Etikett: maten

Lycksele del 2, hotellet…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 juli 2018 kl 12:41, Bli först att kommentera

Nu, tillbaka till fredagen, och vi har landat på hotell Lappland i Lycksele.

Nailheads har sin årliga sammankomst där och har bokat in fördrink i restaurangdelen samt en förrätt, huvudrätt och avec till kaffet, med mingelstart 17 och maten ska börja serveras klockan 18.

Jag och Åke hör ju inte riktigt till sällskapet men ska joina dom vid bordet, som vi sagt till om, men det är inte dukat för oss. Vi hittar dock en ledig plats bredvid Jitte och Ina. Vi ska beställa vår mat vid sidan om, detta är då en del av vår present som vi fick då vi fyllde år.

Och nu börjar väntan… en kille jobbar vid borden, ja, för det är ju några stycken som ska serveras, och d kan man tycka att en person, är lite för lite. En timme tar det innan dom får in sin förrätt, en timme senare än sagt.

Jag och Åke har inte ens fått in besticken, vid den tiden, så jag säger till att vi gärna vill ha lite redskap, och det får vi då. Nu byts killen ut mot en tjej, fortfarande ensam.
Åke beställer en oxfilé till oss, dom andra har att välja mellan oxfilé eller fisk. Så går Åke iväg och säger att vi vill ha bea till vår oxe, och inte murkelsås…det skulle han aldrig ha gjort. Nu blev oxfilén plötsligt en planka, och vem skulle veta det??? Inte vi i alla fall. Så vi väntade, och väntade och väntade.

Vid det här laget har Thord gått ut i köket och höjt rösten lite grann och plötsligt är det flera stycken som springer runt borden, lite bättre blev det.

Nå, Åke fick en oxfilé med potatisbakelse, jag fick en planka, och vem som fick den andra plankan vet jag inte. Och även om servicen var under all kritik, där ett tag, så får kocken en eloge för den utsökt goda huvudrätten.

Dom andra skulle få 2 glas vin till maten, deras andra glas serverades till kaffet, och kaffet kom in 10 minuter innan restaurangdelen skulle stängas. Jag beställde in kaffe och whisky till jag och Åke, kaffet hälldes upp, jag smakade och tungan gjorde en tvärrullning i munnen, det var det sämsta, kaffet ever. Jag fick vänta 20 minuter innan nån kom till bordet som jag kunde haffa, och säga till om att jag ville ha kaffet utbytt.

Nu skulle det inte göra nån skillnad sa killen, kaffet kommer från en maskin. Jaha, sa jag och slog ut armen, då kan duka bort kopparna, jag vill inte ha nåt kaffe. Han tog kopparna och sa att han skulle se vad han skulle kunna göra.

In kommer han efter ett tag med en presskaffe apparat, två koppar, en servett över armen som värsta proffset och till allas jubel. Han pressar lite, häller upp en matsked i min kopp så jag får provsmaka om det var ok, och det var det och han får *applåder*. Det, mina vänner, är service!!!

Däremot kan jag tycka att alla cider och ölflaskor som förbrukades på vår ände av bordet, skulle ha varit bortplockade efterhand, men till och med Åkes tallrik stod kvar då vi lämnade bordet…inte så proffsigt. Så jag vet inte vad jag skulle sätta för betyg på detta, men maten överväger ju en hel del, samt kaffegrejen, så en trea av fem…kan dom få.

Nu är det strax lunch här i huset, så jag ska börja plocka fram lite smått och gott. Ha en fin dag, allihop!

Som en 2 bollad snögubbe…

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 mars 2018 kl 07:44, Bli först att kommentera

Nicco var på Max i helgen och beställde in vegnuggets, en nyhet, som jag förstod det. Nu hade hon hört tidigare, att man skulle hålla lite koll på, att det blev rätt nuggets som skulle serveras. Och se, tur hon var med i svängarna, det som låg i lådan var vanliga chicken nuggets.

