I går fick jag vara med om något smått bisarrt på väg hem från flyget.
Jag satt i flygbussen då en ung kvinna klev på och försökte betala med cash. Hon pratade knagglig engelska och busschauffören, som jag känner,  pratar knagglig svenska och ännu knaggligare engelska. Han sa att hon måste betala med kort och hon tog upp ett kort, som inte fungerade (enligt chauffören) och ett till kort som inte heller fungerade. Fast hon trodde att det fungerade, för hon tyckte sig se att han nickade medan hon var upptagen med sin mobilskärm och gick in i bussen.
Han ropade tillbaka henne och sedan utbröt ett gräl som jag blev rädd skulle urarta, så jag störtade fram, tog tag i kvinnan och frågade på engelska om jag kunde hjälpa henne. Hon var så upprörd så hon började prata på sitt modersmål… som var finska! För en sekund tänkte jag att jag hade hört fel, men jag svarade på finska och sedan kunde jag agera tolk mellan henne och chauffören. Hon hade två giltiga betalkort och jag bad att hon skulle få dra dem igen, men chauffören hade bestämt sig för att hon skulle ut ur bussen. Då föreslog jag att jag skulle få dra mitt kort, som jag vet fungerar, men det fick jag inte. Då kunde jag inte göra annat än att ta tag i chaufförens arm och be honom lugna ner sig. Jag sa att jag hade sett och hört att båda två hade missförstått varandra totalt och att det blivit så komplicerat att de måste börja om från början. Folk väntade på att stiga på bussen och jag ville verkligen inte åka med en upprörd chaufför, men jag lyckades lugna ner honom och kvinnan fick till slut åka gratis. En bidragande orsak var nog att jag kände honom.

Sen satt jag och pratade med kvinnan hela vägen in till stan. Hon hade kommit med flyg från Helsingfors via Stockholm och skulle till House of Metal-festivalen i Umeå. Hon tyckte att jag pratade väldigt bra finska för att ha bott i Sverige nästan hela mitt liv. När vi kom till Vasaplan hade hon också lugnat ner sig och tackade mig så hemskt mycket för hjälpen.

Jag har tänkt mycket på den här händelsen i dag. Vad var det som egentligen hände? En kulturkrock och dålig kommunikation? Fast det kändes som något annat också. Det kändes som att de här två människorna rent instinktivt reagerade negativt på varandra. Missförstånd från båda sidor och en total tankelåsning. Det var bisarrt att se hur lätt en icke-konflikt kan uppstå.

Ha en mysig fredagskväll <3