Etikett: julklappar

Självgående hund

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Söndagen kom och gick… är någon förvånad? Efter jobbet käkade vi middag och sedan åkte vi iväg till Hissjö där lillsyrran med sambo har installerat sig i en nyinköpt villa. Jättefin och inte behöver dom göra om något där heller, inte i första taget i alla fall. Det var rätt så nyrenoverat och i smakfulla färger. Dom kommer säkert att trivas där, dessutom är ju Hissjö inte världens ände utan egentligen rätt så nära stan, men ändå på landet.
Pratade med Theresé om bland annat julklappar, vi ska ge Sally ett Ikea kök, inte ett riktigt utan ett för barn av den mindre modellen,  men det får Theresé åka och handla då det annars kan bli bängligt att få hem det härifrån.
Dom hade fått ett paket från Amerika, av deras barnflicka dom hade hemma hos sig tidigare i år. Den innehöll bland annat en hamburgare… aha tänkte Theresé vid åsynen, den ska säkert symbolisera Anders, som förövrigt älskar hamburgare, han skulle nog kunna äta minst en om dagen.
Nå, det var inte bara en hamburgare utan den tjänar också ett syfte. Det är nämligen en bordsdammsugare. Haha… dock inte en självgående. Jag sa att jag skulle kunna uppfinna en självgående hund då, som går omkring och slickar upp alla smulor på bordet, men ok, det kanske inte skulle se så smakligt ut, *slurp slurp*.
Jag hann läsa överskriften på VK att det äntligen kommit snö, ok, vart då??? Men nu råkade jag stå lite närmare fönstret och fasen, det har ju kommit några flingor. Så otroligt och vad många som säkert blir glad åt det lilla. Fast jag tillhör inte den gruppen. Tur är i alla fall att det säkert kommer att bli en betydligt kortare vinter än normalt.
Nu ska jag åka iväg på vårdcentralen, Nicco ska ta några prover och sen ska jag skjutsa henne till skolan. Önskar er alla en fin dag!

Har ni funderat nåt, då?

Av , , 4 kommentarer 4

 

Då var man ledig några dagar då, det känns som om det varit mycket med det jordiska ett tag nu, så ledigheten, den är välförtjänt. Jag kom hem först tjugo över fem igår och innan middagen var avklarad och kaffet kokat så höll jag på somna i soffan. Lik förbenat är jag uppe nu och det är lätt irriterande, jag har ju sovmorgon… för fasen, men säg det till den där lilla inbyggda saken, i skallen.
Har ni börjat fundera på julklappar än då? Jag har faktiskt klarat av några stycken så jag är en bit på väg. Lättast är nog tveklöst Sally, en tjej på 1½ år, har inte så stora krav, det enda tänkbara problemet är att föräldrarna helst ska få med sig sakerna hem också… till lilla Järlåsa.
En 13 åring däremot, vill ha så våldsamt dyra saker och är dessutom, säkert less på höra, att önska sig saker, kostar ingenting, och sen får dom inte riktigt vad det var dom ville ha.
Jag fick ett hemmasnickrat dockskåp av min farfar, då jag var liten, och det huset gick inte av för hackor, det var verkligen väl lekt innan det gick i graven, inte brydde jag mig om att mina kompisar, fått Lundbys dockskåp, mitt var ju inte som alla andras.
Han var duktig, min farfar, han gjorde även en spark till mig och hjälpte pappa att bygga min lekstuga, som ju faktiskt finns kvar, än idag. Men just dom här små pryttlarna som alla ska ha idag, för att vara någon, det fanns ju inte då, när man fick något så uppskattades det jätte mycket, och man kommer till och med ihåg känslan, då man fick den där grejen.
Fråga era tonåringar idag, om dom kommer ihåg sitt första par örhängen, eller dom där eftertraktade jeansen. Jag tror inte det, man får vara glad om dom tycker att mobiltelefonen dög åt dom, fast egentligen vet man att den nog inte gjorde det för det var inte en mobil i 5000 kronors klassen. Då kan man ju undra vart allt ska sluta.
Nå, julklappar kommer jag i alla fall att fixa fram, och en del kommer också att vara genomtänkta, dom är ju som roligast att få ge bort. Inte dom där man bara köper för att ha något.
Idag ska jag nog bege mig ut på en liten shoppingrunda, mat behöver vi och jag ska först skriva upp några dagars matsedel, sen får vi se vad jag hittar på. Hoppas på en bra dag för er alla!
 

Vi luftade bilen…igår

Av , , 5 kommentarer 5

 

Ibland blir det inte som man tänkt sig…det började bra och bilen var packad med saker ända upp till taket, det var ombyteskläder, klappar, mat, kuddar, ja till och med lampa som ser ut som en julgran:
 
Jag skickade ett sms till Theresé då vi var på väg upp till Malå. Då hade vi nyss passerat hippologum, och det var -24 grader.
 
Första stoppet gjorde vi strax innan Hällnäs, då Åke kändes sig nödbedd att gå ut och insupa lite kall och god luft (viss ironi där).
 
