Marja

Den långa resan.

De utlovade bilderna.

Det jag gillar med utmaningar på bloggen är att man får en orsak att tänka till, rota bland (gamla) foton och skriva om saker som det annars inte kanske finns någon anledning att skriva.

Jag berättade ju att jag sytt kostymer till en teaterföreställning. Året var 1964 och jag studerade vid Åbo Akademi. Vår engelske lektor McCormick var mycket teaterintresserad och samlade ihop några hugade studenter för att uppföra en 1700-talspjäs: “She Stoops to Conquer” skriven av O. Goldsmith. Det är en komedi om jag inte minns helt fel. Jag ville inte ha en roll, men jag ville vara med. Det bestämdes att lektorns fru och jag skulle sy kläderna. Vi hade inga pengar, så vi tiggde billiga bomullstyger på en stuvbutik och använde vår fantasi. Vi satt hemma hos lektorn och turades om att sy på symaskinen. Parets lilla son fick stå i lekhagen mitt på golvet och titta på, eller så lyfte vi in bordet med symaskinen i hagen när han ville vara utanför.

Här kommer bevis på vad vi åstadkom.

Lektorns fru designade och sydde klänningarna och jag klädde upp de manliga skådespelarna. Det här är huvudrollsinnehavarna. Den fina klänningen var grönt bomullstyg och mansrocken var vinrött lite tjockare tyg. Västarna är ‘fusksydda’ som förkläden och knapparna målade jag med svart tuschpenna. Det vita kråset är sytt av babyns glesvävda tygblöjor. Peruker och fina möbler lånade vi från Åbo SvenskaTeater.

Här är två av de intrigerande birollsinnehavarna.

Här ser man de målade knapparna. Det skulle vara många tättsittande knappar och det hade vi inte tid med. Skorna fick silverspännen av pappbitar överklädda med aluminiumfolie.

Här tackar vi för applåderna. Jag är med (i rutig väst) och har också fått en blomma. Lektor Mcormick (längst tillhöger) har fått en hel bukett.
 

Vi spelade nog bara två föreställningar. Förutom att jag sydde kläder, skrev jag program och hjälpte till bakom scen. Jag gillar att fixa och trixa och hålla koll i bakgrunden. Den idealiska assistenten, med andra ord. Vi hade väldigt roligt hela tiden och det var roligt att få tänka tillbaka och berätta om det.

Ha en skön torsdagskväll <3

6 kommentarer

  1. Marja Granqvist

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2011-03-03 18:56)
    Jag tänkte samma sak när jag tittade på dem igen. ’Man tar vad man har’ och pysslar ihop det. Det har jag nog alltid gjort faktiskt i olika sammanhang. Kram

  2. Marja Granqvist

    Svar till Anne-Marie Mäkelä (2011-03-03 17:07)
    Håller helt med. Jag har ofta funnits i bakgrunden, men ändå gjort saker och ting på mitt sätt. Och det är en viss känsla att ha koll på det hela utan att det ändå märks.:) Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.