Marja

Den långa resan.

Min tråkiga verklighet.

Min blogg börjar bli tråkig och enformig. Antingen måste jag göra ett uppehåll, eller hitta på ett låtsasliv.

Så här är verkligheten nämligen. En sväng till vårdcentralen i dag igen. Lindade mitt ben i går och låg på soffan största delen av dagen. Mot kvällen började det tokvärka. All svullnad hade gått ner, mitt ben var helt normalt i storlek men den röda onda fläcken var större, så i morse ringde jag min doktor igen. När hon är på jobbet, får jag oftast tag på henne under hennes telefontid. Hon ville se på benet och nu blir det ny tiodagars penicillinkur. Det var precis vad jag ville ha, för jag är livrädd för alla hemska komplikationer man kan läsa om på nätet.

Att linda hela foten och benet visade sig vara en konst i sig. Jag fick en ny fin linda av doktorn i förgår och trodde att det inte skulle vara något problem att linda själv, eftersom jag under årens lopp lindat både fotled och knä (på samma ben). Men det var inte så lätt att få till det bra runt foten, det gick upp hela tiden. Jag satt hela förmiddagen och tränade, för jag är ju envis. Sen tänkte jag att det kanske finns någon instruktionsvideo på nätet, men det enda jag hittade var hur man lindar hästars ben. Jag hittade en skriven instruktion (för människor) som beskrev att man skulle linda foten för sig med en kortare linda och sedan fortsätta med en längre på benet. Jag klippte av en gammal linda jag hade hemma som jag fick på foten och fotleden och slutresultatet blev bra.
Doktorn sa att jag skulle linda när jag är hemma, för det är bättre än stödstrumpor. Och det är ju effektivt, eftersom hela den hemska svullnaden gick ner på bara en dag.

I morgon är det Nobeldagen och jag kommer att ligga på soffan och titta på ceremonierna.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

14 kommentarer

  1. Märta

    Kära nån, så det kan bli. Hoppas att pencillinet hjälper bättre denna gång. Krya på dig! Nobelfesten brukar vara kul att se på. Kram Märta

  2. Kicki

    Hej!
    Va kul att du gillar våran stickblogg. Har just hittat din också. Mycket fina alster du har gjort. // Kicki

  3. Babs

    Det där med tråkig blogg kan du glömma, det är nog så att du bara känner dig tråkig just nu med din rosfeber som inte ger med sig.
    Det kommer bättre dagar!
    Kram

  4. Marja Granqvist

    Svar till Babs (2010-12-10 15:13)
    Jag tänkte att jag vill ju skriva om något annat än det förbaskade benet. Alla kanske inte tycker det är så kul att läsa om sjukdom och elände.
    Kram

  5. Sus

    Du? Tråkig? Har då aldrig hört på maken…!
    Nej, det är nog för att du kämpar med den där febern nu, som sagt. Det tär säkert på humöret! Bra att du är envis och kämpar med lindningen. Det är en konst!, men träning ger färdighet och så känns det så mycket bättre när man inte är svullen. 🙂
    Bra att du fick mera penicillin, det var då en envis ros.

    Massor av styrkekramar

  6. Elisabet

    Du kan ju göra som alla storbloggarna – ta kort på allt du gör, allt du köper, hitta på ett låtsasliv och börja tjäna pengar på det 😀 Bara du inte slutar blogga… Det skulle vara tråkigt! Kram,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.