Jag fattar inte ens problemet som Max, i detta fallet kan ha. Hur svårt på en skala från 1-10, kan det vara att märka upp maten ordentligt, så alla vet vad dom tillagar? Dessutom har dom olika former, den vegetariska är rund:

Bild hittad HÄR

Medan den med kyckling, på minner om formen på en 2 bollad snögubbe…(ja ni fattar va :D)

Bild hittad HÄR

Tydligen hade en kille i det medföljande gänget, beställt en ”vanlig” hamburgare, men han fick inte heller vad han önskade, utan en vegburgare, jojo…så kan det tydligen gå om man käkar på Max. Och därmed ska jag aldrig äta där, utom möjligtvis om man råkar ha vägarna förbi, och är superhungrig, då skulle jag ta ett säkert kort…parisare, för hur skulle en sån, kunna bli nåt annat?

Jag har 2 jackor jag vill sälja, undrar om det är nån av mina blogg läsare som skulle vilja köpa nån av dom? Jag testar, här en vår och höst jacka i shell-yttertyg, storlek 46, men jag skulle vilja säga att det är en liten 46:a

Modell okänd…

Och nästa jacka, den jag använt i vinter, det är storlek 42/44 på den, och även här är modellen en okänd typ:

100:-/ jacka, tänkte jag, finns på Västerslätt, hund och katt i huset, men jackorna är tvättade och rena. Mejla eller hojta till om ni är intresserade, [email protected]

Nu ska jag göra mig redo för en ny dag, inte helt ledig, men nästan. Har med andra ord en tid att passa inom arbetet, men förhoppningsvis går det relativt snabbt och jag kan sedan göra precis vad jag vill, med dagen. Önskar er alla en fin onsdag!

Fördubbla saldot, med ett klick!

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 mars 2017 kl 08:18, Bli först att kommentera

Jag hade ärende på stan igår och efter det så mötte jag upp Nicco. Hon hade fått ett sånt där shoppingkort då hon fyllde år, hon hade ett kort, sedan tidigare också, och nu ville hon kolla upp saldot. Det finns en apparat för det, inne på Utopia:

Ja det var ju smidigt, klicka på kolla saldot, så poppar det upp på rutan, men visst hade det varit ännu coolare om det hade funnits som alternativ, att fördubbla ditt saldo, bara så där 😀

Bredvid apparaten finns det möjlighet att ladda din mobil, om du behöver, uttag sitter på väggen och pilar samt text, att här går det bra att ladda, så då vet man det, om man är i farozonen att bli utan ström under shoppingturen. Mig skulle det inte hjälpa dock, jag har aldrig med mig en laddare i väskan..har aldrig behövt det heller.

Det här fick jag i mejlen igår:

Hm…den ser onekligen god ut, kanske man skulle ha testat…och kolla, det följde med ett recept också:

Jojocken! Fast å andra sidan, jag är nog inte överdrivet förtjust i alkoholhaltiga drycker i det man ska äta, det beror sig lite grann på, vad det är för nåt.

Nu har Nicco pratat om fattiga riddare som nån känd kock har presterat, det var med alla möjliga saker, kompotter och på toppen av det, konjak, om jag inte minns fel. Men hallå, sa jag, vadå fattiga riddare…det måste ju vara en tvärtom variant och därför borde heta, rika riddare, jag menar, om man har råd att ”slösa” alkohol på stekta mackor 😀

Önskar er alla en fin torsdag! Jag undrar jag, om man kan sitta ute en stund…vi får se, vad det lider.

Inte en dag, utan ett ögonblick!

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 mars 2017 kl 07:24, Bli först att kommentera

Idag är det vårdagjämning, exakt 10:29, inte en minut tidigare eller en minut senare:

Och på Wikipedia där jag hittade bilden, kan man även läsa följande och jag citerar:

”Vårdagjämningen är inte en dag, utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt vid olika klockslag på skilda ställen på jorden, beroende på i vilken tidszon man befinner sig.

