Etikett: Svan

Huggtänder i marsipan och svart/lila prickiga vingar eller…🧛‍♂️

Theresé, Anders och Sally, har sitt hus, placerat i ett litet Zoo. Djurlivet är bokstavligt talat inpå knutarna. I förrgår skickade hon en liten film på en ekorre, som studsade runt och till slut bestämde sig för studsmattehäng.

Den dök upp igen, igår, ser ut att be om lite nötter.


Så skrev hon och jag citerar: ”Har varit djurpark här idag… fem svanar, en katt, en trana, en ekorre, nötskrika, ett gäng svalor för första gången i år och en drös änder.”

Hon ringde igår och vi pratade på, så plötsligt får hon syn på en nalta eljest pippi. Ingen som kändes som om den var i sitt rätta habitat. Hon skulle se om hon kunde kolla närmare på vad det kunde vara. Hon skrev sedan att det förmodligen var en nymfparakit. Och ja, då är den nog på rymmen från sitt hem, i guess.

Lillsyrran Emma Hällsten, projekterar på en ny tavla. Ska bli kul att se det färdiga resultat. Tycker dom blir superfina.


Idag ska Åke få sin första vaccinspruta, får se ikväll då, om det vuxit ut huggtänder i marsipan, och svart/lila prickiga vingar på ryggen. Jojo, man vet ju aldrig. Det finns ju dom som på riktigt tror, att alla som vaccineras, förlorar sina själar och kommer att bli styrda genom 5G masterna.

Mer korrekt är väl att det finns dom som kan få biverkningar, men övervägande delen av befolkningen, kommer inte att känna av den alls. Jag lägger ingen värdering i hur ni resonerar, jag kan förstå att några är oroliga, andra vägrar och väldigt många väljer att tro att den fakta dom sett, nånstans i nåt flöde i världen, är den enda rätta.

Medan jag undrar hur det kan komma sig att dom VET, att den faktan är den rätta och inte den som kommer från dom som jobbar runt Corona och dess vaccin, dagligen dags.


Nåja, mina vänner, här kommer vi då att ta sprutan. Och tänka att vi gör det för en god sak, för alla dom som kanske inte kan, ta den, av olika orsaker. Det är min tur imorgon…🧛‍♂️🧟‍♀️

Avslutar med bild jag knäppte igår kväll och önskar er alla en underbar onsdag!

Världens största spindel

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Min farbror och ingifta faster, var ju här igår, det var trevligt och vi satt och pratade gamla minnen… och nya. Ingmarie berättade att hon hade väckt upp Matts en natt, då hon hade drömt och trodde att hon hade en katt som satt fastbiten på hennes hand. I drömmen var det inte bara en katt, utan fem, och några hundar, därinne i sovrummet.
När dom steg upp nästa morgon undrade Matts om hon kom ihåg något från natten, men det gjorde hon inte förrän hon skulle öppna ytterdörren, det var nämligen där drömmen hade börjat, att dom glömt stänga den ordentligt, och det var ju därför alla djur hade kommit in.
Detta tog mig tillbaka… minst 23 år, vi bodde på Mariehem och Theresé var då, gissningsvis någonstans mellan 4-5 år. Vi hade en katt som hette skorpan, inneboende hos oss. Detta var någon gång på eftermiddagen och jag lade mig på sängen för att vila lite medan Theresé pysslade på med några leksaker.
Jag föll i en liten ytlig sömn, ni vet, man hör ljud och man kan drömma men det känns ändå som om man är vaken. Jag var ju på den tiden, dödligt rädd för spindlar och när jag nu låg där så föll väl ena armen ner, utanför sängkanten.
Plötsligt känner jag att det kommer upp en STOR fågelspindel på handryggen, ja, den var stor, världens största. Jag blir vettskrämd, tar tag med den andra handen och smäller ner den på handen där ”spindeln” sitter, nyper fast den och samtidigt som jag häver mig upp i sittande ställning så kastar jag den stackars spindeln tvärs över rummet, så den borde, rimligtvis ha smackat in i väggen, ordentligt.
Jag stirrar skräckslaget på andra sidan rummet, Theresé befinner sig i sängen, eller om hon nu stod på golvet, det kommer jag inte ihåg, och jag säger till henne med jättestressad röst: Såg du den??? Vart tog den vägen???
Hon såg ut som ett stort frågetecken… och vad annat kunde hon göra, det fanns ju ingenting där… förutom en katt, Skorpan, som ligger under sängen. Om man nu lägger ihop ett plus ett, så är det nog lika med, kattens svans, som blev till en spindel i min lilla drömsömn. Och vilken herrans tur katten hade, att jag inte fick tag i hennes svans, då hade hon fått sig en flygtur.
Apropå svans, vi såg en snutt på Landet runt i söndags och där var det ett reportage från Svansele, det roliga var att programledaren uttalade byns namn som man säger svans, som i kattsvans, fast egentligen säger man ju svan och sedan sele. Det lät kul! Jaja, nu ska jag raca på lite, önskar er alla en fin tisdag!