Men vad är nu detta? Mera snö?
Denna syn mötte mig i morse när jag tittade ut genom fönstret.

Utanför mitt fönster har traktorn kört upp ett högt snöberg. Barnen älskar att leka där och de kommer så högt upp att de kan vinka till mig när jag sitter vid mitt skrivbord. I morse verkade det snöberget ha vuxit till det dubbla.

Snöslungan jobbar för fullt med att blåsa bort snön, men det kommer ju hela tiden mer.

Min brevlåda snorar och blöter ner posten,

och kompisen på Rådhustorget hade fått en ordentlig snökrage. Han såg lite arg ut i dag.

“Jaha”, tänkte jag när jag blickade ut på den julkortsvita skogen genom bussfönstret, “nu är vi tillbaka på ruta ett igen.”
Jag var på väg till tandläkaren och i bussen satt jag bakom en kille som förde ett något privat samtal med Af i mobilen. Det var ingenting jag ville höra, men han kanske inte hade något val, för jag antar att Af hade ringt upp honom.
På hemvägen satt busschauffören och pratade i mobilen och körde med en hand. Det kändes inte alls bra, i synnerhet som det var ganska halt.

I går fick jag ett trevligt mail från en klasskamrat i gymnasiet. Ja, vi bodde också tillsammans under studietiden i Åbo, men sen har vi inte haft så mycket kontakt. I vår är det 50 år sedan vi tog studenten och hon håller på och samlar ihop oss till en återträff i början på juni. Vi har bara haft en återträff och det var 20 år efter studenten, alltså för 30 år sedan. (Plötsligt känner jag mig urgammal.)
Det passar mig utmärkt att åka till Björneborg och träffa mina gamla klasskamrater och samtidigt hälsa på min bror och andra bekanta.

Ha en mysig fredagskväll <3