Natt och dag är inte exakt lika långa vid vårdagjämningen. Detta förhållande inträder något dygn tidigare. Det beror på ljusets böjning i atmosfären, den så kallade atmosfäriska refraktionen. Refraktionen innebär att solen kan lysa på lite mer än halva jorden på en gång. Det medför att dagen blir längre och natten kortare än den annars skulle ha varit. Refraktionen medför också att dag och natt är lika långa först något dygn efter höstdagjämningen.

Dagarna omkring vårdagjämningen går solen upp rakt i öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring vårdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden.” Slutcitat

Och enligt FB igår, utlovades det snö idag, fast med en blick genom fönstret, känns det inte som om det skulle hända, men jag är inte den som säger absolut nej…allt kan hända.

Apropå väder och solen vi hade i helgen, kommer jag osökt in på ämnet D vitamin. Vilket ofta är en brist hos äldre personer och speciellt häruppe i norr, då solen inte visar sig så mycket under vinterhalvåret.

Dom flesta vet redan att D vitamin, får vi från solen, men inte under oktober till mars, då många skulle behöva få i sig lite mer av den varan. Nu till nåt lustigt. Jag var ju till läkaren och där gick hon igenom mina provsvar och hon sa att mina D vitamin depåer såg utomordentligt bra ut, och hon undrade om jag knaprade D vitamin…fast nej.

Hm, så läser jag på bristguiden.se att via maten får man i sig det vitaminet i fisk…fast jag äter inte fisk, och mjölk, men jag dricker inte det heller, så nu kan jag inte låta bli att undra vart jag får mina D vitaminer ifrån? Är min hud, spec…den lagrar solen längre än vad som är normalt? Ja, kan jag tänka mig, bara för att…

Nåja, det är ju något positivt i alla fall, och kan väl vara en av orsakerna till varför jag är så obrydd om solen skiner eller inte. Jag gillar läget ändå, oavsett vilket väder det blir. Kroppen har ju ett knepigt sätt att kunna känna av vissa brister, till exempel, du lider av järnbrist, och din kropp säger att du är sugen på järnrik mat, utan att du själv tänker på det.

Din kropp skriker efter D vitamin, du längtar efter sol, för att ladda depåerna. Skippar du allt socker intag kan du få blodsockerfall, skak i benen, darr i hela kroppen och den ropar efter nåt sött för att återställa balansen. Samma lika, då det gäller fett. Våra kroppar kan mer än vi tror, och allt sitter inte i huvudet 😀

Någon hade lagt ut en sån här bild på FB igår, och jag trodde att det var ett skämt:

Så googlar jag och inser att nej…det är inget skämt, det är på fullaste allvar, men vad??? Vadå diet vatten, det var det dummaste jag hört, seriöst. Hur kan detta diet vatten, vara något mindre, än det vi redan har i kranarna? I know nathing!!!

Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Tjopp tjopp så var den gjord

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 december 2016 kl 11:51, 2 kommentarer

Det var det, det…tjopp tjopp så var julafton gjord! Vi tog det precis så lugnt som det var tänkt från början. Vi var hemma, gick enbart utanför dörren för Winstones skull, och det var lite med fara för ens egna liv, med tanke på halkan. Att jag hade broddar, såna där små, som bara sitter därfram, hjälpte föga. Men jag klarade livhanken!

Vi åt julmiddag i matrummet:

Och Åke fick dricka en Jungfru snaps medan jag tog mäskdrängens. Den var god, faktiskt, I övrigt tyckte jag nog att den ekologiska prinskorven, samt kalvsyltan, var det godaste på bordet.

Sedan avrundades middagen, med julklappar, jag fick dessa döskallar, av Åke, som ska läggas i frysen och sedan i glasen, coola va?

Och sedan hade min käre make köpt mitt favvo märke till smycken, med andra ord Thomas Sabo, och dessa ska ju in på mitt armband, nu med 2 stoppar, så kulorna kan separeras:

Så fick vi helt oförhappandes var sin klapp från en fin kille som bor här i stan, jag, 2 katter, och det borde ju rimligtvis vara Enya och Eloise, samt en disktrasa med en katt på…jättefina!

