Etikett: sängen

Sovexperter

Av , , 4 kommentarer 11

 

God morgon världen! Ja, jag kan säga god morgon för det var inte alltför längsedan vi klev upp, fantastiskt att få sova lite längre någon gång också.
Vi pratade lite om sömn igår, då vi satt på lasarettet. Emma har vanan att sitta uppe länge på kvällarna och det straffar sig då man har en tid att stiga upp på morgonen, så är det ju bara.
Själv har jag ju varit en jäkel på att kunna sova men… ju äldre man har blivit, desto tidigare har man stigit upp. Det hjälps inte, på något sätt känns det som om man inte ska slösa bort sin tid med att sova. Är det för att tiden går så fort, ju äldre man blir och då inser man också att en dag är det slut? Ja, jag vet inte jag.
 Jag berättade i alla fall om en sommar, gissar att jag var i 13 årsåldern och min kusin Anna var 15. Vi var experter på att sova länge, till våra föräldrars förtret. Och det räckte ju inte med att sova länge, vi var ju uppe tills tuppen klev upp också, nästan. Vi cyklade en hel del, fram och tillbaka, längst ut på udden (ja detta var då uppe i stugan i Malå) och sedan ner till vägskälet, där vi snodde.
Udden är en kilometer lång, så det blev nog allt några kilomters trampande varje kväll. Denna kväll, filurade vi och ruvade på en liten hämnd. Vi fick ju aldrig sova hur länge vi ville och nu tyckte vi att det var vår tur att få nöjet att väcka upp mina föräldrar, och för att lyckas med det konststycket fattade vi ju att vi inte fick gå i säng.
Vi var vakna hela natten och sex på morgonen smög vi in på lon, där mamma och pappa låg och sussade. Vi öppnade kastrullskåpet, och började slamra med kastruller, vatten spilldes upp och makaronpaketet plockades fram.
Det var allt ett par yrvakna föräldrar som tittade fram under täcket och funderade vad som försiggick, mja, vi skulle äta frukost (hur nu makaroner kan kallas frukost, men flingpaketet hade ju inte levt om lika mycket) deklarerade vi och tyckte att vi fått vår hämnd.
Grejen var väl att mina föräldrar inte var några sjusovare så inte blev dom uppretade för att bli väckta inte, så där är väl ett typiskt exempel på hur synden straffade sig själv.
Vi var ju inte världens piggaste barn efter det, och fick nog allt en tidig kväll i säng, istället. Mission completed, but not successfully!
Ikväll får vi hit några bekantingar, familjerna Brändström/Franck och Jonssons, vi ska dela på en bilpåse, hade vi tänkt och kanske kanske, dricka lite till det 🙂
Önskar er alla en fin lördag!
 
 

Cool va?

Av , , 8 kommentarer 9

 

Jag köpte en matta igår, till Nicco, fast jag hade kunnat få behålla den själv, för jag sa att om hon inte ville ha den så skulle jag ta den, men se, det gick inte, hon tog den, rakt av. Så här ser den ut:
Cool va? Dom har ju även haft en soffa gjord i samma stuk och nu väntar jag dessutom på bilder från Theresé, som håller på att göra nya överdrag till DKW:n som hon har, och det skulle hon göra i gammalt jeanstyg, jojo.
Här får ni en bild eller två, som hon skickat på bilen och Sally förstås:
Bilderna är tagna utanför deras byggprojekt med namnet:
Det var tydligen säsongsavslutning för bilfikat på Gammlia igår, men vi åkte inte dit, utan istället hämtade vi igen ”gammbussen” som stod och väntade på oss på besiktningen. Den gick nästan, men bara nästan igenom. Fast nu kan ju killen som ville byta till sig bussen, köra hem den till Stockholm, och sedan har han en månad på sig att åtgärda felen.
Ett var en backspegel som har en spricka som den ALLTID har haft men som vi aldrig har bytt och det har ju tydligen gått igenom ändå, så… och det andra felet var att bromsarna hade ojämn verkan men det trodde även besiktningskillen skulle gå till av sig själv, inte konstigt om något hänger sig efter att ha stått oanvänt i 1½ år.
Värre än så var det inte, så Åke kunde ju egentligen ha sovit gott men det är precis som med polisen, man ser dom och tror att man gjort nåt dumt, besiktar man bilen tror man att nu jäklar åker man dit på nåt galet, men det brukar ju sällan hända och jag har skrivit det förr men kan göra det igen, besiktningen i sig är ju bra, du får ju veta vad som är fel och det är ju det som är meningen.
Jag vet ju inte, men jag tror ju till exempel, att när det smäller i husvagnar och bussar, för att det blivit en gasol läcka, så beror det förmodligen på att det är någon som haft husvagnen eller bussen stående i flera år, ni vet, dom berömda långliggarna, och använder dom inte grejerna efter vägen så behöver dom ju inte heller besikta dom.
Vad jag hört så ska alla slangar egentligen bytas ut, efter 5 år, eftersom dom torkar, och gör man inte det så riskerar man att det blir läckage någonstans, och det vill du inte ha när det handlar om gasol.
Nå, nu har vi bara Jeepen och den andra bussen kvar, som ska besiktas i år, sen kan vi luta oss tillbaka. Camaron och Buicken ska ju in först om två år.
Idag jobbar jag eftermiddag, men innan dess ska jag ha kaffebesök, jojmensan, så nu ska jag bädda sängen och diska undan 🙂 Önskar er alla en fin torsdag!

