I dag trodde jag på fullaste allvar att jag hade tappat mina nycklar. Jag är väldigt ordentlig med att alltid hänga upp mina nycklar i nyckelskåpet när jag kommer in. Men när jag skulle gå ner efter posten och öppnade skåpet, fanns nycklarna inte där. De fanns inte på golvet, inte i jackfickan, inte på hallbordet… Senast jag hade dem var i går kväll när jag tvättade. Hade jag lämnat dem i dörren på utsidan? Nej.
Jag blev riktigt uppskrämd. Jag har bara tappat mina nycklar en gång tidigare i hela mitt liv och då blev det förskräckligt besvärligt.
Nåja, jag har ju extranycklar, så jag gick ut med soporna och tog in posten. I tvättstugan låg inga nycklar och ingen lapp var uppsatt om en upphittad nyckelknippa.
När jag sen kom in i köket, låg nyckelknippan på köksbordet. Javisst ja, jag var ju på väg efter posten när jag kom på att jag också kunde ta soporna, så jag hade gått tillbaka in i köket, lagt nycklarna på bordet, knutit ihop sopsäckarna, gått tillbaka till dörren, öppnat nyckelskåpet… och där fanns inga nycklar. Jag hade redan glömt att jag tagit ut dem för två minuter sedan. Är jag en robot?
I kväll har jag varit på föreläsning med Mag- och tarmföreningen. Samma dietist som vi har anlitat tidigare, berättade om IBS och en behandlingsform som kallas FODMAP, där man utesluter Fermenterbara Olig- Di- och Monosackarider, samt sockeralkoholer i maten. Jag ska inte gå närmare in på det, men man utesluter vissa födoämnen som är jobbiga för tarmen och återinför sedan en grupp i taget för att se om man mår bättre eller sämre. Det måste göras tillsammans med en dietist, som ser till att man under tiden får i sig alla nödvändiga näringsämnen. Det är alltså inte en diet, utan en behandling.
Jag är väldigt nöjd med att hon påpekade att IBS är ett ’allvarligt och kroniskt besvär’, för jag är så arg på kvällstidningarnas artiklar om hur man blir av med sin ’ballongmage’. Fast det verkar som de inte riktigt kommit på knepet, eftersom de gång på gång måste gå ut med nya uppslag. Nu, nu, nu… och så säljer de tidningar till alla stackare som griper efter varje halmstrå.
’Jag tror jag hade en släng av IBS i helgen’, hörde jag någon säga i bussen en gång och jag hade stor lust att vända mig om och fråga om hen menade magsjuka eller baksmälla eller rent av hade läst en kvällstidning.
Föreläsningen var i den nya biblioteksbyggnaden Väven. Jag har inte varit där sen invigningen (skäms över det) och det var lika svårt att hitta in, hitta runt och ut. Det finns inga skyltar som pekar mot utgången, toaletter eller föreläsningsrum. Jag fick fråga tre personer innan jag hittade rätt. Sen fick jag fråga ytterligare två personer för att hitta en toalett. Kändes som jag bara sprang runt och ropade ’hallå’, ’hej’ och ’hjälp’.
Innan jag gick hem, fotade jag några av de omtalade designade stolarna. Skriver mer om dem i morgon och visar bara stolarna vi satt på i kväll. Fina pastellfärger och sköna former.
Ha en lugn onsdagsnatt <3
Senaste kommentarerna