En trevlig och ljus Luciadag till er alla!

Förutom att Vk bjöd på en hel bilaga med sötaste små Lucior, tärnor, tomtar och pepparkaksgubbar/gummor, bjöd man även på en vuxengåta under rubriken ”Hög chef köpte sex av prostituerad kvinna”. (Högt uppsatt eller hög på något medel?)

Det handlar om en man som har varit ”verksam i Västerbotten och haft flera chefspositioner såväl inom vården som vid en statlig myndighet i länet.” För närvarande har han en chefspost ”i en stor rikstäckande och skattefinansierad organisation” som bl.a. är verksam inom det ”sociala området”.

Han har blivit tagen på bar gärning av polisen, som spanade mot det hotell där han tagit in med en prostituerad kvinna han fått kontakt med via en eskortsajt på nätet. Han har betalat si och så mycket för två olika sexuella tjänster. Han har erkänt och blivit tilldömd ett bötesstraff på 40 000 kronor.

Nu undrar ju alla vem han är? Funderar och funderar och försöker följa mannens yrkeskarriär för att lösa gåtan. Somliga kanske lyckas, andra vet redan, men faran finns att många löser gåtan fel och börjar titta snett på en oskyldig man och hans familj.

Ibland är tidningarna snabba att skriva ut namn på personer som begått brott, ibland väljer man att dölja vem personen är. Den här mannen har begått ett lagbrott och han har blivit dömd. Hans namn är alltså offentligt. Varför väljer man då att skydda honom? I artikeln står det att han inte har orkat berätta för familjen än. Ska vi tro på det?

Varför skriver man överhuvudtaget om en sådan här händelse? För att det är en kittlande skandal? För att statuera ett varnande exempel? ”Jag har gjort något oerhört dumt och fått mitt straff”, säger mannen och är ångerfull. Ska vi tycka synd om honom?

Jag måste ändå säga att artikeln är välskriven. Den är som en gåta, men blir också en verklig tankeväckare, eftersom jag inte kan låta bli att fundera över hur den skulle ha varit om den hade handlat om en kvinna.

Nu blev jag sugen på Toblerone.

Ha en trevlig torsdag <3