 
Vi hade köpt med oss lite julmust, coca-cola, jag hade till och med tänkt göra en äggtoddy, dagen till ära, satt där och tänkte på all dricka vi hade med oss, och precis i den stunden så kommer jag på den enda grejen som vi glömt, jo, för det brukar oftast vara något man har kvar hemma, spriten. Nåja, nog skulle vi klara oss utan den, det var inte hela världen, men så säger plötsligt Åke att värmen började stiga lite oroväckande, bilen gick varm.
 
Ska du inte stanna av säger jag, så den får kyla av lite innan vi fortsätter, dom har ju en mack i Åmsele? Då hade vi ungefär 1½ mil kvar dit, men Åke tjurades och trodde väl i sin enfald att vi skulle ta oss hela vägen dit, men icket, en mil kvar och bilen kokade våldsamt och sen dog den.
 
Ut och upp med huven, fruktansvärt kallt, lite blåst och inte hade jag satt på mig några lång…trosor, heller 🙂 Höll formligen på skaka sönder efter tio minuter. En bil kom och stannade, men det var inte så mycket han kunde bidra med, det handlade ju bara om nedkylning samt en liten bön om att den skulle starta då den kallnat.
 
Det gjorde den och vi kunde fortsätta en mycket osäker resa till macken, tror aldrig att en mil har känts sååå lång, förut. Men vi hann dit och någon däruppe tyckte nog att han kunde hjälpa till litegrann för macken var dessutom öppen, vilket vi hade börjat betvivla, julafton, Åmsele och allt vad det kan innebära. Då var klockan ungefär 13:20, dom skulle stänga 14:00. Vi gick in och köpte oss en kaffe, tyvärr så hade dom stängt grillen så vi fick oss ingen lunch, men vad kunde man göra åt det då, gilla läget och hoppas på att dom sista tio milen skulle gå fort. Man höll ju på känna en viss hunger.
 
-30 grader var det i Åmsele, hon som har hand om macken talade om att det varit -35 uppe i Sorsele och det lät ju inte så bra. Dessutom med den lilla blåst som var där så var det ju inte konstigt att tänderna höll på hacka sönder, det var ganska så nära vattnet, där vi stod då den kokade, så det kan säkert ha varit en -35 där också.
 
Åke fyllde på glykol och rödsprit, sedan gjorde vi en kort omröstning och bestämde där och då att resan till Malå skulle avbrytas, vi tordes inte fortsätta uppåt där det kanske inte heller skulle vara så mycket mer trafik samt att det är lite längre mellan bebyggelserna. Vi hade ju större chans att ta oss hemåt än uppåt, om det skulle krisa. Nicco gick med på detta men vi fick lova att det skulle bli en Internetfri kväll, och det fick hon ju givetvis uppfyllt.
 
Sedan började återfärden vilket inte blev en speciellt skön upplevelse, vi fick nämligen aldrig upp någon värme inne i bilen. Snacka om att frysa in på bara benen, jag tror att jag var nära att få frostskador i främre hjärnloben, vid inandning genom näsan. Åke lade handen vid fläkten vid några tillfällen och sa –Jamen nu känns det som om det blev varmt. Jo tjena sa jag, det kommer inte en gnutta värme från den där, du är så nära döden som du bara kan vara och det är därför du känner dig varm. Viss *ironi* där.
 
Nicco hade fått en julklapp av Birgitta och Fred, dom hade sagt att några såna där så skulle hon inte frysa, nu undrade hon om hon skulle få öppna det paketet, ja gör det sa jag, det kan ju vara något du har användning av nu, och se, det var en filt med döskallar på, som hon snabbt vecklade ut och lade över sig, den kom väl till pass.
 
Innan vi burit upp allting vi hade packat in i bilen, så hade det gått en stund. Vi fick oss en välförtjänt lunch, halvfyra på eftermiddagen. Det plingade till i min mobil och jag hade fått ett sms, jag sa till Åke, det där är nog Theresé, men…det skulle faktiskt lika gärna kunna vara Jan A, som nu sett att det lyser här, och då har han bara skickat ett stort frågetecken, och sen skrattade vi. Men vad rätt jag hade, det var Jan och han undrade bara om vi var hemma. Jag tyckte det var lättast att ringa upp och fråga honom om det såg ut som om vi var hemma, jo sa han, det lyste i erat kök för en stund sedan. Ja, sa jag, vi är hemma, men Nicco tycker att vi ska låtsas som om vi är uppe i Malå.
 
Hon tyckte att detta var jätte pinsamt, snacka om en onödig resa. Men jag tror jag satt och skrattade hela vägen hem, detta är väl nåt att berätta på skolan sa jag, allt vad vi gjort på julaftonen, du sa hon, det här berättar man inte för någon. Men som vanligt är det ju så, att denna julaftonen kommer vi att komma ihåg, det hände något och även om det kanske inte var så hysteriskt roligt då man satt där, så kan man ändå skratta åt det.
 
