Etikett: orm

Vilka otroliga kontraster det finns, därute 🦛🐩

Av , , Bli först att kommentera 19

Vi har fått en ny vikarie på jobbet, jag hade ett inskolningspass med honom i förrgår. En riktig stjärna, som bara vet, hur man bemöter människor, tar hand om och ser efter dom man jobbar hos. Nå, han är från Kenya, och har bott här i snart 8 år.

Vi kom att prata om djur, och vilka djur vi är rädda för. Min brukare är en hårding, inte rädd för nåt. Han å andra sidan, är rädd för ormar. Inte så konstigt egentligen, deras ormar är betydligt giftigare än våra. Han hade haft 2 möten med orm, hemma i deras lägenhet i huvudstaden i Kenya.


Sen fortsatte han och berättade att som barn, var det ju andra djur som dom skulle passa sig för… håll i er nu… krokodiler 🐊 och flodhästar 🦛
Jag blev alldeles hänförd, tänk vilka sjuka kontraster det finns i världen. -Nej, idag blir det inte att bada i sjön, flodhästarna hänger där. -Passa dig för krokodilen nu när ni är ute.
Kontra våra upplevelser här hemma. -Klappa inte på hundar utan lov…


Kan ni gissa att han skrattade då jag berättade om mitt lilla djur jag är rädd för. Jodå, han skrattade och mellan skratten kom han med samma konstaterande som alla andra… Men fjärilar, dom är ju jättefina… och dom bits ju inte. Johoda, sa jag, det kan dom, har du aldrig sett dom med huggtänder.

Intressant var det också att höra om språken. Dom pratar Swahili, men har engelska i skolan. Sedan finns det 42 olika språk i stammarna. Ok, sa jag, ungefär som dialekter då? Nej nej, alla stammar har sitt egna språk. Jösses!!

Jag frågade om han, firar jul på något sätt, och jodå, dom firar ju, precis som vi. Men där är det inte jultomten som kommer utan Father Christmas.


Father Christmas är ursprungligen en personifiering av julen som förekommer i engelsktalande länder, dock inte i USA och Kanada. Figuren ledde till utvecklingen av den moderna Jultomten i USA, och är numera ofta synonym med just Jultomten. Där får man presenter på juldagen.

Sen tänkte jag, apropå denna pratstund vi hade. Vilka intressanta historier och upplevelser man får höra om, om man bara frågar. Och tänk hur många vi är, och hur många vi har runt omkring oss, som vi faktiskt kan fråga. Alla har vi historier att berätta.

Tog en bild på mina 2 pelargoner som står i köksfönstret.

Då jag gjorde det, dök detta upp i min skalle… Rustad, rak, och pansarsluten. Mm, den dikten, har jag en gång i tiden, skrivit ner i en bok. Jag var runt 14-15 år, och vet inte riktigt varför den fastnade då.


Karin Boye är i alla fall den som skrivit den, och här kommer den i sin helhet. Tänkvärd ändå och som med målningar är det fri tolkning. Med den önskar jag er alla en fin onsdag!

Jag vill möta…

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram --
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.

Känner ni till scrolltekniken?

Av , , 2 kommentarer 14

Nu måste jag återigen ta upp detta med att folk kan vara så ovidkommande i sina kommentarer och i diskussioner. Hur kan det vara så svårt att bara hålla sig till ämnet Och speciellt, om man är med i en specifik grupp, som då handlar om en specifik sak Jag fattar nada.


Detta handlar nu om en grupp där man delar bilder på Norrland, natur, djur och utsikter. Förra gången jag tog upp detta, så var det nån stackare som gjorde misstaget att lägga ut en jättefin bild på lupiner. Ja, ni fattar vad 95% av kommentarerna handlade om.

-Fy fan vad äckligt! 🤮 -Döda dom! 🤢 -Dom måste brännas upp! 😵 – Dom är vidriga, usch! 🤬

Mhum, det lät ju som om lupinerna höll på äta upp småbarn och det kommer att sluta med att allt levande på jorden, kommer enbart att bestå av lupiner.


I förrgår var det en orm, på tapeten, inte bokstavligt talat men..