-15 på en skala

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Jo hej! Jag tar genast tillbaka det jag skrev sist i mitt förra blogginlägg, att jag inte fattade vart regnet tog vägen… det hade ju inte kommit än… ju. Utan dom absolut största dropparna och mesta vattnet kom då jag och chefen gick från vårdcentralen och hem igen, naturligtvis var vi inte förberedd på att det skulle komma.
Inga paraply, inga regnkläder och inte gick man torrskodd heller. Jag med sandaler på fötterna som skopade upp vattnet som värsta grävmaskinen. Då är man glad då man kommer in, och man inte behöver gå utanför dörren igen, på ett tag, och att taket är tätt.
Då vi var i Tierp och stod och pratade med team Jonsson, blev vi påminda om vår förra buss, som inte höll riktigt tätt uppe i takfönstret (detta är nu åtgärdat med ett lock ovanpå fönstret), fönstret satt dessutom ovanför min skalle där jag hade min sängplats.
Hur kul är det på en skala att bli uppväckt på natten av att täcket känns blött och det skvätter upp i ansiktet? Kanske…ehhh -15, (på skalan alltså, som går det till 10). Jag fixade problemet på plats, tejpade över en plastkasse och lade mig tillrätta igen. Och det funkade hur bra som helst och hade förmodligen gjort det också om det slutat regna någon gång, så där lämpligt.
Men det gjorde det förstås inte utan då det var tillräckligt fullt däruppe gav tejpen vika och ni kan ju gissa vart det vattnet hamnade…
Den resan till Rättvik var en blöt sådan, det regnade snudd på hela tiden och då vi begav oss hemåt, i en skarp kurva efter vägen blev vi varse att locket på vattendunken INTE var åtskruvat och att dom där vattendunkarna inte är ovältbara… med andra ord, mera vatten, och denna gången inte i sängen utan längst efter golvet, jojomensan.
Önskar er en något torrare och fin dag idag, själv jobbar jag till två och sedan får jag sovmorgon i dagarna tre.
 

*stort frågetecken*

 

Resan hit gick bra, vi hade fint väder, nästan hela vägen, några droppar regn på två tre ställen, men inget mer. Hörde och såg sedan vilket oväder som dragit in, därhemma, är tiden ur led eller vad? Det såg ju hur bra ut som helst då vi åkte.
Och jag kom också på att vi faktiskt inte haft någon åska under hela våren eller sommaren, inte vad då vi har hört eller sett. Kan det bero på den kalla luften, för någon luftvärme är det ju inte? Man brukar ju säga då åskan kommer och det är kallt, att nu kommer åskan med värmen, eller tvärtom, så vi kanske skulle behöva lite sånt.
Något jag sedan förundras över är alla bilister som ska ut just framför bussen eller för all del, framför tung trafik, fattar dom inte att en lastbil eller dylikt väger några ton mer än en liten skitbil??? Och vad som krävs för att bromsa in och vilken tid det sedan tar för att komma upp i någon hastighet igen. Man blir verkligen häpen. Det hände inte heller bara en och två gånger utan kanske tjugo gånger.
Och snälla, svara på varför det plötsligt är så jäkla bråttom ut på vägen men sedan hittar man varken gasen eller växelspaken *stort frågetecken*
Nå, vi är då här, allt är bra, solen skiner, som Sally brukar säga även fast det är mörkt och grått (men nu är solen uppe). Vi ska ut på en liten roadtrip idag och kolla vad Iittala outlet har att bjuda på, sedan blir det iordningställande ute vid det ”nya” huset.
Nu är då kaffet klart, Sally har redan hunnit vara hit och knackat bakom dörren, och hon lyckades också få upp boffar (morfar)ur sängen. Niccolina har också ett nytt namn, hon heter, enligt Sally, Bompanina, haha, jo det kan ju passa det, ibland, men inte om ni frågar Nicco 🙂
Ha en fin dag, allihop, och hoppas att även ni får en beskärd del av solen, det kan vi alla behöva.
 

Stel som en pinne

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Tänker på Niccolina då hon var nyfödd, eller ja, det började faktiskt innan dess, då hon låg i magen. Hon sparkade konstant, som om hon var på väg någonstans. När hon sedan var född och man badade med henne fick man ha ett bra tag om henne annars åkte hon iväg. Hon sparkade så rejält att det var jobbigt att försöka hålla henne.
När det sedan var fotbollssäsong för Theresé, och Nicco inte var mer än några få månader, så skulle hon prompt stå upp, så fort man började tippa omkull henne så blev hon som en pinne, hon skulle stå på fötterna, och hon skulle hoppa. Så kunde hon stå under en hel fotbollsmatch, snacka om att man fick armmuskler.
När hon sedan blev lite äldre, typ 3-4 år, så skulle det hoppas i sängen och hon studsade verkligen som värsta elitakrobaterna, en studs, ner på knä och upp på samma studs. Men idag är det som färdig studsat, ja, hon har önskat sig en studsmatta, undrar just varför. Men dom tar ju sån plats och den ska ju förvaras någonstans under vintern.
När jag skriver detta så tänker jag ju osökt på barn, överhuvudtaget. Visst är det konstigt att ett barn som inte vill att man ska hålla i dom, blir som en pinne, armarna rätt upp i luften, låg tyngdpunkt så dom känns att väga betydligt mer, dom blir som små blöta tvålar och går inte att hålla i. Undrar just vart dom lärt sig det?
Sally vill inte heller just gärna, att man håller i henne, jo, ibland, om man ska visa henne någonting, annars är hon mer för att hålla i handen, det är inga problem. På Brällas 50 årsfest i Maltträsk, så höll hon ju alla som passerade, i handen och hakade på en sväng, inte var hon speciellt blyg inte. Ja, vi får väl se vart det barkar iväg, alla barn har ju sina perioder, ena stunden går det bra med en sak och nästa stund går det inte alls.
Nicco sa igår att hon tyckte det var konstigt att man kunde lära sig att tycka om vissa maträtter. Ja, så är det ju, som barn brukar man inte vara överdrivet förtjust i kött, potatis och grönsaker, men det ger sig med tiden. Med Nicco har det väl varit lite tvärtom, hon tycker inte längre om fiskbullar, dillkött, som var en av hennes absoluta favoriter, och inte heller lax, som gick bra ett tag. Nä, nu står det kycklingsallad överst på favvolistan, lite svårt med variationerna bara.
Idag ska jag lämna igen bilbarnstiolen och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin tisdag!

Kvälls grubblerier

 

När vi gått i säng igår så kunde jag inte låta bli att fundera över på vilken sida av sängen man nu kommer att hamna på, då vi flyttar. Hm…förmodligen på samma sida som nu, jag på den vänstra, sett från den liggandes sida, och Åke, på den högra. Varför är det så sa jag, vart vi än har bott, i ettan här på slätten, på Mariehem, här i trean, i stugan, på våra bussresor etc, så ligger vi alltid på samma sida.
 
Mja, svarade han, det beror ju på vilket ben vi kliver upp. Aha, vilken jädrans tur då att vi lyckats hitta av varandra, vore ju jobbigt om vi skulle upp på samma sida varje morgon…vilket bök 🙂
 
Men jag kan också dra mig till minnes att jag även sov på denna sida då jag bodde hemma, alltså att jag klev upp på samma sida, förutom en enda gång, och då låg jag till en början, precis som nu, på vänstra sidan, men sängen stod direkt under fönstret, och i fönstret satt en blombänk, i vilken jag smällde i skallen vid flertalet tillfällen då jag somnat och av någon outgrundlig anledning tvärsatt mig upp och låg givetvis för nära den förbaskade brädan (i marmor, så det var ingen liten träsak minsann), ni kan ju gissa att man såg stjärnor efter att ha tjongat in skallen i den saken.
 
Efter några såna smällar så flyttade jag kudden till fotändan istället och då blev allting åt andra hållet. Mjo, men det funkade det med, tror jag, eller så är det av den anledningen man nu har blivit som man vart, lite halvknäpp så där 🙂 eller så beror det på dom smällar man fick…det lär man ju aldrig få veta.
 