Och Åke ska få testa kaffe med hasselnöts smak, det kan han behöva 😀

Nicco fick också en klapp av killen, men den får hon öppna till veckan, då hon är hemma igen.

Min klapp, smyckena, blev sedan orsaken till städning i kökslådor, och nu menar jag verkligen städning. Ni vet, man har såna där lådor där man vräker ner grejer, tillfälligt (tror man) för man har ingen annanstans att lägga dom, och sedan växer lådans innehåll till det bara blir jobbigt att öppna den för man vet ändå inte vad som ligger där, vi har 2 såna lådor under arbetsbänken…nu genomsökta, rensade och till snyggade, men armbandet fanns inte där.

Jag blir galen…på mig själv. Jag VET nämligen att armbandet låg i en skål uppe på mikron, den har även legat i en skål här i tv rummet, men nu, då man ska ha det, så verkar det ha gått upp i rök. Nåja, jag får röja mer, det hjälps inte. Jag har säkert lagt det på ett sånt där bra ställe, så jag skulle veta vart det var…typ.

Kvällen tillbringades framför teven, vi såg Chevy Chase fira jul och Gremlins…fast innan den var slut, gav vi upp och gick i säng. Och tänk, i morse steg vi upp först vid halv tio, med andra ord en välbehövlig sovmorgon, det var längesedan jag fick sova så länge…skönt!!!

Önskar er alla en trevlig fortsättning på julhelgen!

Dom kan, dom…

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 mars 2016 kl 08:16, Bli först att kommentera

Så blev det mobiliserings dags, igen. Mot katterna! Vad dom kan gå på, man fattar det inte. Jag brukar släppa upp dom från källaren, vid 9-9-30 tiden, och detta för att det ska passa med mat tider. Tar jag upp dom tidigare, och inte ger dom mat, med en gång, så får man snubbla runt på dom tills maten är serverad…

Och vice versa, ger jag dom mat för att slippa snubblerierna så kommer dom att sätta igång, 1-2 timmar tidigare på kvällen, med att springa framför fötterna, för då vill dom ha maten den stunden tidigare.

Nå, så jag kommer hem vid 8.40 igår, efter träningen. Och ut från vårt sovrum, kommer Eloise…jag fattar ingenting. Hinner tänka tanken att hon varit där hela natten, men det stämmer inte alls. Jag brukar minsann räknar ner katterna på kvällen, så bägge två, är därnere.

Hon smyger, precis som om hon vet, nummer ett, sovrummet är en förbjuden zon, och nummer två, om hon kunde prata, hur skulle hon då förklara att hon är uppe från källaren utan att jag har öppnat dörren och flyttat symaskinen, som väger flera kilo, jag lovar.

Jag öppnar då dörren och där sitter divan Enya, och väntar lydigt på att få komma upp, symaskinen är flyttad, 15 centimeter från kattluckan, så nu vet jag hur Eloise tagit sig ut. Hon har krafsat och bänt, skruvat sig, och bökat, sedan använt sin egen kroppsvikt för att förflytta maskinen såpass, att hon kunde klämma upp luckan. Vilken mastermind, hon är!

Vem…jag!

Och Enya ville uppenbarligen inte haka på, för jag kan tänka mig att det inte var utan en hel del kämpande och arbetande. Jag har ju trott att det skulle räcka med symaskinen för luckan, och därför har jag slutat spärra igen den, tills igår då, nu är luckan också låst, så nu får dom hitta på ett nytt sätt…igen. Men vänta bara, den dagen kommer då dom lyckas med det också, jag vet det bara.

Jag och Nicco invigde IKEA igår, det blev lite plastpåsar, några doftljus och två tygblommor, som jag har i matrummet. Dom är som tacksamma, och brukar klara torka, rätt så bra 😀

I övrigt var jag absolut inte, impad av hur man tar sig in dit, inga tydliga skyltar, väldigt förvirrande små cirkulationsplatser, ett tag trodde jag att vi var på väg ut på E4:an. Och själva konceptet IKEA, nja, jag klarar mig utan, men det kommer säkert att bli roligare då dom andra butikerna kommer dit.