Vi kan ju alltid säga att vi luftat bilen, vi kan också se det från den positiva sidan, all mat vi hade med oss, klarade sig alldeles utmärkt, det var ingen upptining där inte, snarare en viss rädsla att all dricka skulle förfrysa och smälla sönder. Vi fick se ett fint vinterland även om det var genom istäckta fönster, vi fick oss en äggtoddy a´la Maria och slutligen, vi fick en riktig kick av att få komma in i värmen, guu´se skönt det var.
 
Önskar er alla en fin juldag!

Klappar

Av , , Bli först att kommentera 3

Gårdagen gick som planerat, Jennifer fick sin spruta och det funkade bra, vad jag däremot inte visste var att alla under tretton år ska ha två sprutor, så vi får åka tillbaka om 3-4 veckor. Dom har kommit fram till att det fungerar bättre på minderåriga, att få fördela innehållet i sprutan på två tillfällen.

Sen åkte vi till "The boss", jag hade bakat en saffranskaka som jag bjöd på och sedan lämnade jag några små men ändock innehållsrika julklappar till henne och hennes två yngre döttrar.

Jag blev erbjuden att få köpa ett par skor av henne, när vi var ute på shoppingrunda förra gången men jag tyckte att det var så onödigt, skor har jag, så jag avstod. Men hon gav mig i alla fall en älgstek och en serveringsbräda med skiffer sten på, så jag blev inte utan julklapp ändå. Även fast jag hade klarat mig utan klappar, jag vet att jag skulle få i princip vad jag ville om hon hade råd. Men varför ska man ge saker till varandra bara för att? Att ge till dom närmaste är väl helt ok men till andra, som redan har allt, det blir oftast nån hyllvärmare eller dammsamlare.

I skolan till exempel. Jennifers klass hade bestämt att ge varandra en klapp, alla köpte något för 30 kronor och sedan fick en elev ta en klapp varje dag. Jag menar, vad får du för 30 kronor som är något att ha…absolut ingenting. Dom kunde istället ha gett varandra pengarna och köpt en godisbit eller en glass, till sig själva eller varför inte lägga dom i klass kassan så hade den vuxit litegrann. Eller, för att ge ännu ett alternativ till deras miljötänk, dom hade ju faktiskt kunnat skänka dessa pengar till tigrarna som dom nu sponsrar. Hm, kanske något för dom att tänka på till nästa gång.

Nä nu ska jag ge datorn vidare till Åke och själv ska jag kamma håret oh göra mig iordning för dagen. Ha det gott!

 

ockupation

Av , , 2 kommentarer 3

Min sjukdom eller vad man ska kalla den är borta, mår precis lika bra som in onsdags, knepigt men tur, nu är det bara att hoppas att Jennifer och Åke slipper få en släng eller däng av den.

 
Igår kom det hit en äldre man för att intervjua Åke, dom använder materialet på universitetet, och han ställde hur många frågor som helst om hur Åke upplever vissa saker eller hur han tycker att det ska fungera i samhället. Såna där samhällsfrågor som man egentligen inte ens kan svara på om man inte först får bli lite insatt i vad eller varför man skulle göra på ett visst sätt.
 
Hela intervjun tog 1½ timme och Åke hann ångra flera gånger att han gått med på detta. Nåväl, då mannen skulle packa ihop sin dataväska och fara härifrån så studsade han till på stolen då han böjde sig ner för att lägga dit datorn. Väskan var nämligen ockuperad:
 
När Åke schasat bort Eloise och mannen lagt ner datorn så hann han inte mer än vända bort blicken från väskan så låg Eloise där igen. Och nu var den ju dessutom uppvärmd av värmen från datorn. Så kan det gå om man kommer hit och lämnar väskor öppna.
 
Jag passade på att slå in en del (ja inte slå in som i att slå sönder utan lägga jul papper om en del paket), nu då Jennifer var i skolan igår och jag liks gick omkring här hemma. Jag saknade ett paket och gick runt i cirklar för att leta fram det. Jag var så säker på att det skulle ligga på ett smart ställe i vårat sovrum. Efter 10 minuters sökande hade jag istället hittat en julklapp jag köpt åt Åke men som jag faktiskt hade glömt bort, och den låg inte i sovrummet utan ute i hallen. Sen hittade jag till slut klappen jag letade efter, den var redan inslagen och låg längst upp på en hylla med böcker, den var ju för tusan nästan kamouflerad däruppe, inte konstigt att man inte hittade den.
 
Till nästa jul ska jag börja lägga alla saker på ett och samma ställe och inte sprida ut dom överallt.
 
Fast jag har då än så länge inte köpt samma julklapp, 2 år i rad, Som Svärmora gjorde då Theresé var liten. Hon gav en likadan, tjock, sagobok till Theresé två jular i rad och Theresé var måttligt road av det.
 
Nä, nu stundar frukosten, sen har jag fått det eminenta uppdraget att lägga ut Åkes ”gamm” bil på blocket. I eftermiddag ska Jennifer får vaccineras och sedan ska jag åka förbi på jobbet med några julklappar om bossen är hemma. Ha det gott!
Maria Lundmark Hällsten