Etikett: moped

Så lite markkontakt som möjligt

Av , , Bli först att kommentera 14

Vet att Remmers Annelie, har en önskan om en MC, och den ska vara lagom i storlek, men mycket att köra med. Hon vill nämligen upp på bakhjulet.


Hennes man Ulf, föreslår dock en trehjuling, mest för säkerhetens skull, men då kan hon nog fetglömma att köra på ett hjul 🤣 Jag är nog böjd att hålla med hennes man, det är bättre hon har kontakt med jordytan, med alla hjul hon bara har, haha…

Med det samtalet i färskt minne, satt jag och Åke ute på altanen igår. Det kommer 2 killar på sina cyklar, dom svänger ner efter Blomstervägen, men bägge två, ska ju givetvis stajla, och dra upp cyklarna på bakhjulet då dom åker över trottoarkanten. Åke ler, igenkännande!

Det går ett tag, sedan ser vi 3 barn på varsin kickboard, och alla 3, sparkar över övergångsstället och tar sats för att hoppa över kanten på andra sidan.

Mitt i allt detta berättar Åke att han pratat med Nicco och Georgos polare om att jag nästan, men bara nästan, kunnat åstadkomma ett litet framhjulslyft på Camaron.

Så undrar jag då plötsligt vad det är för nåt med vi människor. Har vi 2 hjul, ska det åkas på 1, har vi 4 hjul, ska det helst startas på 2, och dom som har 2 hjul fast står på en bräda, vill inte ha nåt hjul i backen, alls. Och dom med enhjulingar, samma sak 👀

Jag berättade att jag tyckte det var fränt att dra upp Puchen på bakhjulet. På den tiden jag fick köra runt med Siverts moppe. Men det var inget jag gjorde under färden. Det var kanske inte tillräckligt att köra med. Kanske var nog så bra, jag hade säkert vinglat ut i nåt krondike, annars.

Sen finns det ju dom som bara ser cool ut, med sina fordon. Ricky Dee Danielsson har inte bara en Cadillac…

Nu står då Camaron ute på gården och väntar på lite rengöring. Jag hade förhoppning om premiärtur idag. Vi får väl se vad vädret blir. Vet i alla fall att morgondagen lovar sol och blå himmel.

Apropå på den så googlade jag på regnumret, och såg att det snart är 13 års jubileum.

 

Sen blev det hysteriskt roligt då andra svarsalternativet på min sökning, blev en hisslampa med samma modellnummer som regplåten.

 


Hahaa… jaja, så kan det vara. Ibland är det ju si eller så med Camaron, upp eller ner. Ha en fin måndag, allihop!

Idioter finns, på riktigt :O

Av , , Bli först att kommentera 11

Lillebror Lars fyller år idag, så Grattis till dig, från oss allihop. Synd att ni inte kunde komma hit, den här gången. Här sitter jag och håller i honom och året är 1973

Vaknade upp till ett lätt disigt Järlåsa. Vi har 20 grader ute och 17 inne. Wow, det är inte som det varit hemma dom sista dagarna. Typ 9 grader ute på morgonen då och 25 inne.

Resan hit gick bra förutom en lätt incident, nerför skuleberget. Som kunde ha blivit en betydligt värre, incident.

Jag sitter och ska besvara ett sms då Åke plötsligt höjer rösten med en SVORDOMS CENSUR IDIOT!!!

Jag höjer blicken och ser en bil, på väg ut från vänster, den ska korsa E4an och lägga sig i vår fil. Den har halva huven ute på vår körbana, och detta är typ 30-40 meter mellan vi och bilen.

Där sitter då förmodligen, en människa med ledsyn och förmodligen, döv, med absolut NOLL, avståndsbedömning. Vi ligger och kör runt 80 km och har mitträcket på vänstersida och räcke på högersida. Människan eller vad det nu var bakom ratten på den bilen…kör i snigelfart, och ska in till avfartsväg, 10 meter längre fram.

Åke bromsar det han har, jag håller i mig det jag kan och jag lovar, människan i bilen, får vara jävligt tacksam att inte lacken flög av då vi passerade. Jag hade inte satt handen mellan buss och bil.

Där jag sitter vid dörren ser jag allt, eftersom det är fönster både upptill och nertill på dörren. Och jag inväntade bara en smäll. Och såg för mitt inre hur bilen skulle snurra runt och av vägen.

Inte så orolig för bussen, utan nånstans tänker jag att den väger så mycket mer än en liten bil. Dessutom körde den i samma riktning som oss, fast den nästan stod still.
Jag är (oftast) lugn och sansad, men där hade jag vridit om nackskinnet på bilföraren om jag hade haft chans till det. Idioter som inte kan hålla koll på trafiken, men ändå ska ge sig ut, i den 😡😤🤬

Well well, jag hoppas att bilföraren, fick sig en skräckupplevelse då han blir förbi passerad av ett stort blått monster på några få centimeters mellanrum. Och sedan att denne någon, tänker sig för både en och två gånger, nästa gång den ska korsa en väg.