Nu till dagens bild i utmaningen, en som man aldrig visat förut, vi har många såna, och valet var inte lätt, men den här bilden har vi faktiskt i bokhyllan, och den påminner om tider som gått, och hur roligt vi haft, men för den sakens skull, betyder det ju inte att vi inte har kul nu också. Enda skillnaden är väl att vi alla är äldre och kanske inte orkar hålla igång lika länge.
 
På bilden ser vi, från vänster längst upp, en Håkansson, sen mellankulan med fru, Herr Jonsson och sedan jag. Nigandes är lillkulan och min man Åke. I bakgrunden skymtar någon som jag inte vet vem det är. Bilden gissar jag är tagen på kvällen efter wheels, året är 1997 och vi laddar för en cruising kväll på stan. Rätta mig om jag har fel…någon. Så var det med det.
 
Önskar er en trivsam fredag

Ozzie ligger och ruvar under sängen

Av , , 2 kommentarer 4

Igår hittade vi äntligen avfärgningen som Nicco ville ha till sitt hår, men jag vet inte om hon idag önskar att vi inte hade gjort det.

 

Det blev väääldigt ljust på sina ställen, lite guldigt på andra och slutligen brunt på dom tredje. Jag tycker visserligen inte att det är någon katastrof men hon vill tydligen ha någonting på huvudet annars går hon inte utanför dörren.

 

Vi får se, det stod ju på paketet att man kunde göra det här två gånger men jag tycker att vi ska vänta ett tag nu, håret tar en del stryk av detta. Sen ser det faktiskt bättre ut nu än innan, men om hon inte tycker det så förstå man ju att hon inte trivs som det nu är.

 

Jag var till katterna två gånger igår för att kolla läget. Ena katten låg så prydligt på sängen, bägge gångerna jag var dit, men den andra…Ozzie, var spårlöst försvunnen. Nu hade jag fått veta att han är lite skygg och sträv så jag gjorde ingen eftersökning första gången, jag lockade flera gånger men han behagade inte att komma så jag lät han vara. Men på kvällen när jag gick in för att prata med honan som låg på sängen så såg jag att överkastet låg lite konstigt nerdraget på golvet och det var en relativt stor bula därnere.

 

Ozzie hade fixat sig en koja och låg invirad i den. Jag öppnade ena sidan och kikade in, han stirrade hätskt på mig men gjorde ingenting. Jag fyllde på mat och vatten sen gick jag tillbaka dit in igen och kikade in till honom, då visade han sitt missnöje över besöket och fräste åt mig så jag bäddade in honom i kojan igen och lät honom få vara ifred. Jag tror mig veta då det är läge att dra till sig fingrarna.

 

Jag råkar veta att det är en granne som fyller år idag, man säger att det är ett jämnt födelseår men egentligen är siffrorna så ojämna dom kan bli. Nå, här är lite fakta om födelsedagen samt händelser tidigare år men på samma dag.

 

Kinesisk Astrologi

Födelseår: 4638 (enligt månkalendern)
Element:
Metall
Djur:
Drake

Kändisar som fyller år på samma dag

Andre Agassi, Amerikansk tennisspelare
Birgitte Söndergaard, Skådespelare
Fares Fares, Skådespelare
Jerry Seinfeld, Amerikansk skådespelare
Lasse Tennander, Artist
Niclas Fasth, Golfspelare
Tintin Anderzon, Skådespelare
Uma Thurman, Amerikansk skådespelerska

1899-Den här dagen föds Duke Ellington, amerikansk jazzmusiker och kompositör.

1770-Den här dagen kommer äventyraren och upptäcktsresande James Cook till Botany Bay i Australien.

1913-Blixtlåset patenteras i sin moderna form. Bakom uppfinningen stod svensk-amerikanen Gideon Sundbäck. Redan 1851 konstruerades en dragkedja, men här fick häktorna sys fast en och en. Sundbäcks idé var att klämma fast häktorna på tygband som sedan kunde sys fast på plagget

2004Den här dagen tillverkas den sista av totalt 35.229.218 Oldsmobile.

2010-Denna dagen firar Britt Lundqvist sin årsdag i Tallinn, med goda vänner, vi sänder härmed ett Stort GRATTIS till henne och hoppas dom får en trevlig dag och sedan en njutbar återresa.

Idag ska jag och Kerstin ut och gå, den nerkortade versionen, jag gick ju den igår och det fick jag lida över igår kväll, men men, vissa saker får man ta. Sen ska jag hem till en kompis som det var evigheter sedan jag träffade så det blir roligt. Nu önskar jag er alla en trevlig torsdag.

 

 

 

 

Maria Lundmark Hällsten