I måndags blev jag uppringd av en reporter från en radiokanal med anledning av mitt blogginlägg om TV-programmet “Dansbanan i Täfteå”. Hon ville ställa några frågor. Bland annat undrade hon hur jag tycker att norrlänningar beskrivs i massmedia. Jag hänvisade både till Norrmejeriernas reklam och den berömda ölreklamen, där ’norrlänningen’ är en skådespelare från en helt annan del av Sverige. Till sist frågade hon om jag själv har vuxit upp i Norrland och det har jag ju inte, så jag är på inget sätt jävig i mina åsikter.

I går fick vi då se del två av programmet och jag blir mer och mer konfunderad. Kameran tycks älska att förfölja Signar. I går for han som en skottspole hit och dit för att fixa elavbrottet. Inte underligt att han var på dåligt humör och hängde upp sig på att bandet spelade i fel takt. Någonting måste man skylla på. Men det verkade som att de som kommit dit för att dansa, tyckte allt var bra. Varför visade man inte dem i stället för att hänga efter Signar? Jag hade gärna sett vad danspubliken gjorde under elavbrottet, men det kanske var för mörkt…

Sen tycker jag inte att det fanns någon anledning att gå in på Kristoffers uppväxt. Det hör hemma i ett annat program. Jag hade varit nöjd med uppgiften att han nu bor hos sina morföräldrar.

Kontentan av gårdagens program blir GÄÄÄSP! Det enda intressanta var när Kristoffers flickvän kom ridande till daten på sin fina häst. Det var en vacker scen. Även när de unga tu gick på en skogsväg mot solnedgången. Där fanns en fin känsla.

Jag skall fortsätta titta på den här serien. Varför? Jo, jag hoppas fortfarande på glimtar av ljusa sommarkvällar, vacker natur, dansglädje och musik.

I kväll är det akvarellmålning. Just nu är det -18 grader och det småsnöar. Lite grinigt väder att promenera hem i senare i kväll. Jag får klä mig ordentligt och se till att inte glömma gåstavarna.

Ha en trevlig onsdagskväll <3