Trött av kylan.
Jag är inte trött på kylan, men jag börjar bli trött av kylan. Gårdagen var väldigt konstig. Temometern steg till -4 grader och när jag vaknade i morse var det återigen -20 grader. Såna växlingar tål inte min kropp. Jag blir alldeles stel och får värk i alla muskelfästen och så förlamande trött.
I stan blåste det isande kallt. Mina ärenden tog längre tid än jag hade beräknat, så jag hann bli både genomfrusen och vrålhungrig innan jag kom hem. Lyckligtvis hade jag färdig mat att värma, en mugg kaffe på det och sen slocknade jag i soffan inlindad i fleecepläden. Det var min dag det.
Lite pyssel ska jag väl orka med i kväll. Jag har två halvfärdiga kort till Alla hjärtans dag liggande på köksbordet.
Min kompis och jag pratade om socialdemokraternas nye partiledare Stefan Löfven och hon hade förtvivlat försökt komma underfund med vem han påminde om till utseendet. Vi enades om att det var den finske sångaren Eino Grön, åtminstone den yngre upplagan av honom.
Vad tycker ni? Jag hittade ett klipp där han sjunger ”Syyspihlajan alla” (Under höströnnen).
”Det är närvaron i kroppen som är grunden för vår utstrålning.”
(John-Bertil Lundén)
Ha en trevlig tisdagskväll <3
Senaste kommentarerna