter eventuella försäkringar som kan falla ut nu. Förhoppningsvis så har svärfar inte haft så stor spridning på alla papper, utan att dom sitter ganska så samlade i något skåp, det lär väl visa sig. Ni får ha en bra dag!

Glasdörren hoppade lös…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 januari 2011 kl 07:46, 4 kommentarer

Visst är det konstigt att det alltid ska vara konstiga saker som händer hemma hos oss, eller är det verkligen så här hemma hos alla? Jag skulle dammsuga i Niccos rum innan Theresé, Anders och Sally skulle komma. Är borta vid fönstret och upptäcker att glasdörren till vitrinskåpet som hon har stående där borta i hörnet, helt plötsligt och utan anledning, har hoppat ut från sina fästen och står lutad åt ena hållet.

Jag börjar givetvis med att fråga Nicco om hon har stött till skåpet eller vad hon har gjort med det då det ser ut som det gör. Men hon ser ut som det största frågetecknet i historien. Alltså har det lossnat av sig själv, och som tur var har den inte fortsatt att falla utan stannat däruppe, vilken jädrans smäll det hade kunnat bli annars, en glasdörr rätt ner i golvet.

Sedan denna knäppa dator som vi har. Theresé har en gång i tiden installerat ett trådlöst nätverk då Nicco fick sin bärbara dator. Men på vår dator funkar inte det trådlösa, om jag drar ut Internet kabeln så förlorar vi kontakten, men…ungefär en gång i veckan blir man utslängd från nätet, på vår dator, och det enda som då hjälper, är att reparera det trådlösa nätverket, är det konstigt att man kan bli lite virrig av att bo här, eller? Man vet inte från den ena dagen till den andra, vad som ska ske härnäst.

Jag har ju skrivit om bluetoothen vi har på datorn, den funkar bara då den själv behagar och när den inte lyser vit och klar, så kommer man inte heller åt bilderna som ligger i den mappen. Jag har letat igenom hela datorn och dom mappar jag hittat är tomma. Jag kan heller inte bifoga en bild från den mappen i ett mejl, för då är bilderna osynliga, däremot, kan jag lägga ut dom på bloggen. Jaja, det kanske bara händer här för att vi ska ha något att skratta åt 🙂

Jag var upp till en granne igår för att hjälpa henne att beställa en sak från nätet, på väg hem, ute i trappen, träffade vi på Birgitta, en annan granne, som undrade om vi ville ha några blommor, hon håller på att flytta. Så jag tog mig två stycken, en garderobsblomma som jag vet att folk har sagt tidigare, är odödliga, men inte den som jag en gång hade, den var seglivad men till slut så. Och sedan tog jag en annan blomma som verkade vara fin…i alla fall nu. Nå, vi får se om dom här har bättre livslust, då kanske dom klarar sig.

Nu tror jag också att vi får hälsa Janne och Kerstin, välkommen hem från Thailand, det lyste då uppe i deras lägenheter igår kväll så jag gissar att dom är tillbaka på plats igen. Önskar er alla en fin tisdag!

En liiiten miss…

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 oktober 2010 kl 07:35, 4 kommentarer

Glömde att tala om att jag gjorde bort mig i förrgår, då vi skulle åka från brorsan. I huset där dom bor så är det en porttelefon, sen går man upp en trappa och sedan ut på en typ av balkong eller avsats där det först är en dörr in till grannen och sedan, längst ut så är dörren in till dom.

När vi skulle åka så klädde vi på oss, gick ut, och sedan greppade jag första bästa dörr och började rycka i handtaget, jag tyckte att det såg konstigt ut och sen börjar Nicco säga –Meh, vad gör du mamma, det där är ju inte rätt dörr.

Haha…jag försökte rycka lös dörrkarmen hos deras granne, vilken jädrans tur att dörren var låst, och förhoppningsvis så var dom inte hemma heller, för då hade dom väl blivit skrämda och trott att det var några ligister som skulle bryta sig in i deras lägenhet. Jag tyckte att det såg konstigt ut, dörren alltså, för det hängde en liten gardin vid sidan om, men det klickade inte riktigt.

På tal om att rycka lös dörrkarmen så kom jag att tänka på en kille vi känner, inga namn nämnda, som tog plats inne på en bajamaja. Han sätter sig ner, i godan ro, antagligen för att göra det där andra, ni vet, och rätt var det är så flyger dörren upp, och inte bara dörren utan hela rasket. Utanför står en tjej, som trott att det var ledigt, hon sög tag i handtaget och slet med allt hon hade med den följden att inte bara dörren åkte upp utan även dörrkarmen lossnade. Vilken syn för gudarna!

Hon måste ju ha varit desperat, eller så gjorde hon som jag brukar göra, tror jag att någonting är öppet, då sliter man tag tills det går upp 🙂 Tron kan försätta berg, jag vet, för jag har testat det, inte bara hos barnmorskan där jag faktiskt tog mig genom en låst dörr, utan jag har ju nästan saboterat glasdörrarna på arbetsförmedlingen, det var bara ogjort.

Näpp, nu är det dags för frukost, sen ska jag och Kerstin ut och gå och efter lunch så åker jag, Birgitta, Kerstin och Ingegerd, ut på en liten sightseeing. Ni får ha en bra dag!

Godis

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 augusti 2010 kl 16:30, Bli först att kommentera

Smaksatt is, till exempel med lite apelsinsaft. God – is

Och med tanke på olika smaker så…

Satt ute igår och en gammal granne som flyttat ner på villaområdet ville ha tips på vad man kunde göra med röda vinbär. Ja sa Laila, dom blir jättegoda om man lägger dom i rom och låter dom dra till sig lite, sedan kan man äta dom med glass till.

Då föreslog jag, för att slippa allt klet och kladd, att hon skulle vattna vinbären med rommen istället, så var dom laddade och klara då det var glass dags 🙂

Jag har aldrig…

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 juni 2010 kl 08:21, Bli först att kommentera

Britt, en granne, sa igår att bränna sig på brännässlor var inte roligt, det sved och gjorde ont. Ja det har jag aldrig provat på, sa jag. Du har då inte varit med om mycket du, sa hon då, med ett leende.

Kan ju stämma, det är mycket jag har missat, jag har heller aldrig sett en orm, i naturen, bara ett skinn som låg på vägen, inte sett ett hjortron ute på en myr, förrän ifjol, då Åke plockade ett som växte i diket uppe i stugan, ett enda…jag har inte heller sett en murkla i skogen. Men jag vet vet inte om det är något jag sörjer, jag har varit med om andra saker, ibland hysteriskt roliga, andra mindre skrattretande saker och någon gång nästintill osannolika grejer, men huvudsaken är att livet är innehållsrikt, varierande och underhållande, eller hur?

En granne undrar…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 maj 2010 kl 08:45, 6 kommentarer

En granne sa igår att det blivit nya regler ute på flygplatserna. Numer får inte dom som inte ska resa, komma in på själva flygplatsen och har därmed inte längre tillgång till restauranger, butiker och fik som finns därute.

Det hade tydligen stått någonstans om en kvinna som skjutsat eller skulle hämta någon på flyget och hon hade kört tjugo mil och var fika sugen men hon gick bet på att få komma in och ta sig en fika. Hon hade provat fyra gånger men blev motad i grind.

Det har ju nu naturligtvis med säkerheten att göra, men då undrade grannen vad som händer om man till exempel ska skjutsa ut sin gamla mor som sitter i rullstol, till flyget? Ja sa jag, hon sitter förhoppningsvis i en elektrisk rullstol så du får väl sätta igång den och rikta in stolen så den kommer rätt på incheckningen och sedan skicka iväg henne (sagt med en underton av ironi). Eller har dom i såna fall personal som kommer och tar emot, har dom ett speciellt telefonnummer man ringer för att meddela vad eller vem som är på väg, och kostar det extra?

Vad säger dom som har butiker, restauranger och fikaställen därute på flyget, mistar inte dom en hel del kunder? Brukar inte många taxichaufförer gå in och ta sin lunch där, och är även dom motade i grind? Ja det kan bli en del frågor runt detta, fast egentligen vet jag inte varför jag bryr mig…jag har inte flugit på över 26 år.

Med allt detta sagt så kom jag att tänka på ett annat ställe där vissa också, borde bli motade i grinden, Systembolaget. Jag vet nämligen om dom som gått in och haft med sig kompisar som inte haft rätt ålder inne och då har inte heller den som varit tjugo år fått köpa något, givetvis i tron att det är langning på gång. Ja ok, det kan man ju kanske nästan gissa att det kan vara så, men inte alltid, och tror dom verkligen att dom gjort en god gärning och stoppat en langning? Dom åker väl bara vidare till nästa bolag och då följer nog inte kompisarna med in och vips så hade dom fått tag i det dom var ute efter.

Ja nu vet inte jag hur man skulle få stopp på langning, men jag tror inte att det hjälper med att slänga ut dom som är under tjugo år, och om dom själva tror det så skulle ingen, och då menar jag ingen, under tjugo, få passera grindarna. Det är bara att plocka fram legitimationen och den skulle man då få dra genom en apparat och när åldern är validerad så öppnas grinden, om du är underårig och försöker dig på att komma in så skulle det bli tvärnit. Enkelt eller hur?

Ni får ha en skön söndag!

Lögner man skriver under på

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 maj 2010 kl 07:15, 3 kommentarer

Vet ni att det var över fem månader sedan jag hade min första kontakt med a-kassan och dom har än idag, inte fått ordning på mina papper. Ursäkta men jag tycker det är hutlöst dåligt.

Senaste kompletteringen dom vill ha, att jag utökat min arbetstid med tre timmar per dag, vill dom ha ett intyg på, av arbetsförmedlingen. Men på arbetsförmedlingen vet dom inte vad det är för intyg dom på a-kassan, efterlyser. Jag mailade ju till dom den 20/4 och bad att dom skulle kontakta min handläggare. Den 27/4, sju dagar senare, så ringer jag upp honom och frågar om han hört av dom. Inte ett ljud från a-kassan. Så jag ringer upp dom samma dag och vill veta vad problemet är.

Det finns ingen handläggare ledig just nu, men jag ber att någon ringer upp dig, fick jag till svar. NEJ NEJ!!! Säger jag, jag vill inte att dom ringer hit, varför ska jag sitta som mellanhand, jag vet inte vad ni ska ha för intyg, inte heller min arbetsförmedlare, så visst är det väl bättre att ni pratar direkt med honom? Ok svarar hon, det går bra, får jag hans telefonnummer. Då trodde jag väl att detta skulle vara ur världen. Tror ni att dom har ringt honom? Nopp, inte då, dom måste ju verkligen ha problem med kontakten till yttervärlden.

Jag pratade med en granne för några dagar sedan, hon har däremot problem med sin arbetsförmedlare som inte går att få tag i. Dom har provat att maila henne, ringt och skickat sms men inte fått ett enda svar på över tre veckor, dessutom har hon ett relativt brådskande ärende. Hon tycker att det är fruktansvärt orättvist att vi som arbetssökande ska stå till arbetsmarknadens förfogande, alla vakna timmar, medans en arbetsförmedlare kan försvinna utan att ha något som helst ansvar om att kunna bli nådd.

Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av. Lika galet är det ju om du som arbetssökande blir sjuk, då ska ni inte tro att du blir sjukskriven, näpp, fortsätt att stämpla du, du är ju liks hemma med pengar i alla fall. Visserligen är det så, men mina stämpeldagar försvinner ju till ingen nytta. Jag fick nämligen lunginflammation för ett antal år sedan, en sån där som orsakas av ett virus. Jag var jättedålig och hade feber i över tio dagar och det kändes som om man höll på drunkna. Min läkare frågade om jag hade ett arbete, nä svarade jag, inte för tillfället. Nähä, ok sa han, då behöver jag inte skriva något intyg, och det gjorde han inte heller. Alltså ännu en lögn då man skriver under stämpelkorten man skickar in till a-kassan. Som dessutom ska vara sanningsenliga, inte hade jag kunnat ta emot ett arbete under den tiden fast jag skriver under på att jag står till arbetsmarknadens förfogande. Jo just det, jag tycker att det liknar anksk-t jag, om ni frågar mig.

Nu blev det ett litet gnälligt blogginlägg så här på morgonen, men det får ni ta, ni som ids läsa. Men jag är inte på dåligt humör om ni trodde det, jag håller på känna mig ganska rutinerad vad det gäller alla turer som arbetslös, och mina pengar får jag i alla fall från kassan, även fast dom har meddelat att dom fortfarande inte utrett om jag har rätt till dom *storsuck*. Men det är jag inte heller orolig över, jag vet nämligen att jag har rätt till dom, knepigt va, att jag kan veta det jag som inte ens jobbar som handläggare i någon a-kassa, men dom som sitter där har inte en aning om vad det är dom vill ha. Jodåsåatt…

Och nu slutligen, så önskar jag er en toppendag, och tänk, nu har vi gjort halva veckan igen och helgen närmar sig med stormsteg. Härligt!!!

Ozzie ligger och ruvar under sängen

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 april 2010 kl 07:07, 2 kommentarer

Igår hittade vi äntligen avfärgningen som Nicco ville ha till sitt hår, men jag vet inte om hon idag önskar att vi inte hade gjort det.

Det blev väääldigt ljust på sina ställen, lite guldigt på andra och slutligen brunt på dom tredje. Jag tycker visserligen inte att det är någon katastrof men hon vill tydligen ha någonting på huvudet annars går hon inte utanför dörren.

Vi får se, det stod ju på paketet att man kunde göra det här två gånger men jag tycker att vi ska vänta ett tag nu, håret tar en del stryk av detta. Sen ser det faktiskt bättre ut nu än innan, men om hon inte tycker det så förstå man ju att hon inte trivs som det nu är.

Jag var till katterna två gånger igår för att kolla läget. Ena katten låg så prydligt på sängen, bägge gångerna jag var dit, men den andra…Ozzie, var spårlöst försvunnen. Nu hade jag fått veta att han är lite skygg och sträv så jag gjorde ingen eftersökning första gången, jag lockade flera gånger men han behagade inte att komma så jag lät han vara. Men på kvällen när jag gick in för att prata med honan som låg på sängen så såg jag att överkastet låg lite konstigt nerdraget på golvet och det var en relativt stor bula därnere.

Ozzie hade fixat sig en koja och låg invirad i den. Jag öppnade ena sidan och kikade in, han stirrade hätskt på mig men gjorde ingenting. Jag fyllde på mat och vatten sen gick jag tillbaka dit in igen och kikade in till honom, då visade han sitt missnöje över besöket och fräste åt mig så jag bäddade in honom i kojan igen och lät honom få vara ifred. Jag tror mig veta då det är läge att dra till sig fingrarna.

Jag råkar veta att det är en granne som fyller år idag, man säger att det är ett jämnt födelseår men egentligen är siffrorna så ojämna dom kan bli. Nå, här är lite fakta om födelsedagen samt händelser tidigare år men på samma dag.

Kinesisk Astrologi

Födelseår: 4638 (enligt månkalendern)
Element: Metall
Djur: Drake

Kändisar som fyller år på samma dag

Andre Agassi, Amerikansk tennisspelare
Birgitte Söndergaard, Skådespelare
Fares Fares, Skådespelare
Jerry Seinfeld, Amerikansk skådespelare
Lasse Tennander, Artist
Niclas Fasth, Golfspelare
Tintin Anderzon, Skådespelare
Uma Thurman, Amerikansk skådespelerska

1899-Den här dagen föds Duke Ellington, amerikansk jazzmusiker och kompositör.

1770-Den här dagen kommer äventyraren och upptäcktsresande James Cook till Botany Bay i Australien.

1913-Blixtlåset patenteras i sin moderna form. Bakom uppfinningen stod svensk-amerikanen Gideon Sundbäck. Redan 1851 konstruerades en dragkedja, men här fick häktorna sys fast en och en. Sundbäcks idé var att klämma fast häktorna på tygband som sedan kunde sys fast på plagget

2004– Den här dagen tillverkas den sista av totalt 35.229.218 Oldsmobile.

2010-Denna dagen firar Britt Lundqvist sin årsdag i Tallinn, med goda vänner, vi sänder härmed ett Stort GRATTIS till henne och hoppas dom får en trevlig dag och sedan en njutbar återresa.

Idag ska jag och Kerstin ut och gå, den nerkortade versionen, jag gick ju den igår och det fick jag lida över igår kväll, men men, vissa saker får man ta. Sen ska jag hem till en kompis som det var evigheter sedan jag träffade så det blir roligt. Nu önskar jag er alla en trevlig torsdag.