Den första kommentaren jag läste var: -Usch, Jag hatar ormar och sedan fortsatte det i den stilen. Jag var tvungen att kommentera, alltså hallå. Det är en jättefin bild, snyggt fotat, jag är rädd för fjärilar, men jag ids ju inte lägga en kommentar till någon jag inte känner, att bilden är vedervärdig och jag är livrädd för fjärilar.
Jag kan dock ha gjort det till vänner, men det är ju mer för att jag VET, att jag är löjlig, men det hjälps inte. Bilden kan ju fortfarande vara magisk, oavsett om det är på en invasiv, människoätande blomma eller en fjäril med huggtänder, eller en ringlande orm som dräper allt i sin väg.

Fotnot, ormen på denna bild är tämligen ofarlig, klicka på bilden får ni se.

Jo jag överdriver, men bara för att kommentarer som läggs är överdrivna, dom med. Gå ur grupperna ni är med i om ni inte kan se det fina i bilderna. Eller för all del, det behöver man inte heller, men då kan man ju använda sig av den där omtalade scrolltekniken.

Dom flesta vet väl idag att lupinerna inte är bra för vår flora, men bara för att man fotar dom, så innebär det inte att man inte vet det. Fotot i sig, må ju kunna spridas över hela världen, men den utgör ingen fara på bild. Jag lovar!

Samma sak med ormar som kan göra skada på både människor men än värre på djur. Fast på bild…nä, ofarliga. Och ja, Maria, (nu pratar jag med mig själv) fjärilar kan inte flaxa ut ur bilden och hugga dig… lätt osäker på det, men… Annelie, min vän, är då modig som ens törs hålla i dom. Fota kan hon också, btw.


Och med detta så önskar jag er alla en toppen fredag och avrundar med detta lilla broderi som jag knåpat ihop. Fast bara på bild då 😁

Laddade för krig, men…

Av , , Bli först att kommentera 17

Projektledaren för bygget här utanför, hörde av sig 3 gånger igår. Apropå min synpunkt jag lämnat till Umeå kommun. Om hur dom tänkt med lyktstolpen och vad som blir om vi inte tar oss ut med bussen.

Jag, som vanligt i såna här situationer, då man förväntar sig att det ska bli ett litet krig, sitter krigsberedd, då han presenterar sig. Men det var absolut inte nödvändigt. Dom är hur tillmötesgående som helst, och stolpen var redan flyttad en bit, från ursprungsläget. Fast vi var ju ändå inte helt hundra på om det räckte.

Han kom med ett förslag, att vi skulle prova att köra ut bussen och se hur stor plats som behövs. Dom ritade upp vart gräset ska planteras och sen sa han, om bussen hamnar där så är det ju inte heller nån idé att lägga gräs, på just den ytan. Perfecto!

Vi provade igår kväll, och stolpplaceringen är helt ok. I det fallet måste man ju ha bakändan på bussen, i beräkning. Den sticker iväg en bit längre än bakdäcken. Däremot ryker en bit av den tilltänkta gräsmattan, vilket man ser på spåren:

Nå, det där blir jättebra, och som sagt, dom skulle flytta stolpen dit vi ville ha den om det blev problem. Så tumme upp för det:


Egentligen borde det här gynna oss i vinter. För då kan dom ju inte längre använda den där plätten till avstjälpningsplats för all snö 😀 Vilket varit ett aber då det kan skymma sikten vid in och utfart.

Nu hörs dom ska asfaltera om 2-3 veckor, vad tror ni, blir man glad då man äntligen kommer att slippa detta.


Bilen var ren, 2 dagar innan. Och när ni ser detta så förstår ni, att det är ingen skillnad på våra fönsterrutor Jädrans tjat om våra fönster, eller hur 😀

För att nu gå över till nåt helt annat, så kommer här, en liten filmsnutt på en orm, som tydligen försvarar sina ägg. Så varning till er som inte gillar ormen, jag däremot, tycker dom är cool. Fast med det sagt, vill jag inte ha nåt möte med dom, direkt. Dom gör sig bäst ute i naturen, lite osynliga, så där.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla!