Kvällen avslutades med ”hemmahosgänget” hos Marianne, den här gången. Vi skrapade fram 150:-, så, ja, det kanske blir mer än ett korvbröd i slutändan.

Ha en bra dag, alla mina vänner!

Testa vita sidan upp!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 januari 2016 kl 08:29, 2 kommentarer

Åke fick ett pussel i julklapp, det brukar vara som ett lämpligt projekt i juletider…att få ihop. Nu hittade Theresé pusslet som inte var påbörjat, och satte igång att bygga. Jo, Åke var också där och fick dit några bitar, innan det var klart. Sally fick lägga sista biten!

Jag sa att såna här pussel, är då betydligt enklare än såna som innehåller 50% himmel eller hav, fy tusan. Eller ska man nu vara riktigt proffsig, kanske man skulle testa att bygga ett pussel, med vita sidan upp 😀 Kanske man hann klart innan nästa jul, då.

Och hey, sa jag, varför inte ha ett pussel, typ 50 shades of grey, haha, fast då sa Theresé att det redan finns, ja där ser man, man är inte alltid först, att hitta på saker.

Den ultimata utmaningen vore dock att limma ihop ett 1000 bitars pussel, sätt lim på en bit, placera ut den och limma nästa…puh!!!

En annan typ av utmaning kan vara att prata med barn, dom kan ju ta saker bokstavligt, eller kollra bort en, totalt.

Mamma är så imponerad av Sally. Att hon är så duktig, går och lägger sig själv, sjunger så fint, ja ni vet, allt sånt där som man kan impas av. Så frågade mamma mig, om hon alltid, var så duktig. Nja, sa jag, nog kan hon mopsa sig, om hon är på det ilet, men det är ju inget konstigt.

Så berättade jag detta för Sallys pappa, Anders och han höll med. Så talade han om, att han hade velat att hon skulle äta upp maten. Detta är nog något som alla föräldrar känner igen, barnen säger att dom är mätt…som sjutton, men när dom ställer sig upp från bordet så undrar dom om det är dags för godisintag.

Detta var då en lördag och Sally tycktes inte rymma en smula till. Hon hade nog bara petat i maten. Så säger Anders att äter du inte mer, så blir det faktiskt inget lördagsgodis…och därmed basta (typ). Sally sitter tyst en liten nanosekund, sedan kontrar hon med: Jamen, jag vill inte ha nåt lördagsgodis! Hmph…och vad svarar man på det? 😀

Hittade denna lilla roliga historia på FB, håll till godo och ha en fin tisdag, allihop!

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut i kylan. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget.

När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar: – De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar om med en super ansträngning för att sätta på dem igen.

Då säger Oscar: – Det är inte mina stövlar!

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

– Ok, säger hon, vi tar av dem då!

Och sätter igång med samma träning som tidigare.

– Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

Oscar svarar då: – Det är inte mina stövlar, de är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!

Fröken börjar gråta och, mycket behärskad fast bestämd, sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter jackan på honom, halsduk och frågar: – Var är dina vantar?

– Jag la dom i stövlarna!

Djurliv i Hissjö

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 september 2015 kl 09:11, 2 kommentarer

Solen skiner för fullt och jag tänker att jag ska ta en långpromenad med Winstone, går nog runt Umestan, det blir lämpligt. Man får ju passa på då det är fint.

Här ligger han så fint bredvid syster Enya i soffan, Nicco påpekade att det inte är Winstone som är liten utan katten som är stor:

Och apropå katter…vi blev bjudna hem till Emma och Johan igår, i Hissjö, lillebror Lars och mamma, var också där. Då vi dök upp, så noterade jag en röd liten katt som satt på andra sidan vägen. Titta, sa jag, en katt! Och det var som om katten väntat på just det.

Den kom springandes över vägen och fram till oss, jag hade precis öppnat dörren, men skyndade mig att stänga den igen. Emma och Johan har ju själv en katt, Benny, och det var kanske inte så lyckat att få in en till kisse i huset.

