I går fick jag prata engelska med doktorn på akuten. Han hade en utbytesstudent med sig från Vietnam, som inte kunde ett ord svenska.
“Går det bra att vi tar det på engelska”, frågade doktorn.
“Javisst”, tyckte jag.

Problemet var att de hade datastrul på akuten, så doktorn hade inte kunnat gå in och läsa min journal och det betydde att jag fick ta allt från början. Vid det här laget har det ju blivit några turer hit och dit sen den 24/11 när jag var första gången på akuten.

Jag pratade på i rask takt, för jag visste ju att tiden var knapp och den stackars doktorn gjorde anteckningar så gott det gick.
"Blisters”, frågade han plötsligt, “vad menar du med blisters?"
“Blåsor”, sa jag, “såren är som blåsor”.
Det enda ordet jag inte kom på var ‘att linda’, men det kan man ju visa med kroppen hur man gör.
Sen tyckte jag själv att jag skulle ha Heracillin i stället för Kåvepenin och det höll han med om.

Sköterskan hade punkfrisyr och var piercad i läppen. Det förvånade mig, för jag har alltid trott att man inte får ha på sig sina piercningar när man jobbar inom sjukvården. I och för sig störde det mig inte.
Hon hade synpunkter på hur doktorn tog odlingsprovet och det förvånade mig också, för vanligtvis brukar sköterskorna vara väldigt underdåniga.

Mitt ben har plötsligt slutat värka, men nu kliar det i stället. Man brukar ju säga att det är ett gott tecken. Jag har en jättebra AloeVera-gel, köpt på apoteket, som kyler skönt och fuktar.

Ha en bra söndagskväll <3