Jag går vidare, men tänker inte glömma. Jag vill komma ihåg precis hur djävligt allt var, för att också komma ihåg att det blir bättre. Jag vill komma ihåg hur det känns att sitta som en strandad val i soffan och ta sats hundra gånger för att komma upp. Jag vill komma ihåg den skarpa smärtan i hela benet när foten når golvet. Frossan, som inga filtar kan hjälpa… feberhettan som bara mildras med en iskall dusch. Yrseln, som gör att jag tror jag är på en båt ute på öppet rasande hav. Ångesten som gör att jag inbillar mig att det kommer att vara så här resten av mitt liv. Att det bara går utför.

Allt det där ska jag komma ihåg när/om jag hamnar i en likadan situation, för då kan jag också komma ihåg att det blir bättre.

I dag tog jag bussen till Ålidhems centrum och fyllde ryggsäcken med frukt och grönt. En lagom utflykt, som gav lite motion och frisk luft. Jag hade bara en krycka för balansens skull och kom på att jag egentligen skulle vilja ha en käpp att stödja mig på. Tre ben är mycket stadigare är två. En krycka är helt ok, men sliter på axeln.

Vackra Melody Gardot går med käpp efter en trafikolycka och i den här färgstarka videon dansar hon till och med på gatorna i Rio.
”Mira, look what you do to me…”

Ha en trevlig måndagskväll <3