Men det dröjer ju bara några sekunder, så kommer dom och öppnar dörren, vill väl veta vad vi gör och katten är snabbare än sin egen skugga och försvinner in i huset, passerar Benny som sitter lugnt och tittar på.

Ja, utomhus har dom stött på varandra, och är väl inte världens bästa kompisar, men det går bra ändå. Johan bär ut katten och vi sätter oss och dricker kaffe och käkar blåbärspaj. Så går Åke och Lars ut på bron…ja det är ju två herrar som behöver frisk luft ibland, som det så vackert heter, men som egentligen betyder nåt helt annat.

Då Åke öppnar, så kommer den lilla röda in igen, Sen kommer Lars och säger att det är en vit katt, utanför dörren också, som vill komma in. Haha…kattparty! Jamen öppna dörren då säger Emma och han går och gör det och frågar katten om den vill komma in, vilket den ville. Den röda står och käkar Bennys mat, den vita tar en sväng i klätterträdet och Benny tittar bara på. Sen vill den röda leka lite med leksakerna och då passar Johan på att släppa ut den vita, och plötsligt ser vi en svart katt i trädgården…ryktet har spridit sig, det är öppet hus hos Emma och Johan 😀

Hahaa…ja det är tydligen många katter i Hissjö, nu är Benny inte en utekatt, utan han brukar få vara ute i trädgården under uppsikt, men vi antar ju att dessa två killar som hälsade på, är kastrerade, annars hade det nog gått vildare till.

Idag ska jag träffa Helena en sväng nere på stan, sen ska jag börja packa min väska igen, för avfärd till Lycksele imorgon. Ska bli skönt att få detta bortgjort nu. Ha en fin dag, allihop!

Maten serverades i askkoppen

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 december 2013 kl 08:06, 6 kommentarer

Måndag… konstigt, tänkte jag först, att jag alltid ska förknippa måndagar med lasagne… varför??? Men jag kom på det, det är ju för katten Gustaf, han hatar måndagar, men han älskar ju lasagne, så det är nog därifrån det kommer 🙂 Och nej, vi ska inte äta det till middag, bara för att jag tänkte tanken.

Apropå djur… och mat, så kom jag att tänka på en liten diskussion vi hade på jobbet, eller diskussion, kan vi väl inte heller kalla det, jag sa bara vad jag tyckte, och jag ställde en fråga bara så där i luften. Och nu kan jag ju ställa den här också, till er som läser. Om jag skulle servera maten i en hundskål, skulle ni då äta den?

Dom svarade nej, även jag, men då undrar jag varför vissa ställer ner tallriken dom själva ätit på, åt hunden eller katten, för då får du ju egentligen samma effekt, du äter på samma tallrik som djuret.

Jag läste nämligen en gång för längesedan om en krögare som serverade maten till en kund som ofta var in just där och åt, det var på den tiden man fick röka på många restauranger, han hade för vana att efter maten tända en cigarett och sedan fimpade han i tallriken.

Detta ogillades skarpt av ägaren, som inväntade ett tillfälle då mannen kom dit i vanlig ordning, maten beställdes och ägaren lade upp den i en askkopp och serverade. Givetvis gick mannen i taket och undrade vad han höll på med… ja, sa mannen som serverade, du askar ju i tallriken då du ätit, och det därför är det ju detsamma att din mat, serveras direkt i askkoppen… det blir samma sak som när du askar i tallriken… så där fick han allt höra.

Jag kan nog tycka att det är lite små läskigt det där, och jag vet inte hur mycket som kanske sitter i huvudet. Vem här, skulle till exempel gå och köpa en hundmatskål och använda som tallrik åt sig själv? Inte jag, jag skulle nog allt tycka att det smakade hund… även om den var oanvänd, man äter ju inte bara med ett sinne, det är många inblandade förutom smak och syn, bara tanken kan väcka visst illamående.