Den både väser och fräser och vägrar att…

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag drömmer fruktansvärt mycket, nu för tiden. Konstiga drömmar, alltså på riktigt. Ena stunden är det allvar, krig på ingående, bomber smäller, och i nästa sekund, klarnar himlen och det dyker upp en seriefigur i världens största flygplan, han är skräckinjagande tills han landar.

Då skrattar vi åt terrorfiguren som bara gör sig löjlig, och sedan vänder man sig om och där ligger en katt som är en orm, som har en kod i pälsen, som man måste följa med fingret, men kat…ormen, vill inte ge ifrån sig koden, frivilligt. Den ligger och kråmar sig, väser och fräser.

Nä, jag är konstig, det är bara att konstatera, men det är lika spännande varje kväll jag lägger mig, och jag somnar, med förhoppningar om lika snurriga drömmar, dom är trots allt, roande 😀

Blev uppdaterad med bilder på katten Evert, därnere i Järlåsa.

Theresé lyckas fånga honom på bild, emellanåt. Jag tror dock att Winstone är lättare att fota, han finns ju liksom bara där, vart jag nu än är 😀

Fredag till ära, så kommer jag att dammsuga, även om det känns som lite överkurs. Winstone eller alla japanska spetsar, har ju 3 lager av päls, den understa är ull, och den är självrengörande. Vilket, i sin tur, innebär att smutsen ramlar av.

Mm, trevligt! Det innebär dock inte att man kan torka av, alltihop, näpp, man får bort gruset, sanden, men inte det där dammet som lägger sig som en hinna på golvet, efter 30 minuter.

Jaja, det är ju inget jag kan göra nåt åt, annat än att sopa, sopa, sopa, torka golv, sopa och nu dammsuga. Hade ju tänkt hyra en mattrengörare, och med facit i hand, är jag glad att jag inte gjort det än, utan det får bli då dom sopat gatorna ute, så kanske man kan njuta av rena mattor, ett tag.

Här kommer ett enkelt tips till er män, som ni kan testa för att se om ni lider av någon av följande åkommor…apropå, ingenting 😀

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Nicco ska skaffa en orm!

Av , , 2 kommentarer 15

Nu har Nicco börjat på gå i hamster tankar, eller nja, dom har hon haft förut men så har hon besinnat sig. Fast nu tog drömmarna eller tankarna ny fart och det lär nog komma hit en ny varelse inom en snar framtid.



Hon pratade om burar, vid middagen igår, och Åke undrade förstås vad hon surrade om. Jag ska köpa en orm, sa hon, och när hon sa det så tänkte jag att det där är ju en teknik, vad den nu kan kallas, att man säger nåt som är tio gånger värre, så när man sen talar om vad det verkligen gäller, så andas människan ut och tycker, förhoppningsvis, att det inte var så farligt 😀

En hamster??? Sa Åke, men, har du inte vuxit ifrån sånt där?

Hm, sa jag, och det kommer nu utan att du tänker efter vad vi hade för djur. Köpte grodor, då du var 28 år ish…moget, tyckte Nicco, hahaa… Fast han skyllde förstås på att det var för Theresé skull, vi köpte dom, och som sällskap till firrarna.

Jojo, och sen undrade Nicco hur länge sedan det var han köpte en radiostyrd helikopter, till sig själv, ett eller två år sedan…jodåsåatt, eller kan det vara så, att vissa saker växer man aldrig ifrån 😀

Och apropå att växa ifrån, andra saker växer snarare fast och blir bara mer och värre, nu låter jag bilden tala för sig själv:

27459061_2049509165074322_5980711433951454674_nÅke har förövrigt tillbringat lördag och söndag i garaget, till nästan ingen nytta. Bromsoken vi beställde var av fel kvalisort, bara att skicka tillbaka (jädrans skit) och beställa nya, som tyvärr, dessutom, kostar 2600:- mer än dom vi tog först. *Suck* Och Camaron får fortsätta stå ute på gården:

28058850_10156058317311585_2578687592511882320_nSå nu på morgonen skjutsade jag ut Åke till jobbet i hans bil, så får jag ta den idag, jag har ju tid hos tandläkare innan jobbet, så det är ju bra om man tar sig från A till B, utan större problem. Eller vad tänker ni? 😀

27752122_213047539247382_2551966512091535326_nÖnskar er alla en trevlig måndag!

Gurkfobier

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag hittade och delade detta klipp på FB, för några dagar sedan:

Och man kan ju börja fundera, varför katterna blir så hysteriskt rädda för gurkor. Nå, jag kände ju genast att vi måste testa detta med våra katter, och hade ett litet upplägg här igår, om hur jag skulle gå tillväga.

Placerade en kamera på en stol, och genast var Enya där och spanade in vad jag höll på med, man ser bara hennes öron och ibland skymtar man hennes ögon. Sedan gav jag dom mat, och rullade in gurkan i scenen. Dom vände knappt på huvudet, men snabbt som sjutton var Winstone där och trodde väl att han skulle få ta hela gurkan, jo, han äter gurka, bland mycket annat.

Viftade bort honom, och där förstördes ju klippet då jag är och tassar runt framför kameran *suck*. Jaja, Nicco kom ner och vi provade att lägga gurkan innanför dörren och väntade med skräckblandad förtjusning på att katterna skulle komma.

Eloise kom sakta gående, gick fram till gurkan, luktade på den och tittade på oss, som om vi inte vore riktigt pantade som la gurka på golvet. Enya kom sedan visslande in, tittade på gurkan och satte sig ner som en stenstod och undrade vad vi hade så roligt åt. Nä, dom gick inte att få fart på, med en gurka, det är bara att konstatera.

008 009 010

Pratade med Tina igår kväll som undrade om vi gjort testet, och vi kom fram till, att dessa katter, kanske tyckte att gurkan påminde om en orm, och en utekatt, borde ju veta att passa sig för ormar. Våra innekatter är inte van vid faror, och har kanske därför ingen inbyggd rädsla för såna saker. Ja, det var bara en teori, inget vi vet med säkerhet.

Det ser lite trevligare ut utomhus idag, inget regn i alla fall, och snön som föll igår kväll, var ju bra nog onödig, det var alldeles för varmt för att den skulle ligga kvar. Så man kanske skulle he sig ut med Winstone nu, innan det blir nåt elände igen.

Ikväll ska jag besikta Jeepen, hoppas den går igenom U.A, som den nog gjort, dom flesta gångerna. Däremot undrar jag hur det fungerar därute nu, då dom tagit bort anmälan man gör då man kommer dit. Theresé förklarade att det systemet tillhörde gamla bilprovningen och då det blev Opus, fick dom inte längre använda sig av det skyltsystemet.

Som jag har förstått det nu, ska man gå in (någonstans) och anmäla sin ankomst. Kommer ihåg då det var bilkö, för om besiktning. Man körde dit, ställde sig i en kö med 10-15 bilar före, höll på att frysa ihjäl då det var sen höst eller tidig vinter och man inte fick ha på bilen. Usch, det var inte kul. Och varje gång en bil försvann, så startade man upp, och körde fram en billängd och lät bilen gå någon minut för att eventuellt få lite värme. Nä, allt var inte bättre förr, det vet jag 😀

Hoppas på en kanon dag för er alla!

20151025_132703

 

 

Jag har aldrig…

Britt, en granne, sa igår att bränna sig på brännässlor var inte roligt, det sved och gjorde ont. Ja det har jag aldrig provat på, sa jag. Du har då inte varit med om mycket du, sa hon då, med ett leende.

Kan ju stämma, det är mycket jag har missat, jag har heller aldrig sett en orm, i naturen, bara ett skinn som låg på vägen, inte sett ett hjortron ute på en myr, förrän ifjol, då Åke plockade ett som växte i diket uppe i stugan, ett enda…jag har inte heller sett en murkla i skogen. Men jag vet vet inte om det är något jag sörjer, jag har varit med om andra saker, ibland hysteriskt roliga, andra mindre skrattretande saker och någon gång nästintill osannolika grejer, men huvudsaken är att livet är innehållsrikt, varierande och underhållande, eller hur?

Maria Lundmark Hällsten