Livsandarna börjar vakna nu. Flera veckors oro och depp är borta och livet känns värt att leva igen. Det finns så mycket att glädjas över och njuta av.

På akvarellmålningen fortsätter vi med att måla porträtt. I går målade vi av en annan akvarell på en kvinna i profil. Bakgrundsfärgerna var starka och mustiga och några stripor av hennes hår hängde utanför hårbandet/sjaletten. Vi pustade och suckade, men det var väldigt roligt.

Sen promenerade jag hem genom ett förtrollande vackert snölandskap i fullmånens sken. Jag kommer inte ihåg att jag någonsin har sett så mycket snö ligga kvar på träden. ALLA träd var vita, av snö eller frost och de smalaste kvistarna gnistrade i lyktornas sken. Jag gick med kameran i vanten och tog några bilder där det var tillräckligt med ljus.

I dag var jag ute en sväng mitt på dagen och blev ertappad av en granne när jag stod och stirrade på en skata högst uppe i en solgnistrande björk. Han var smått road av min hänförelse över det vackra.

I kväll var det vattengympa. Samma lyckorusch som alltid när jag får glida ner i det varma vattnet. Vahid körde ganska hårt med oss och jag gav järnet. Allting kändes bara bra. Kan man begära något mer?

Sov gott alla vänner <3