När vi var hem till mamma och Bosse i lördags så passade jag på att fota en del av dörren dom har in till stor rummet, dörren med det där medlet jag skrev om förut, som man strök på glas, och sedan formades olika mönster efter spänningen i glaset, så här ser det ut:

Önskar er alla en fin måndag!

Två oljade blixtar

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 november 2010 kl 06:06, Bli först att kommentera

Nu har vi fem glas kvar av alla 36 stycken som vi hade från början, eller om det var 42? Det är nog dags att satsa på ett glas med lite mer hållbarhet. Apropå hållbarhet, jag hade beställt tre par skor från skopunkten, då skulle man få ett par gratis samt fraktfritt. Låter ju väldans bra och billigt så Nicco fick sig två par skor och jag ett par. Mina skickade jag tillbaka för ett byte, dom kändes inte så sköna som jag trott, Nicco var jättenöjda med dom hon fick.

I förrgår fick jag ett svar, dom skor jag ville ha fanns inte längre men dom undrade om jag kunde tänka mig ett annat par. Jag gick och kollade in Niccos skor, för att se om jag skulle kunna tänka mig att ta ett par likadana, upptäcker då att hennes ena sko har spruckit sönder, just ovanför sulan.

Skriver vilka skor jag vill ha sedan lägger jag till att ett annat par har använts i två veckor och nu ska dom reklameras, skicka en retur påse eller hur ni nu brukar göra och sedan skickar ni hit ett nytt par.

Tänker att jag ska gå ut lite hårt i början för jag gissar att det ska väl j-klas med någonting. Dom ska ha påsen dom kom hit i eller nåt papper som jag säkert kastat bort, men se, dom skrev att det var så tråkigt att dom inte hade hållit så dom har reserverat ett par till henne och skickar en returpåse med mina skor som ska komma. Det var ju smidigt, nu är det bara att hoppas på att dom passar.

Våra katter får inte vara i köket då vi äter, och detta har vi försökt få dom att fatta i flera år nu, ibland räcker det med att sätta upp ett varnande finger åt dom men många gånger smyger dom in och lägger sig där. Anledningen till varför dom inte får vara där är att Eloise gärna vill ligga och bitas på fötterna och det kan ibland kännas som när man blir stucken av en broms.

När dom sedan har väntat på sin tur så kommer dom in i köket som oljade blixtar och ska ha sin mat. Speciellt ivriga är dom när det vankas nåt ur små burkar, det är rena rama godiset och den enda gången dom stryker runt benen på mig och jamar.

Den maten fick dom igår, men jag höll samtidigt på med annat, jag skulle ha tag i en plastburk uppe i skåpet, när jag så öppnar dörren så blir jag anfallen av en sån där bytta i aluminium eller vad det kallas, nå, det small ordentligt då den landade på diskbänken och jag hann inte ens se då katterna försvann från köket.

Sedan kom dom sakta insmygandes igen och väntade med tillförsikt, på sin mat, jag skulle öppna den andra skåpdörren just då dom satt sig till ro och swiiiisch, så var dom borta igen…hahaha, dom trodde att något annat skulle falla ut från skåpet. Efter det så satte sig Enya ända borta vid matskålarna och väntade, och Eloise kröp ihop under bordet, vilka stackare 🙂

Nä, frukostdags, och ikväll är det som sagt var pubafton, så vi har vad vi gör idag. Lena ringde från Lundalogén igår och undrade om vi ville komma på middag på lördag och sedan gå på bio och se på Cornelis, och efter ett litet övervägande, så tror jag att vi tackar ja till inbjudan, så ofta är det ju inte vi går på bio, och inte heller så ofta vi äter borta 🙂 Åke får ringa till Brälla idag och säga at vi kommer. Nu önskar jag er alla en bra fredag!

Etikett: maten

Lycksele del 2, hotellet…

Som en 2 bollad snögubbe…

Fördubbla saldot, med ett klick!

Inte en dag, utan ett ögonblick!

Tjopp tjopp så var den gjord

Dom kan, dom…

Testa vita sidan upp!

Djurliv i Hissjö

Maten serverades i askkoppen

Två oljade blixtar

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten