Mörklila och höstrött.
I dag var jag på vårdcentralen och träffade en ny distriktssköterska. “Det ser bara fint ut…”, sa han och kände försiktigt på mitt dallriga, gropiga, mörklila lår, “men det kommer att vara fult länge, länge.” Den unga sjuksköterskestudentskan och jag tittade på varandra, för det lät lite motsägelsefullt. Där stod jag i all min skröplighet och han tyckte det såg ‘fint’ ut.
Det är ett hiskeligt blåmärke jag har från ljumsken, ner på insidan av låret ända till knävecket. Just nu är det mörklila, men snart kommer det att bli kräkgrönt och smutsgult. För övrigt är allt som det ska och i dag infann sig den stora tröttheten. Den här veckan ska jag ta det lugnt och vila både kropp och själ.
Efter besöket på vårdcentralen tog jag bussen ner på stan och gick till Konstnärsshoppen för att köpa lite pysselgrejer. Jag ska göra ett födelsedagskort till en speciell person och hittade både papper och dekorationer. Kul att hitta något man tycker passar.
Det var underbart höstväder i dag, så jag gick omkring lite i jakt på höstfärger att fotografera. Det verkar som att den här hösten inte blir lika färgsprakande som fjolårets.
Lite rött på rönnen.
Röda toppar på buskarna.
Och så mina älskade paradisäpplen.
Ha en bra måndagskväll <3
Senaste kommentarerna