Fram kom vi och här har det hänt saker, minsann, som vi inte ens vetat om :O

Bilder på det, får komma imorgon, jag ska gå runt lite med mobilen, under dagen. Sally hann jag då fota då hon showade i hennes studsmatta deluxe,som hon fick då hon fyllde 10:

Och Evert hann jag fånga på bild…jo flera gånger men han är ju svart, han syns ju inte.Och rätt så skygg, men han kanske hinner vänja sig med oss innan vi åker:

Winstone och han går då bra ihop, Winstone bryr sig inte:

Anders provkörde motorcykeln, och den gick bara fint:

Han tyckte den var jäkligt snabb för att vara en moped, men då berättade Åke för honom att det kanske inte var så konstigt, det är ingen moppe, utan en 150 kubikare 😀

Ha en fin fredag, allihop!

Jag slängdes tillbaka…

Av , , Bli först att kommentera 10

Radio är nåt jag aldrig lyssnar på, förutom på jobbet. Och jag måste säga, att sedan jag kom tillbaka efter min sjukskrivning, för snart ett halvår sedan, så är det ingen större variation, på musiken dom spelar.

Snacka om att det ska dunkas in i skallen, det är nästan så att man vet, vilken låt som kommer härnäst. Jaja, visst, man kan byta kanal, men om man nu vill ha, mest bara musik, så finns inte så många urval.

Men så, rätt var det är, så spelas det en ABBA låt, och man slängs tillbaka i tiden med ett ryck. Dancing Queen, var det igår, och jag fick nästa en whiplash då det plötsligt kändes som om jag var 9-10 år igen. Jag och bästa kompisen Annica, hade knutit på oss, såna där fällar som var så populära, som många hade på sina moppar, dom fanns i rött och blått.

Sen stod vi där på golvet och showade med en låtsas mick i handen…jojo, det var tider det. Sen vet jag inte vad som hände med ABBA, det blev så småningom, lite töntvarning på att gilla dom. Fast i ärlighetens namn, så har dom väl knappast gjort, en enda dålig låt. Dom sitter som gjutna i skallen, om man bara får en ton, först. Och vad glad man blir av deras låtar 😀

Nu är vi anmälda till Sundsvall, licenserna betalda och det är bara att ta sig dit, härligt. Ikväll får vi se om det blir premiärtur med Camaron, det är spontan bilträff på Ikea parkeringen. Vi får se vad vädret säger.

Träningen avklarad för idag, och nu ska Winstone få sig en promenad. Ha en fin dag, allihop!

2016-05-17 09.12.09

Hur kul är det…på en skala

Av , , Bli först att kommentera 12

Jo, det blev en heldag ute i solen, igår. Man ska ju verkligen passa på då man får tillfälle, man vet aldrig hur länge solen kommer att skina. Imorgon kan det vara snöstorm, vem vet.

Jan A kom förbi och fick sig en kaffe, han hälsade på Lennart och jag påpekade att jag tyckte att Lennart börjar se lite insjunken ut, i bröstkorgen, och jag fick medhåll. Lite hängig också…så det kanske får bli en steloperation på honom här framöver, jag ska konferera med mina läkarkollegor först, Tina är ju en som jag kan ta sånt med.

Maten vi blev bjuden på, hos Jan A och Ingegerd, var underbart god, schnitzel, och potatisgratäng, tomater och små broccoli i ugnsform. En god efterrätt och en massa annat till 😀

2016-04-09 19.02.29 2016-04-09 19.03.15 2016-04-09 21.20.39Jan B och Kerstin var också bjuden. Dom bjöd på en historia som inträffat igår, då dom som så många andra, tog cykeln på en tur. Och när dom är som längst bort, hoppar dom av cyklarna och då…smäller Kerstins däck. Det var nog lite för mycket luft i det. Innerslangen krängde som ut på sidan av ytterdäcket och deras plan att gå hem, gick inte att genomföra eftersom innerslangen tog emot. Det fick bli en ensam cykeltur hem för Jan och sedan bil tillbaka och hämta Kerstin och cykeln.

Det där har man varit med om. Picture this, Malå, sommaren 80-81, en varm sommardag. Jag och kusin Anna, tog moppen och körde upp på berget på andra sidan sjön, på vägen ner igen, smäller bakdäcket, kul…not!

Och vi får börja promenera tillbaka till stugan, det går bra 100 meter, sedan kommer innerslangen ut och virar sig runt navet. En styr och den andra går bak och håller upp bakdelen, och det är tungt.

Nå, vi är ju inte dummare än då vi kommer ner såpass att vi ser sjön, så ser vi också en stuga, och en roddbåt. Ingen är hemma, så vi går ner till båten, rekar området och planerar allt in i minsta detalj. Ner med mopeden, och sedan upp med den i båten…måste ha varit en himla sjådande, men vi lyckades.

Rodde så över sjön, och landade vid vår nuvarande stuga. Kommer ihåg en viss uppståndelse då pappa såg oss. Vi fick nog hjälp med att ta upp mopeden ur båten och sedan rodde vi tillbaka den och promenerade betydligt lättare, hem igen. Det var förövrigt en polis, som hade den stugan, men vi hade också försökt skriva i sanden, att båten var bara lånad 😀 Ingen hann dock komma hem innan vi återlämnat lånet, och återställt ordningen.

Kan passa på och gratulera kusin Annas man, Ingvar idag, han har ju namnsdag!

Lennart fick förövrigt en kultkeps av Jan A:

IMG_0438Och till er nu (Jan A, Ingegerd, Kerstin och Jan B) som sitter och väntar på kartan som Åke skulle rita, den är inte klar än, vet inte ens om han kommer ihåg uppgiften och han är ute med Winstone nu, men jag återkommer då den finns på papper. Ha en fin dag i solen, allihop!

IMG_0426

Red ut i horisonten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Igår kom några grannar från stugan, upp för att träffa pappa. Efter lasarettsbesöket åkte vi till mamma och åt lunch och satt och pratade. Det finns ju som sig bör, en massa änder däruppe i stugan, och eftersom stugorna ligger på en udde så har många av oss stugorna alldeles nere vid vattnet, så även dom.
Änderna har alltid legat, Sören och Margareta, varmt om hjärtat och dom har full koll på alla kullar som vistas där. En sommar fick Margareta syn på en and som svalt ett halsband med en stor medaljong. Kedjan/bandet till medaljongen hade den svalt, och den stora medaljongen hängde utanför, alldeles nedanför näbben.
Hon förstod att den där anden inte skulle klara sig då den inte kunde äta, och hon gjorde otaliga försök att få tag i den, men utan att lyckas. Dom hade även pratat med Stellan, en året runt boende därute, som skulle komma och göra lidandet kort för anden.
Så en dag noterade hon den nere vid bryggan, hon smög upp och hade precis tänkt slänga sig ner i vattnet och gripa tag i den då hon får syn på en hel flock med änder som landade en liten bit utanför och kom simmande emot den stackars utsatta anden.
Det är ju naturens lagar att dom starkare ger sig på dom som är skadade och svaga, så Margareta hann tänka att nu skulle den anden få vad den tålde, men inte då… en av änderna simmade kvickt fram till stackaren, greppade tag i medaljongen och formligen slet ut den och bandet den satt fast i… med andra ord räddad av sina polare och ett öde, värre än döden. Medaljongen har Margareta kvar, som minne av händelsen.
Jag har ett annat minne jag, inte utav en massa änder men en granne som Sören och Margareta hade under en vinter däruppe i stugan, Risfjällan, kallades tanten. Och jag var naturligtvis nyfiken på denna tant som hade fiskenät hängandes i taket med stora glaskulor i.
Stugan hon bodde i var liten som rackarn, med bara ett rum och möjligvis en liten alkov (numer är detta Emma och Johans stuga, men idag är den betydligt större mot för då). Inget rinnande vatten utan på vintern hackade hon hål i isen och hämtade vatten från sjön.
En gång då jag nu råkade vara därnere för att kolla in vilka lustiga saker hon hade i huset, hoppade hon plötsligt upp från stolen, greppade ett gevär och rusade ut på bron, efter vägen kom en gubbe på moped men han vände snabbt då han fick syn på hennes hotfulla min och hörde hennes varningsrop.
Efter den dramatiken gick Maria hem och besökte aldrig mer den tanten… det blev nog för spännande för en 8-9 åring som inte riktigt förstod vad allt handlade om. Tanten bodde inte kvar så länge utan tog sitt pick och pack och red ut och försvann i horisonten… ehhh, eller nja, där tog jag nog i lite i överkant, en häst vet jag inte att hon hade 🙂
Önskar er alla en trevlig lördag!

Upp på bakhjulet

Av , , 2 kommentarer 5

 

Vi fick oss en inbjudan för några veckor sedan:
 
Det är lillasyster som ska ställa ut sina tavlor på Norrbyskär i sommar. Mer om det hittar ni på hennes hemsida: emmastavlor.com/
 
Vi har tänkt åka dit när Theresé, Anders, Sally och Melissa (deras barnflicka) kommer upp, Brälla och Lena skulle nog också haka på dit. Enligt säkra källor har hon redan fått sälja en av sina alster och det var ju inte dåligt, så vi får gratulera till det och hoppas att det fortsätter i samma takt.
 
Pratade om dessa EU moppar som finns överallt, jag sa att jag hade svårt att se Nicco på en sådan, (nu är det ju två år kvar, men ändå) och tycker att det ser så vådligt ut då många av dom sitter och kör. Vissa vrider inte ens på huvudet och 25% av alla som passerar härute, kör mot rött, helt otroligt.
 
Sen sa jag, hur kul är det med en sån där egentligen, då? Jag har inte sett en enda som suttit och spunnit runt i lösgruset eller försökt få up den på bakhjulet, det var bland det första man försökte sig på. Nu menar jag inte att man ska köra på bakhjulet ute i trafiken, men om man får leka lite så tror jag också att man lär sig att hantera den på ett annat sätt.
 
När jag sa de så skrattade Åke och fick upp bilden i huvudet på den där reklamen om snubben som sitter i grustaget och försöker spinna lite, ni vet, Norrlands Guld, då man bara vill vara sig själv ett tag 🙂
 
Japp, precis så ska det vara, inga krusiduller. Jag fick kämpa länge innan jag fick upp mopeden på bakhjulet, men det gick till slut. Att jag sedan inte var mer än tretton år, är inget jag rekommenderar men tar för givet att det är preskriberat vid det här laget. Sen körde jag ju inte runt här i stan utan fick hålla mig i stugan, med omnejd…ja jag vet, det där med omnejd kan vara ganska så vitt och brett, men ni fattar vad jag menar.
 
Ikväll kommer Mattias hit, en av våra gamla grannar i samma trapphus som numer bor några hus längre nedför gatan, hit och ska hjälpa oss att få igång nätet, nu ska det bara vara att knappa in ip nummer osv., sånt där som jag inte begriper mig på, så det var ju tur att han kunde fixa det för en kaffe eller nåt sånt, annars hade jag väl blivit hårlös på kuppen.
 
Ni får ha en bra dag, tänker jag försöka mig på, jobbar idag och imorgon är jag faktiskt ledig, ska på Niccos avslutning samt tandläkaren, hm…det förstnämnda är ju en trevlig sak men det andra vet jag inte, det får gå under onödigt ont.
 
 

Han är förvarnad

Av , , 2 kommentarer 6

 

Theresé, Anders, Nicco och Pyret, åkte ju upp till Malå igår, för att träffa vår släkt däruppe. Innan avresan så förberedde vi Anders litegrann på hur livet lunkar på där och vilka typer av människor som finns. Sam, med sin mycket breda dialekt, för att ta ett exempel. Han kan bli svår att förstå om man kommer från Uppsala trakten, om han nu riktigt drar på.
 
Vi kom in på en händelse som utspelades däruppe på uddvägen för över 12 år sedan. En ingift släkting till morsan (på sådär lagomt avstånd) hade sin svärfar (en kusin till min morfar) på Udden i en stuga. Han och hans fru, brukade tillbringa sin semester där, boendes i en husvagn.
 
Den aktuella dagen kom han körandes med en invalidmoppe, av äldre årsmodell. Han parkerade lite snyggt däruppe vid lon och stod och pratade med alla oss som var därute. Bland annat Sam. På bilden skymtar lon där bakom lekstugan och vägen ligger till vänster om den:
 
Det givna samtalsämnet blev just om mopeder och han hade lite problem med att få igång den. Nu provade han igen, inte sittandes på moppen utan ståendes bredvid den på vägen, och naturligtvis startar den. Det hade nog inte varit mer med det om nu inte gasen hakade upp sig och den drog iväg, upp på bakhjulen, gubben försökte hålla fast den och sveptes med i bara farten. Hela ekipaget med gubben dammade ner i potatislandet.
 
Som Sam skrattade då, har vi aldrig hört, varken före eller efter. Det var en syn för gudarna. Det slutade trots allt lyckligt, inga personskador men lite kymigt tyckte han nog att det var.
 
Sam, som Theresé förövrigt hoppades på, skulle klippa gräsmattan, nu när dom kom upp dit. För det är också en årlig upplevelse. Han överröstar gräsklipparen med sina svordomar och en gång i sekunden smäller det till i klipparen då han hittar av diverse storstenar, trots att han blivit tillsagd otaliga gånger att han inte ska klippa så nära potatislandet. Men han lyssnar inte på det örat.
 
Imorgon drar vi iväg till Maltträsk där vi ska möta upp våra barn, barnbarn och svärämnet Anders. Brälla och Lena finns givetvis också på plats. Det ska bli trevligt.
 
Så önskar jag nu er, precis som vanligt, en fin dag.
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten